Fast jag måste erkänna att när jag inser att det ösregnar och Lovisa sover och jag själv knappt har gått upp fast klockan närmar sig halv nio och brödet är slut och vällingen är slut och att jag ändå egentligen inte hinner äta frukost och inte Lovisa heller och att vi knappt hinner klä på oss och eventuellt får gå nakna till dagis då får jag faktiskt en släng av måndagsångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar