Längtan till Kungsholmen

Idag har Lovisa och jag tillbringat en stor del av dagen i mina gamla barndomskvarter. Träffade gamla grannar, gamla lärare och min första chef. Det är fem år sedan vi flyttade därifrån men 27 år sätter sina spår. Om det inte vore för barnen tror jag att jag skulle flytta tillbaka innan jag hann posta det här inlägget.

Tur att jag har dem så att jag inte gör såna överilade saker.

Åkte lite rulltrappa vid Rådhuset

Och åt sen lunch på Roppongi

Trudelutt

Det var längesen jag mammabloggade. Har hamnat lite i de där klassiska funderingarna kring hur mycket jag vill skriva om barnen. Här kommer iallafall en söt trudelutt så länge.

Sköna maj?

Vad är det med maj egentligen? Varför ska alla klämma in allt på en enda liten månad? Varför kan det inte bara vara lika lugnt och skönt som i oktober men med det här underbara vädret?

Well, snart är det juni.

Det pinsammaste en infödd Stockholmare kan göra

Jag gör det då och då, kanske var femte år eller så. Åker åt fel håll med tunnelbanan alltså. Skammen inombords är tung men nu är jag iallafall på rätt tåg. Stabilt.

Jag hittade en skatt i förrådet

Inte för att jag inte visste att den låg där. Men hur ofta tar man sig tid att gå ner sig helt i sin gamla CD-samling? Nästa gång jag tar mig den tiden ska jag kategorisera hela rasket i bokstavsordning eller möjligen efter genre. Det lär väl bli lagom till pensionen men jag ser fram emot det ändå, det blir säkert en trevlig kväll det med.

Comeback

Jag har precis tränat för första gången på tre veckor. Livet kom emellan. Plugg, Maltaresa, sjuka barn, sömnbrist, stress, baksmälla och bihåleinflammation.

Nu känns det äntligen som jag lever igen. Trodde inte jag skulle orka mycket men jag var nästan lika stark som för tre veckor sen, både fysiskt och mentalt.

Från och med nu och ett par timmar framåt är jag bäst i världen. Och sen är det långhelg. Hörrni, life is good! ;)

Dagens sanning?

Om det är uppenbart redan under själva utekvällen att man har blivit äldre så är det om möjligt ännu mer uppenbart dagen efter efter.

Jag ska aldrig mer dricka.

Stureplan 04.13

För en kväll lever jag ett liv jag lämnade för sju år sedan. På klubbarna har tiden stått stilla. Själv har jag fött två barn.

Jag tar det hela vägen. Stänger ett ställe. Köper hamburgare och äter gåendes. Hoppar på nattbussen. Inser att jag snart fyller 32. Känner mig nöjd med det.

Stureplan - det är verkligen över.

Kris och utveckling

Ibland känns det som livet ger en lite mer än man tål. Idag är en sådan dag. Hela den här våren är kanske en sådan dag förresten.

Men - jag vet att det vänder och jag vet att jag sannolikt utvecklas av det. (Framåt hösten finns det nog en viss risk att jag är helt överutvecklad om det fortsätter såhär.)

Dagens händelse var dock relaterad till ett av mina barn. Och var utvecklingen finns i just den "krisen" har jag svårt att se just nu, jättesvårt. Men sånt hör väl också till. Livet hörrni...

Våren 2012, mitt livs berg- och dalbana

I vanliga fall lever jag bara på. Utan en tanke på om jag nånsin mer kommer att tänka på dagarna som passerar. Den senaste tiden har jag många gånger funderat över vad jag kommer känna när jag tänker tillbaka på våren 2012. Än så länge har jag ingen aning men att det är en omvälvande vår, det är jag säker på.

Eventuellt funderar jag på att gå i ide och vakna lagom till en tidig kräftpremiär i början av juli. Kan vi säga så tror ni?

Skåne till Danmark?

Ikväll vid middagen pratade jag på barnens begäran lite olika dialekter. Halvvägs genom repertoaren gick jag helt ned mig i skånskan och kunde inte sluta. Efter några minuter tittade Lovisa på mig och sa "mamma snälla sluta, kan du inte bara prata svenska?"

Oskånsk