Längtan till Kungsholmen

Idag har Lovisa och jag tillbringat en stor del av dagen i mina gamla barndomskvarter. Träffade gamla grannar, gamla lärare och min första chef. Det är fem år sedan vi flyttade därifrån men 27 år sätter sina spår. Om det inte vore för barnen tror jag att jag skulle flytta tillbaka innan jag hann posta det här inlägget.

Tur att jag har dem så att jag inte gör såna överilade saker.

Åkte lite rulltrappa vid Rådhuset

Och åt sen lunch på Roppongi

Hem till Kungsholmen

Jag tog precis en powerwalk runt Kungsholmen. När livet vobblar lite och man varken vet ut eller in är det skönt att komma till hembygden.

Kan ni också känna så?

Drömmen om ett eget kontor

I perioder tänker jag att jag borde ha ett eget kontor. Alltså, inte jobba på nåt dammigt ställe utan bara hyra in mig nånstans. Men det är kanske inte helt rimligt för en student? Idag har jag återupptäckt sammanträdesrummet på Kungsholmens bibliotek. När det inte är bokat så vips, är det mitt eget kontor.

Här sitter jag nu och bloggar, läser vetenskapliga artiklar och nynnar på Nationalteaterns "Kolla, kolla"; Det är inte överdrivet lätt att va flitig, arbetsam och präktig/Flytta till Skanör, slå sig fram som fabrikör och leva tills man.../Läderfåtölj och egen telefon/Och bara är tillräckligt gniden så blir man miljonär med tiden".


Så är det.

Jävla dåre

Jag såg precis en kille som cyklade enhjuling i snökaoset på Fleminggatan. Han måste verkligen ha haft dödslängtan.

Personlig utveckling på nytt sätt?

Vårt Kungsholmen undrar i veckans tidning varför alla innerstadsbor har svarta jackor. Inte för att jag på nåt som helst sätt känner mig träffad men jag undrar en annan sak: Vad som händer om man drar i den enorma gula flärpen på Parajumpersjackorna som hälften av alla innerstadsbor går runt i? Är så jävla sugen på att testa och se om nåt vecklar ut sig. Jackan, människan eller nåt annat, helt otippat.

Poff bara så syns han inte under jackan

Push the button?

Den här knappen sitter utanför Swedbanks stängda kontor på S:t Eriksgatan på Kungsholmen. Jag funderar över den varje morgon när jag passerar. Vad kan den ha använts till? Brukar banker ha ringklockor som ser ut som lampknappar från 60-talet? Känns det seriöst? Var det därför de stängde?

Frågorna hopar sig.

Nostalgitripp på bibblan

Mitt telefonnummer under mina 25 första år

Jag var på bibblan idag och hämtade några böcker som jag hade reserverat. På reservationslappen stod mitt telefonnummer - hem till Kungsholmstorg. Där är det ingen som har svarat på sju år. Jag funderade på att be dem ändra men blev så nostalgisk att jag lät det vara.

Lokalkändisen strikes again

Jag är med i lokaltidningen nästan lika ofta som Kikki Danielsson kör rattfull. Att det ofta är nåt som blir fel tar jag med ro. Den här gången kan man ju till exempel tro att manskroppen med begynnande ölmage är min. Men när man egentligen har värsta sexpacket är det ju lätt att bjuda på sånt.

Hej Daglivs - allt är förlåtet!

Jag är inget fan av smuts och snusk. Jag är heller inget fan av Daglivs men nu är det nära att allt är förlåtet. De börjar med bakteriefria kundkorgar!

Kungsholmen ♥

Jag har sagt det förut och jag kommer säga det igen: Världens bästa Mauro + världens bästa stadsdel=världens bästa låt.

Det gäller att vårda sitt lokalkändisskap

Veckans Vårt Kungsholmen

Jag har ju tidigare skrivit om min enorma talang för att skriva insändare. Varenda en jag någonsin har skickat in kommer med. Min man säger att det beror på att det inte är några andra som skriver insändare men vem som helst förstår ju att han har fel.

I den här veckans lokaltidning är jag t.o.m. citerad på förstasidan. Det smäller väl inte lika högt som när jag vann Kungsholmens Nobelpris 2009 men det duger.

Nä, nu har jag inte tid att sitta här och dravla längre. Det är dags att börja fila på nästa veckas insändare.

Ny frisyr

Just nu sätter jag mig hos en ny frisör för att se hur det blir. Eller ny och ny, han är nog över 50 men för mig är han ny. Hoppas att håret inte blir:

1. Gult

2. Rött

3. Gulrött

4. Superkort

5. Längre

Om det blir bra kommer kanske en bild senare.

Från i lördags då L klipptes på Snagg It.

Svärmor sa dock att det var Kungsholmens trendigaste salong. På 80-talet.

Maybe you can take Kungsholmen out of the girl?

Från en annan inflygning

I helgen hade jag en rolig, jobbig och väldigt annorlunda helg på Gotland. När jag lämande ön på söndagen var det med stor hemlängtan. Inflygningen över ett soligt Stockholm var som vanligt när man landar på Bromma spektakulär. Jag kunde se alla hus jag har bott i under mina 31 år och en sak slog mig - det var inte synen av Kungsholmen som gjorde mig mest lycklig. Maybe you can take Kungsholmen out of the girl?

Ett besök på brandstationen

Igår var det öppet hus på Kungsholmens brandstation, ett upplägg hela familjen gillade. Lovisa testade livet som brandman, Nils tittade på brandbilarna och jag tittade på brandmännen. Oklart vad Kalle tittade på.

Liten kille uppslukad av liten brandbil

Dagens bästa enligt Lovisa (det kom vatten sen)

Dagens näst bästa enligt Lovisa

No comments

Okej då, ni får honom igen

Hur Kungsholmen har påverkat mitt liv

Vi är tillbaka i stan. På gott och ont. Härligt och vemodigt på samma gång.

Jag tänker ibland på hur det hade varit om jag hade vuxit upp någon annanstans än på Kungsholmen. På landsbygden till exempel. Jag får för mig att jag då hade varit en helt annan person med ett annat tempo och andra värderingar. Det där sista behöver ju inte alls stämma men jag hade antagligen inte fått akut stresspåslag av folk som står på fel sida i rulltrappan.

Häromdagen började jag fundera över hur annorlunda mitt liv hade varit även om jag hade vuxit upp på Söder eller Östermalm. Alla mina närmaste vänner träffade jag i grundskolan så de hade inte funnits i mitt liv. Jag hade säkerligen heller inte varit gift med Kalle. Därmed hade Lovisa och Nils inte funnits. Tanken svindlar på ett ganska obehagligt sätt.

Hur har du präglats av platsen där du växte upp?

Google is fantastic

Folk hamnar på min blogg genom att googla på både högt och lågt. De vill läsa om ICA Kungsholmstorg, porrbiografer och Stockholms förorter. Och varje dygn är det åtminstone en som undrar vad "är du go' eller" betyder. Det undrar jag fortfarande.

Sen har vi de där som gjorde att jag i bloggsammanhang bytte namn till Tove Kungsholmen. Det är några sådana sökningar per dygn och det som började som ett skämt känns mer och mer som jag. Vad tror ni Skatteverket skulle säga om jag skickar in en ansökan om namnbyte?

Och vad googlar folk på för att hamna på din blogg?

Det där med att leva som man lär...

Det känns skönt att det inte bara är jag som har problem med det.

Här har lapplisorna parkerat där det är parkeringsförbud

Och här står farbror Polisen vid ett gathörn

Publiceringsgaranti?

Om det hade funnits VM i antal publicerade insändare i lokaltidning så hade jag legat bra till. Jag verkar dessutom inneha någon sorts publiceringsgaranti för alla insändare jag någonsin har skickat till min lokaltidning har kommit med. Den här veckan slog jag till på en dubbel och jodå, båda kom med.

Nu uppstår några frågor:

1. Skriver jag otroligt bra insändare?

2. Eller är det otroligt få människor som skriver insändare?

3. Har jag något liv?

Fast den där töntiga rubriken hittade de på alldeles själva

Var ligger Flemminggatan?

Danske Bank vill berätta att de har flyttat. Till en adress som inte finns.

Det enda budordet

Jag skall inga andra stadsdelar hava jämte Kungsholmen

Om jag nu ska hållas gisslan i det här länet även fortsättningsvis så har jag en liten önskan: Låt mig få slippa lämna Kungsholmen. Eller låt mig åtminstone få slippa lämna innerstan. Det blir bara knas så fort jag gör det. Jag börjar fasiken undra om förorten känner på sig att jag inte vill vara där.