lördag 6 mars 2010

Ambitiös pizzabulle


I morse fick jag ett ryck. Jag skulle baka pizzabullar. Med tanke på att jag misslyckades med morotspuré häromdagen så förstår jag inte riktigt varför. Allt som allt så tog projektet drygt tre timmar men det konstigaste är att de blev goda. När jag la på fyllningen insåg jag att jag hade gjort egen pizzadeg, tur att jag inte fattade det innan jag satte igång. Har förstått att sånt gör bara de riktigt ambitiösa. Alltså den exklusiva skara jag numera hör till.

Jag fick lite hjälp av vattkoppan Lovisa

Et voilà!

9 kommentarer:

  1. Sådana gjorde vi förra helgen, goda! Vad skulle vi småbarnsföräldrar göra utan Mama? ;-)

    SvaraRadera
  2. Jag skulle inte ha bakat pizzabullar iallafall!

    SvaraRadera
  3. http://www.expressen.se/noje/1.1908040/ensam-mamma-ensam-igen


    snyyyyyft

    SvaraRadera
  4. Hoppsan, are we surprised? Tack Ingela för att du håller mig uppdaterad om de viktiga händelserna. Vad skulle jag göra utan dig? :)

    SvaraRadera
  5. Det verkar som tvåbarnschocken lagt sig :-)!

    SvaraRadera
  6. Pizza är gott och bullar är gott. Men det där måste jag ställa mig lite tveksam till... Hm. Får nog testa innan jag uttalar mig! :-D

    SvaraRadera
  7. Pizzabullar är toppen. Kul att du verkar va tillbaka. Har saknat dig!

    SvaraRadera
  8. Rosa
    Fast det känns inte så men nån gång lägger den sig väl. När Nils blir myndig om inte annat...

    V-göt
    Förstår faktiskt din skepsis men testa, det var gott. Varning för att det tar tre timmar bara. ;)

    Lina
    Tack, är tillbaka lite sporadiskt iaf.

    SvaraRadera
  9. Yummie, ser ju hur goda ut som helst!!

    SvaraRadera