Megamauro på Kungsholmen

Lyssnar på Mauros "Kungsholmen" för tredje ggn på raken och jag kanske inte behöver säga att det blir en fjärde?

Klassisk Mauroinledning med raden "Kanske var vi för unga då". Intressant mot slutet med en höjning som får vilken Melodifestivaldeltagare som helst att blekna (nästan). Lagom mkt Holmenromantik även om han inte nämner några adresser. På det stora hela en vacker Maurolåt som får bra betyg av mig. Jag är dock lättköpt. Har megamauro just nu - lyssnade nästan uteslutande på honom hela vägen hem från NY.

Mest lättköpt är jag väl ändå tack vare titeln: hade jag kunnat ogilla en låt som heter så? Svaret är väl självklart.

Men vad i...

Kent också! Jag är inte på fullaste allvar så ego att jag tror att det är en konspiration mot mig men vad är det? Djupanalys kanske krävs men jag gissar att det är ett tecken på att Kungsholmen under det senaste decenniet blivit trendigare och numera räknas för andra än oss infödda.

Nu har två av mina tre Kungsholmsadresser avverkats. Orup sjunger om Kungsholmsgatan och Kent om Kungsholmstorg. Har inte hört Mauros singel "Kungsholmen" än men jag blir inte förvånad om han sjunger om Igeldammsgatan. Han bodde ju faktiskt i de hoodsen.

(fotnot)

Sveriges artistelit vs. Tove

Jo, det känns faktiskt så. Vet de att jag längtar till Holmen eller vad? Först kom Orups "Indiedrottningen" med textraden: "vi träffades på en fest på Kungsholmsgatan*" och nu släpper Mauro ny singel. Titel? "Kungsholmen" såklart.

När jag ändå är inne på ämnet som jag skickligt undvikit ett tag nu så kan jag meddela att det går bra nu. Längtan har lagt sig men det tog nästan ett halvår och jag gissar att bakslag kommer.

Det är t.o.m. så att jag trivs här för tillfället, det är skönt att komma hit när man varit borta. Var på Holmen i måndags med L som gick själv. Hopplöst. Hon skulle in i varje port, trottoarerna var smala, fulla och svårgådda och plötsligt kutade hon rätt ut i Hantverkargatan. Här behöver man inte ens hålla handen.

Behöver väl knappast säga att jag inte saknar att veta exakt vad mina grannar pysslade med at all times pga att det var så lyhört, pälsängrarna, ett överfullt Kronis, ett dito Daglivs och att leta parkering i en timme?

* det var på Kungsholmsgatan vi bodde, fortfarande världens bästa gata. Hur bakvänt det än låter så stämmer bloggtiteln, jag är Kungsholmen evigt trogen.

Indiekungen?

Fan vad jag gillar Orup. Jag vet att det är lite töntigt men jag gillar honom nästan ännu mer bara därför. Andra mer eller mindre pinsamma artister som jag gillar är Mauro Scocco och Patrik Isaksson för såväl musiken som de briljanta och tidvis skönt patetiska texterna. E-type gillar jag för håret och för att han inte kan sjunga. Dessutom blir jag alltid på grymt bra partyhumör av Back in the loop och gänget.

Bon Jovi är väl lite skämmig och avdankad numera? Han är iaf snygg som få och Bed of roses ska jag inte skriva vad jag tycker om för det blir inte rumsrent. Även Guns n' roses har haft sina ljusa stunder, t.ex. under de tre första låtarna på Use your illusion II. Axl Rose är dock pinsam på riktigt nuförtiden, snacka om avdankad.

Bäst av de bästa är Orup, vad han än får ur sig för ljud så står jag troget vid hans sida. Från "Orup" 1987 till "Faktiskt" 2006, det är lika bra jämt. Att han plockar extrapoäng genom att sjunga om världens hittills bästa gata på "Indiedrottningen" känns nästan bara självklart.

Ingen annan skulle komma undan med Magaluf, Teddy eller Mercedes Benz. Ingen annan glömmer sina egna texter vid livespelningar så ofta som han. Ingen annan har lika skön falsett som hans i "Regn hos mig". Men vad handlar låten "Sibyllan" handlar om egentligen - grillkiosker, kvinnor eller båda delarna?

(I september ska vi äntligen gå på "Lena +Orup", grymt!)

Bild från www.orup.com som för övrigt är en bra sida