Anarki, stat och utopi, joråsåatte...

Hmm...snodde det här testet hos Kajsa men jag vet inte riktigt vad jag tycker om utfallet för min del. Kan ju inte helt svära mig fri från det men ändå.

You're Anarchy, State, and Utopia!

by Robert Nozick

If it were up to you, there would probably be no government at all.
But then you'd have to deal with there being no government, and nobody likes that. So
you've decided that hiring a few security guards is okay. Getting rid of that nasty
tax collector would sure be nice, though. He keeps getting in the way of you making
the money you so richly deserve! Everyone who believes in you happens to be fairly
well off.


Take the Book Quiz
at the Blue Pyramid.

Playdate

Jippie, igår var L och jag på playdate. Minns inte när vi var på en sån sist så det var jättekul och trevligt. A hade massor av roliga leksaker så L var i paradiset. Tack alla som var där!

Chokladettan

Idag fyller L ett år, en månad, en vecka och en dag. 1-1-1-1 dagen är ett fenomen som uppstått hos aprilmorsorna tack vare våra pluttenuttiga räknare från Lilypie . De håller koll på hur gamla kottarna är. Sjukt nödvändiga.

I morse sov L sista timmarna i vår säng, vid 9 ville hon gå upp. Inte vi. Tydligen gick hon upp själv och vi somnade om... Vid 10.30 hittade Kalle henne med 1-kiloschokladkartongen vi fick i inflyttningspresent. Den rosa outfiten var helt fläckig och hon var nöjd som 17. Vi gissar att hon ätit 3-4 bitar. Hon har inte alls varit hungrig efter det. Vet hur hon känner sig tror jag. Jag åt en gigantisk chokladboll i Parkleken i fredags eftermiddag. Sen behövde jag inte äta mer på hela dan. Urk!

Inga biler på mamma chokladbollen men ett par på chokladettan.

Ja, det var för bra för att vara sant

vs.

Upptäckte det idag/igår. Blev redigt putt! Dum-NK (ICA) har chockhöjt matpriserna. Brukade bunkra barnmat och blöjor där, ofta slank någon liten pilgrimsmussla eller annat trevligt med också. Fräscht, prisvärt och sällan kö. För bra för att vara sant.

Vi är nu dömda till att dra vårt Med Mera kort igen och igen och få Med Mindre och Med Mindre för det... Skit också!

Ark goes telemark

Nu är jag less på den där visionen. Mitt förslag är bojkott nästa år, av semin, av de 73 svenska deltävlingarna och andra chanserna, av omröstningen i stora finalen, av Christer Björkman och hela rasket.

Det var kul förut, på 80-talet. Det var ännu roligare på 90-talet när det var ute med allt vad schlager hette. Det var grymt när Orup fixade en hyfsad placering åt Lena och det var helt ok att hon blev slagen av (H)elena. Det var inte kul när Stenmark klantade till det och ärligt talat så var Carolas bajsvibrato förra året inte speciellt kul heller.

Hur kul var the Ark? Varför gick de på halvfart?

Visionen är Östeuropeisk och så kommer det nog att förbli ett tag framöver. De forna stornationerna England och Frankrike har knappt en invånare som bryr sig om denne inte är svensk eller Östeuropé.

Tack Danmark för 12:an, tack Norge för 10:an, tack Island kanske - jag minns inte. Kan vi inte ha en liten samskandinavisk gathering istället nästa år och skita i visionen. Gammeldansk eller Telemark?

Vädjan + rekord

Snälla, kan någon som är duktig på koder förklara för mig varför det ibland blir enkelt radavstånd och ibland dubbelt/1,5? Ibland går det heller inte att redigera missar. Nedan t.ex. så ska det vara nytt stycke under "schlagersammanhang" och sen innan "dagens nya insikter". Går inte att ändra och det brukar aldrig gå senare heller för den delen. Det är som att det låser sig på ngt sätt. Why?

Hepp, nu blev det iaf nytt rekord i antal inlägg på en månad. Och fler blir det, det är mycket månad kvar. Maj - ett enda långt bloggpartaj.

Oj vad trist! Dags att sova tror jag. Och det är nu helg i dryga 48 timmar enligt min helgeräkning, grymt!

Europavision

Eller vad tusan betyder det? Euro. Vision. Vad är det en vision kring om man får fråga? En vision av en europeisk valuta t.ex. är ju inte längre en vision. Och varför är Turkiet med ibland? Och Israel? Varför är inte logiken med istället? Eller är det där visionen om ett jätteEuropa kommer in?

Såg inte kvällens införprogram men gissar att Mr. Lordi fortfarande inte bytt ut skinnpajen han haft sen 9:an. Från semin gick hela östblocket vidare tydligen. Se där, ytterligare en europeisk vision som blivit sann. Visionen om en enad kontinent. Åtminstone i schlagersammanhang.

Nederländernas 70-talsdisco gick inte vidare, råkade se en snutt av den. Tjommen och tjomman kan inte vara på riktigt, får inte vara på riktigt. Snälla, låt mig få färdas tillbaka till 2004 när Lena "006" Ph och (H)elena Paparizou sopade banan med såväl östblockets skrikande operatechnoschlager som Nederländernas crap.

Hörde förresten att Nederländerna inte ens hade tänkt ställa upp till följd av 2005 års fiasko med Miss Ryan i spetsen. Synd att de inte fullföljde den tanken. Nä, tacka vet jag covern désenchanté. Det var en riktigt grym danslåt vars titel väl representerar vad jag tycker om hela semin...

Dagens nya insikter:

* Min dotter kan springa runt i park och sparka boll

* Jag är exakt två dagar äldre än Kate Ryan, det kan man inte tro

Mini-Martha

I eftermiddags när jag åkte hem ringde jag K. Han och L var i parken. Åkte dit o parkerade en bit därifrån. På långt håll ser jag en liten tjej i bruna brallor o knallgrön munktröja springa runt och sparka på en boll. Det var min underbara lilla dotter! Ofattbart att hon för bara ett år sen låg helt hjälplös o inte ens kunde vända sig. Nu plötsligt är hon mini-Martha.

Imorgon ska L hänga med mamma hela dagen och bara göra kul grejer och äta god mat. Det är deras gemensamma namnsdag så mamma har bokat upp L för rolig aktivitet alla 12:e maj framöver så länge hon är intresserad. Bra idé!

Önskar att jag hade haft en bild på mini-M men jag kom direkt från jobbet och hade inte kameran med. Kommer fler tillfällen!

JR-004009

Nu ringde mäklaren precis, han ska maila över objektsbeskrivningen på vår lägenhet, numera objekt nr. JR-004009 så jag kan läsa igenom den. I eftermiddag ska jag träffa fotografen. Klumpen i halsen är på tillväxt. Jobbigt.

Väntar på mailet...

Nu kom det. Undrar om jag ska våga öppna det? Inte lämpligt om klumpen i halsen får konsekvenser när man sitter på jobbet.

Nu kollar jag...

Det gick bra! Var såpass mkt faktafel att jag störde mig mer än ngt annat. Nu ska jag maila tillbaka med 73 "rödmarkeringar".

You can't take Kungsholmen out of the girl

Bloggmaran fortsätter. Maran som i marathon alltså även om just det här inlägget handlar om lite av en mardröm.

Idag var vi i gamla lyan och "stylade" den. Det innebar att de sista delarna av det liv vi levt där kånkades ut och in kånkades lite spridda möbler och en och annan vit lotuslykta. Det är över tre veckor sen vi slutade bo där men först idag kändes det som om jag verkligen flyttade därifrån.

Det var tungt, riktigt tungt. Den som känner mig väl vet vilken otrolig och ibland onaturlig separationsångest jag lider av. Egentligen spelar det mindre roll vad det är jag ska separeras ifrån. Människor, platser, saker, har de betytt mkt för mig så sliter det i hjärtat oavsett.

Lyckligtvis är det ganska sällan i en människas liv som hon står på en plats hon älskar med vetskapen om att hon aldrig mer kommer att komma dit. Det har inte hänt mig än med lyan men det kommer att hända. Det började hända idag.

Jag gillar inte torkade blommor egentligen. Buketten med röda rosor jag fick på BB när mina föräldrar kom för att se sitt första, alldeles nya barnbarn har jag sparat dock. Den torkades redan på BB pga allergirisk och sen har den hängt i kakelugnen.

Skulle slänga den idag men kunde inte. Bestämde mig för att skjuta på beslutet och hänga in den i garderoben. Missade kroken och buketten krossades mot golvet. Då gick tårarna inte att hålla tillbaka längre.

Bara några kvarter bort står mormors lya stylad inför försäljning den med. I den lägenheten har jag halvt vuxit upp och i min egen f.d. lya har min lilla familj formats. För en person med svår separationsångest så är det en tuff tid just nu.

Det är bara en dryg månad sen vi fortfarande funderade över alternativet att flytta till mormors lya. Nu valde vi att bryta upp och lämna det gamla för att bo någonstans där jag aldrig bott förut. Inte speciellt likt mig.

Tröstar mig med det gamla talesättet:

"You can take the girl out of Kungsholmen but you can never take Kungsholmen out of the girl".

Jag kommer tillbaka en dag, det vet jag! Efter 26 år vet man sånt. Och nej, jag tänker aldrig ta bort "Kungsholmen" från min bloggrubrik.

Den här bloggen är egentligen inte tänkt att vara såhär utlämnande. Den är heller inte tänkt att handla om trista saker, mer om triviala vardagsgrejer. Vissa saker är dock en för stor del av mitt liv för att lämnas utanför.

Bävar något fruktansvärt för den dagen då jag ska gå ner för de tre, ibland så hatade trapporna för sista gången. Mina ben kommer inte att bära och inte psyket heller. Solglasögon och sällskap kommer att tas med.

Så - nu har jag absolut satt nytt bloggpers. Både vad det gäller längd, antal och allvarlighetsgrad. Idag har jag även satt nytt årsbästa i att gråta. Har gråtit på morgonen, eftermiddagen och såklart en liten flod medan jag skrev detta.

Gnatt.

aprilmorsorna - the long version

Aprilmorsorna. Det har jag döpt dem till i min egen lilla värld. Till mina "vanliga" kompisar och allmänt löst folk säger jag rätt och slätt "min mammagrupp". Nu ska jag förklara för alla icke invigda hur de här hemliga mammaklubbarna fungerar.

Alla mammor har en mammagrupp som de fått via BVC, så funkar det iallafall i Stockholm och eftersom jag inte vet hur det är i andra städer/länder/planeter så säger jag att så är det. Jag fick också en sån. I den ingick ca sju nyblivna mammor som alla bodde i mina dåvarande kvarter.

De andra var karriärbrudar i 30/35-årsåldern. Jag var 25 och då utan jobb. De andra hade män som jobbade på stora, amerikanska bolag och absoluuut inte kunde vara pappalediga ens de 60 påtvingade dagarna. Jag hade en sambo som var fritidsledare och skulle ta minst halva pappaledigheten. De bodde säkert i tjusiga fyror med snabba hissar och noll dammråttor. Jag bodde i... Ja, ni hajar ju!

Behöver jag ens säga att jag inte mammabondade speciellt bra med dem? Behöver jag ens säga att det inte rörde mig i ryggen? Det hade säkert gjort det om det inte vore för att med i gruppen var också Karolina och hon och jag hade ju redan världens bästa "mammagrupp" - aprilmorsorna!

Jag skriver "mammagrupp" inom citationstecken när jag pratar om dem för de är ingen mammagrupp. Kanske kändes det så i början. Då i början när vi talade om våra IRL-vänner som "vanliga vänner". Nu är aprilmorsorna lika mkt både IRL och vanliga vänner som de jag hade innan jag fick barn. Vi pratar om allt och ärligt talat så tror jag faktiskt att just ämnet barn är det snabbast minskande samtalsämnet för oss just nu. De snabbast ökande däremot går nog inte ens att räkna.

Lustigt nog läste jag idag en artikel i Mama om det här med mammabonding, då hade jag haft det här blogginlägget i huvudet länge men det gav mig en spark i arslet. Linda Skugge har tydligen en mailinglista som kallas "morsorna" t.o.m. Friskriver mig härmed helt och hållet från att ha snott hennes uttryck. Morsorna är ju dessutom ett rätt vanligt ord... Mamaartikeln var faktiskt rätt bra, rekommenderas till de som anser sig finnas i målgruppen för just mammabonding. Som för övrigt måste koras till årets fånigaste ord. Pappabonding kommer tvåa. Lätt.

Hittills i den här bloggen har jag varit hyfsat kortfattad till min stora förvåning. Ikväll är jag mitt vanliga jag och är långrandig. Tror det blir så när man skriver om saker man gillar.

Ville ju egentligen bara säga TACK alla aprilmorsor för att ni finns. Ni har förgyllt min vardag, hjälpt mig med allt mellan himmel och jord, lärt mig massor och ni får mig att skratta, både IRL och på forumet. U rock my world som någon annan av oss skrev i en liknande kärleksförklaring på sin blogg. Hur många har vi nu? Borde vi samla alla kärleksförklaringar i en tråd? ;)

Fotnot:
Aprilmorsorna träffades ursprungligen hösten 2005 på det allmänna forumet Familjeliv. De har sedermera dragit sig tillbaka till ett eget forum och dit kommer inga obehöriga.

(Bilden ovan på aprilmorsorna är tagen för ganska många månader sen och jag vet att alla inte gillar den, förlåt. Det är den enda liknande som finns dock - hittills.)

Badbrudar, barnvagnsmode och pers

Ikväll skulle L bada och för att rationalisera kvällsaktiviteterna så hoppade jag i själv också. Vi badade hur länge som helst och L skrattade sig igenom alltihopa som hon ofta gör oavsett aktivitet. Gladare tjej får man nog leta efter. Hon inleder de flesta dagar med gurglande skratt från sin spjälsäng bara någon minut efter att hon vaknat. Undrar så vad det är hon skrattar åt jämt och önskar att man kunde få vakna bara hälften så glad...

I badet härmade hon det mesta jag gjorde. När jag tvättade ansiktet började hon genast sätta händerna för sitt ansikte och när jag bubblade under vattenytan så stoppade hon genast ner sitt lilla fejs i vattnet. Det resulterade bara i en hel del badvatten i magen tror jag, men ändå!

Älskar henne så outsägligt mycket.

Kajsa skrev ett fint inlägg idag om en av de första promenaderna hon gått med sin nya, lilla dotter. Det var ganska precis ett år sedan. För ganska precis ett år sedan hade jag så smått vant mig vid att ha en barnvagn attachad till mig och var på väg mot det läge de flesta nyblivna mammor hamnar i; barnvagnsmode (mode är alltså engelska här, inte en trend)

Det yttrar sig i att en dag ska man ut och gå utan vagnen. Det känns helt sjukt! Man vill liksom gå med båda armarna framför sig och händerna kupade runt ett fiktivt handtag... Då undrar man vad det är som händer med en. Lugn, bara lugn. Efter avslutad mammaledighet återgår man till normalläge och det känns helt ok att bara gå med sig själv.

Nu drog texten iväg med mig. Egentligen hade jag tänkt kommentera Kajsas vackra text om den där första promenaden. Såhär någonting kommenterade jag på hennes blogg;
"Första promenaderna efter BB, man gick som i ett vacuum, helt i sin egen värld och det kändes som om man varit borta en evighet. Inte konstigt egentligen, hela livet hade ju ändrats som i ett trollslag".

Funderar på att sätt pers i bloggande nu faktiskt... Inte bara i längd på inläggen utan även i antal på en och samma dag. Den som läser får se.

Inga bilder på vare sig barnvagnsmode eller badbrudar. Det första har jag ingen bild på (men det vore onekligen kul att ha) och det andra skulle jag inte publicera en bild på ens om jag haft en.

Mammaplågeri

Finns det någonstans dit man kan vända sig om man misstänker ett fall av plågsamma mammaförsök? Plågsamma djurförsök har ju en egen förening.

Det är ren tortyr att säga hejdå till L varje morgon. I morse kramades vi länge och sen stod hon en bit från dörren och vinkade till mig. När jag hade stängt vår lövtunna ytterdörr så hör jag snabba små mockasinsteg springa mot dörren och sen små fingrar som fumligt knackar där inifrån.

Då kom tårarna och ärligt talat så såg jag suddigt hela resan till jobbet. Dumt att jag kör bil.

Plottrig gröngöling

Jag vet att jag inte har några mängder av läsare men jag får väl fråga er som faktiskt kikar in ibland - är bloggen för plottrig med alla bilder?

Man kan ju ha bilderna i ett externt galleri, titta hur fint Hanna har det t.ex. Nu är ju hon bloggproffs medan jag är gröngöling, men ändå.

Kommentera gärna och säg vad du tycker om att jag lägger in så mkt bilder i själva inläggen! Bra, dåligt, plottrigt eller ngt annat. Förstår att några ju tycker att det är kul att se bilderna och jag ska inte sluta med bilder, funderar bara på om det verkligen är bra att ha dem i texten. Detta är alltså en ren layoutfråga!

Inga bilder idag... ;)

Franska grodor rockar

Bara några söta bilder på L och nya grodspeldosan från Frankrike.

Ni fattar att jag till och med saknar henne när hon sover va?

Kom ut ur skåpet

Drömde mig tillbaka till graviditeten för en stund. Ah, vad stort det var, sjukt spännande och nästan magiskt kändes det. Man vet att man står inför det största som någonsin kommer att hända en men man har ändå ingen aning om hur det ska bli. En enormt speciell känsla!

Här kommer lite bilder på hon som förändrade vår värld och fyllde oss med en kärlek starkare än allt annat.

Hon är en riktig litet busfrö och just nu är det väldig spännande att klättra in i saker och att sitta i saker som inte är ämnade för det. I morse kröp hon ner i leksakskorgen och satt där och pep för hon kom inte upp!

2.46 planeter

Jag lever som om vi hade 2.46 planeter. Alltså inte speciellt klimatsmart tyvärr. Hur klimatsmart är du? Testa här och rapportera till mig sen. ;)

Operfekt

Hade tänkt skriva ett inlägg där de perfekta bilderna på den nya, perfekta lyan skulle publiceras. Icke sa nicke! Vi har bott här i exakt två veckor nu men bilderna blir aldrig sådär bra som jag vill och så att de gör lyan rättvisa. Nu kan jag inte vänta längre, här kommer blandade bilder från de senaste veckorna i en enda röra. Huvudpersonen på de flesta bilderna är dock samma som förr! Lite hum om lyan kanske man får ändå?

Bilderna hamnar så fult på rad, får fixa det imorgon. Working mum need to sleep!

Trögt

Det händer inget här på bloggen har jag märkt. Kom av mig iom flytten men jag tänker på den. Varje dag.

Bilder kommer, kanske imorgon...

Up and running

Nya lyan är igång på alla sätt! Det mesta är hitflyttat, vi är här, barnet sover, internet funkar, TV:n funkar, badkaret funkar, tvättmaskinen funkar, diskmaskinen funkar, det är sol på altanen osv. Kan det bli bättre fredagen den 13:e? Väck mig inte - jag stannar här i paradiset!

Inga bilder - måste packa upp lite mer. Bilder finns dock och de dyker upp under kvällen.