Gott nytt år!

Jossan, Tove, Soffan och Karin ovanför

Här är nystädat, megahandlat och helt perfekt. John och Ann-Charlotte kommer hit, det blir kul!

I förrgår var jag ute med tjejerna för första gången sen innan jag blev gravid. Vi har såklart varit ute men då på restaurang eller hemmafester, jag har inte varit med "uteute". Först käkade vi gott på AG och sen hamnade vi på Golden Hits. Det var faktiskt kul, väldigt blandad publik vilket jag uppskattar. Allt från nån enstaka Stureplansnisse till landsortstanter ditskeppade med buss.

Tack Karin, Evi, Emma, Jossan, Ylva och Soffan för en toppenkväll!

Ett par bilder tagna med Emmas mobilkamera bifogas. Efter nyår har jag troligen en ny mobil med vettig kamera, nice!

P.S. Karin, tack för kommentaren till inlägget "Svettigt värre", den här kvällen hade jag inte roddat ensam men tack ändå!


Ylva, Emma och Evi

Dietist javisst

Det här är vad jag åt efter träningen:
En Karins lasagne (micromat)
Två skumraketer
Ett berg ostågar
En halvliter mjölk

Anna Skipper släng dig i väggen, jag har inte varit så nöjd med min kropp på flera år. Man blir ju lättare nöjd när utgångsläget är risigt iofs.

Det här är vad jag handlade på Daglivs efter träningen:
Karins lasagne, fem för 100:-
Julmust, två för 20:-
Delicato skumraketer, två trepack för 20:-
Aftonbladet med bilaga, 20:-

Shit, jag kände mig inte precis högbudget. Tog grejerna och sprang fort hem mot husvagnen.
Bladet köpte jag bara för att jag ville ha bilagan och på Daglivs vägrar de släppa den om man inte köper själva tidningen. Jag är alltså ursäktad för det och bara ganska pinsam.

Daglivs ska förresten bli Coop. Bra, jag är en inbiten Daglivshatare. Ändå handlar jag där, suck. Mer spännande är det att fundera över vad som ska öppna i Konsum Fridhemsplans gamla lokaler. Har hört att det ska bli en mataffär. Sen har jag snokat och lagt ihop två och tre så att det blir ungefär fyra och kommit fram till att det ska bli en riktig Willys. Den som lever får se. 2008 års stora happening. Lätt.

Upphottad armaturpark

Idag har jag köpt en ny adventsstjärna (halva priset) för den gamla "stora" vi hade var pytteliten i mastodontfönstret. Vi bytte även julklappstaklampan till en modell större. Det blev skitsnyggt!

Nedan finns gårdagens innovation i hemmet, vi har äntligen fått upp skåpet som följde med lyan på Igeldammsgatan. Fick aldrig upp det på Kungsholmsgatan trots att det stilmässigt hade passat bättre där.

Knopparna ska bytas ut och innehållet lyxas till och drickas upp

Svettigt värre

Träningen som jag sett fram emot hela veckan (get a life) var en liten besvikelse. Halvdålig ledare och halvdålig musik. Jag fick iaf göra något som jag velat göra ibland på träningen sedan typ 1992. Jag sa till en kille att han stank svett. Det var han som började vara störig varpå jag påpekade detta. Då sa han att jag var otrevlig. "Might be men du stinker ändå svett" svarade jag. Borde väl skämmas nu antar jag?

I vilket fall så fick han mig indirekt att inse att jag är starkare än jag tror. Inte så att jag slog ner honom men ändå. Börjar bli problem nu. Måste vid vissa moment lasta på så mkt vikter på stången att jag 1. Knappt orkar lyfta upp den på ryggen. 2. Får ont i ryggen/nacken där stången ligger. 3. Ibland knappt orkar hålla stången med själva händerna.

Vad göra? Måste ju finnas tekniker för detta. Det finns ett par tjejer som har mer tyngder än jag, får fråga dem. Om någon som läser har tips så shoot!

Mauros brudar

Nelly, Eveline, Jackie, Sarah och alla de andra - har de funnits på riktigt?

Kungsholmen finns på riktigt och jag tror faktiskt att det är Mauros bästa låt någonsin, är inte bara lättköpt pga titeln nu. Den enda som riktigt står sig i konkurrensen är "Natt efter natt" i Mauros version, inte Ratatas.

Apropå Sarah så har hon faktiskt ingen jacka i videon har jag tänkt på.

Märker att jag har snöat in på både Mauro och Kungsholmen. Kanske borde skriva om ngt annat? Idag ska jag äntligen träna på riktigt, har bara funnits fjollpass under julen. Så. Nu har jag skrivit om ngt annat.

Tove hjärta Kungsholmen för alltid

Läste igenom alla inlägg med etikett "Kungsholmen". Fan vad jag längtade tillbaka i början. Svårt för många att förstå kanske men jag grät nästan varje dag och hade ett rätt komplicerat hatkärleksförhållande till gamla Holmen. Nu är det bara villkorslös kärlek.

Läsningen fick mig ännu mer att uppskatta att jag trivs här numera (det vände i början av oktober). Just nu vill jag inte flytta tillbaka men en våt dröm har jag: en övernattningslägenhet på Kungsholmsgatan. Den kan vara nästan hur liten som helst, bara den har kakelugn.

Användningsområdet är väl inte jättestort men man kan ha tjejmiddagar och förfester där och sova där när man har varit ute. Man kan också åka dit och bara elda lite i kakelugnen.

Fler bullar i ugnarna tack och världens bästa vänner

Tänkte på det där med att "alla" är på smällen. Det stämmer inte riktigt. Ingen av mina vanliga tjejkompisar är det nämligen. Vore kul om någon fick till det snart. Då ska jag komma stövlande och oja mig över deras gravidkilon som inte försvinner, ostädade lägenheter och bli låtsasäcklad av spädbarnsbajs och creme som bl.a. kan användas till såriga bröstvårtor.

Jag kommer sitta där, avspänd och sval medan diverse sprickor, svettningar och bristningar ältas till höger och vänster. Jag kommer lugna dem och avlasta när den där stirriga blicken som de flesta nyblivna mammor får börjar visa sig. Kort sagt, jag kommer finnas där i vått och torrt men jag ska absolut skratta mig hes över deras ostädade lyor!

De jag benämner "mina vanliga vänner"* är i princip de jag växte upp med och jag uppskattar oerhört mycket att vi fortfarande hänger ihop. Antingen har vi format varann eller så valde vi helt enkelt smart redan som små. De jag har känt längst har jag i år känt i 20 respektive 21 år. För dem jag har känt kortast gäller tio år.

Om ni läser; ni vet vilka ni är. Stort tack för att ni finns, ni är världens bästa! (Och ta det ovan med en nypa salt, allt utom att jag kommer finnas där)

* "Ovanliga vänner" är alltså alla andra

Blåsigt

Skönt att vara ledig med Lovisa som på den gamla goda tiden innan dagis och jobb. Idag tog vi en timmes traditionell powerwalk, dvs jag går och Lovisa sover. På Tranebergsbron blåste tårarna ur ögonen, snoret ur näsan och saliven ur munnen. Halvskönt.

God jul!

Det är aldrig för sent att önska god jul! Julafton firades stillsamt hemma hos mamma. Lovisa hjälpte till att öppna allas paket. Hennes bästa dag under julen var nog ändå idag. Vi var hos min släkt och min morbror hade köpt halva stan till Ellen Modellen och Lovisa. Tjejerna var i sjunde himlen och succén var ett faktum. Lovisa hade inte tid att sova vilket bara har hänt en gång tidigare. Normalt sover hon gärna tre timmar på dagen...

De fem bästa gatorna på Holmen

Café Koppar, Kungsholmsgatan augusti 2005. Modell: okänd.

Kommer precis från Mauros blogg. Den är inte jätterolig men ok. Holmen dyker upp både här och där vilket såklart är ett plus. Listan på Holmens bästa gator är en idé jag snor rakt av. Går inte att direktlänka så jag redovisar även hans lista här, vi verkar båda ha en förkärlek till Nedre.

Mauros lista:
1. Bergsgatan (endast de högsta eller lägsta numren d.v.s uppe vid kyrkan eller med utsikt över Kronobergsparken)
2. Skillinggränd
3. Parkgatan
4. Jakob Westins gata (den heter faktiskt Jakob Westinsgatan, reds anm)
5. Karlsviksgatan

Min lista:
1. Kungsholmsgatan av gamla lojalitetsskäl och för att den är mysig, har parkkontakt, affärer och tar en hela vägen till Kronis åt ena hållet och till city åt andra.
2. Scheelegatan aka Gelégatan - här ligger Lemon och Lokal och annat bra. Mynnar som bonus ut i Kungsholmstorg som alla våra gemensamma år till trots hamnar utanför listan.
3. Hantverkargatan mest för affärerna men det är alltid kul att sitta på Café Fyra Noll och gissa vem som ska in på Manhattan ("liggbio") också. Jag har alltid rätt.
4. Bergsgatan men till skillnad från Mauro gillar jag hela, lång och vacker sträckning med backar i ändarna och "the valley" i mitten. Bangar inte en kaffe på Il i dalen heller.
5. Agnegatan både Södra och Norra och inte minst "nya" Polishusparken som sammanbinder de båda.
Nästan på listan: Parkgatan

Mycket ska man svara på

På listan över konstiga saker folk har frågat mig i år kvalar dessa två lätt in:

* "Vet era föräldrar om att ni röker?"
Sagt på fullaste allvar av äldre brandinspektör från Stockholms brandförsvar när jag och några kompisar stod och (fest)rökte utanför en restaurang.
-Vi är 27 år och det är dumt att (fest)röka.

* "Are you olympic swimmer?"
Sagt på fullaste allvar av inhemsk, extremt långsamsimmande man i poolen i Oman.
- Nej, jag är rädd för vatten.

Blodig dagen efter

Jag ligger lite efter med bloggen. Det har varit mycket nu för att använda ett inneuttryck. Lite körigt kan man också säga. Julrecension kommer imorgon när den är fullständigt firad.

Förra veckan var jag på julfest med jobbet. Jag blev absolut inte fullast men av 60 pers var jag kvar bland de sex sista. Hade jättekul och snappade upp en del bra info. En trist grej jag snappade upp är att en av de personer jag gillar bäst ska sluta.

Dagen efter kände jag att det var lika bra att pressa mig till mitt yttersta när skallen ändå värkte och kroppen var svag - jag blev blodgivare. Blodbussen var mysig, sköterskorna snälla och man fick en present efteråt. Det sista gällde dock inte förstagångslämnare. Typiskt, jag hade våndats i 30 min över om jag skulle välja paraply eller ljuslykta.

När jag ändå var igång så anmälde jag mig till donationsregistret också, det tar en halv minut. Borde ha fått mkt julklappar i år men skörden var rätt normal så tomten kanske inte hann registrera hur givmild jag är med mina kroppsdelar? Äh, jag kommer väl till himlen istället, funkar lika bra det. Fast jag är mer sugen på sol och bad måste jag erkänna. Eller skidåkning.

En hel plåt med bullar i ugnen

Det är så många i min omgivning som är gravida; grannar, kollegor, aprilmorsor och andra vänner. Jag blir helt förvirrad. Börjar bli pinsamt när jag frågar samma person tre ggr var hon ska föda eller när det är dags för ultraljud trots att vederbörande gjorde ultraljud i oktober. Suck!

Gravida jag känner som läser detta - ta inte illa upp! Jag är intresserad men det är många datum att hålla i huvudet även för ett datumfreak. Dessutom känner jag mig mycket långt borta från bebislandet. Bara jag får leka lite med era pluttar sen så är jag nöjd!

Bild från mars 2006, tagen av Karin

Huvudvärk

Igår gick vi från festen klockan 05.30. Det var en grymt rolig kväll så det har helt klart varit värt dagens huvudvärk!

Finspång vs. Stockholm

En sak jag märker på jobbet är att folk från övriga landet presenterar sig med ort när de ringer. "Hej, det är Vivan från Finspång" typ. Detta fenomen gäller även rikets andra stad Göteborg vilket får mig att undra om det är vi Stockholmare som är ovanliga?

Apropå det så bor man inte i hetluften längre precis. Idag fick jag en postavi adresserad:
Mittefternamn*
B8

Efter att ha sett kvällens Efterlyst känns det som att Finspång skulle ha en fördel mot Stockholm - det är troligen tryggare. Årets sista program var årets obehagligaste. Merparten av alla inslag var från Stockholm och jag känner väl till de flesta platserna, det blir alltid obehagligt när våldet kommer så nära.

* det stod såklart mitt riktiga efternamn, lustigkurrar göre sig icke besvär

Finaldags på dumburken

Okej, även om jag missade julupptakten så prickade jag precis finalerna av både Bonden och Modellen. Kompenserar en liten pytteminianing. Skriver det här inlägget under sändningarna. Rafflande va? ;)

Bonden Karl-Petter och hans Jessica passar utmärkt ihop iom att ingen av dem visste om Lissabon är en stad eller ett land. Dumburk var ordet. ProgramledarLinda coachade oskulden Fredrik i ge komplimanger även till den han valde bort. Det tog verkligen skruv, han överöste henne med komplimanger och omfamningen var lång och känslofylld. Den han valde var en "jättetrevlig tjej" som fick sig en liten kram.

När det gäller Top Model så vann Hawa välförtjänt. Kirsebom tjatade om att tjejerna hade utvecklats och att hon var så stolt över dem. Hon själv utvecklades också och var mot slutet mycket mindre stel. Men kunde inte någon ha fått henne att sluta säga fot-o-skjut? Fotografering eller photoshoot heter det.

Imorgon är det säsongsavslutning av Efterlyst. Man kan ju inte gärna säga Efterlystfinal - slut på alla brott vore en utopi. Lärde mig precis att detta är 35:e säsongen på raken. Jag har följt det nästan sen starten, en långkörare för såväl tv3 som för mig alltså.

Fulmysigt

Ljusstaken

Känner att jag ligger efter med hela julprylen. Inte köpt eller ens funderat ut en enda klapp, inte köpt eller bakat en enda julig grej, knappt druckit ngn glögg, har en halvvissen hyacint och nu också en enda jättesvennig ljusstake! Älskar att sätta upp stjärnor och ställa fram fula men mysiga ljusstakar men nu missade jag ju första och andra advent iom resan.

För övrigt så älskar jag mörkret och bävar inför att det snart vänder mot ljusare tider. Det är helt sant.

Fler Omanbilder

Gott om plats på playan


Liten person på stor strand


Sand!


Galet barnvänligt hotell, många lekmöjligheter och kompisar även om de senare lyser med sin frånvaro här


Mormor i indisk dress och L i Omansk klänning


Missade klädkoden igen - får onda ögonen?


Att man skulle behöva vänta ända till planet för att få sig ett glas...

Otroligt i Oman

Vi har varit i Oman i en vecka för att fira mammas födelsedag. Riktigt nice sol- och badsemester. Rekommenderas varmt om man vill ha något roligare än Kanarieöarna men närmare än Thailand. Internationellt men ändå lite annorlunda, solgaranti och god mat. Vi glömde helt av Sverige och efter en riktigt plågsam hemresa slungas vi nu sakta in i vardagen.

Några knasiga saker som hände på resan:
* Den första låt vi hör på radion är Kents "Ingenting"
* Träffade några som bor på samma väg som vi på Dalarö
* Träffade några som bor tvärs över oss på vår gata i stan

(vi kände inga av de ovanstående, inte ens Kent)

Hotellområdet var jättefint

Omanierna övade för fullt inför Lucia

Inga aparmar

Alla kan smorja in sig sjalva med solcreme pa ryggen, det ar bara en fraga om installning. Dagens sanning.

Nostalgiåk

Häromdagen åkte jag rulltrappa på t-centralen, från blåa linjen upp till biljetthallen. Vet inte när jag åkte där sist men det var längesen. Det såg inte ut som det alltid har gjort, inte bra. De rulltrapporna är fjortis för mig. Låter kanske sorgligt för en lantis men de är en del av min uppväxt, känns som vi åkte där jämt.

Började iaf fundera över hur ens uppväxtmiljö och boendemiljö präglar en. Jag är ju tokpräglad av Stockholm i allmänhet och Kungsholmen i synnerhet. Varför blir vissa människor så medan andra bara vill bort? I förlängningen tänkte jag på om jag hade varit en annan person om jag bott kvar på Holmen. Fick för mig att jag skulle ha varit trendigare och mer stressad men det är såklart inte sant.

Tror att den där hemkära eller icke hemkära sidan är genetiskt betingad precis som det mesta annat. Min pappa har bott i samma kvarter nästan hela sitt liv och jag är ganska lik honom på gott och ont.