Tjejweekend på ingång

2011 startade jag och mina vänner en ny tradition som troligen är något av det bästa vi gjort på länge. Traditionen innebär att vi varje vår åker på en weekend. Hittills har vi varit i Palma och på Malta och i morgon kl 06.00 lyfter vi mot Rhodos. Jag är på bra humör idag!

 Palma maj 2011

Malta april 2012

Världens mest odisciplinerade

Jag är kanske världens mest odisciplinerade student. I min iver att skjuta upp pluggandet så gör jag i princip vad som helst. Idag har jag ätit långfrukost och läst en massa gamla tidningar. Lämnade Nils på dagis supersent. Åkte till Fridhemsplan. Gick in på Plagg, tittade överdrivet länge på en necessär. Gick in på Lindex, provade alla bikinisar de hade. Sen gick jag t.o.m. in på Flash, tittade på strumpor. Insåg att jag var galen, tog mig i kragen och gick till bibblan. Åt en mandarin. Kollade Instagram. Nu bloggar jag och funderar på att äta min yoghurt. Klockan 12 ska jag träna. Enligt schemat som fanns i min ständigt lika pluggöveroptimistiska hjärna så skulle jag vid det här laget redan ha hunnit vara på bibblan i knappt två timmar. Under den tiden skulle jag ha pluggat effektivt så att jag sedan skulle kunna träna och äta lunch med gott samvete.

Blir galen på mig själv. Jag är inte såhär på jobbet så jag har kanske någon sorts duktig person i mig. När det kommer till plugget tror jag däremot att jag har varit ute i god tid en enda gång. Det var förrförra julen, jag lämnade in en rapport fem dagar för tidigt. Känner att jag inte kan leva på det längre.

Skärpning. Nu.

NU sa jag.

Ogenomtänkt från djupet av mitt hjärta

Jag börjar bli rädd. Rädd för mina medmänniskor, rädd för min samtid. Nej, jag har inte blivit paranoid på nåt sätt. Kanske är jag mer matt än rädd.

Idag har jag läst lite på Familjeliv för första gången på länge. Tror ni att det är ett tvärsnitt av befolkningen som hänger där eller är det så att merparten av skribenterna är lindrigt begåvade?

Nu på kvällen satt jag en stund på Instagram. Jag följer några "kändisar" och tidigare har jag inte tänkt på det men plötsligt insåg jag det smått absurda i att en mamma från "Familjen annorlunda" får 5000 gilla på en bild på sig själv. För att inte tala om kommentarerna på dessa så kallade kändisars bilder. Vuxna människor som fjäskar och fånar sig så till den milda grad. Är övertygad om att både de och samhället skulle tjäna på att de satsade tiden på att läsa en bok och lära sig stava istället.

Håller samhället på att fördummas eller är dumheten bara mer synlig nu tack vare internet och sociala medier?

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa Kafka. God natt.

Fruhippan

När klockan var 16.57 på fredagseftermiddagen fick jag ett sms: "Snart så smäller det! Men inte kl. 17...snarare 10 över!" Jag stod redan startklar när messet kom så jag la ifrån mig alla grejer och påbörjade en 13 minuter lång promenad runt kontoret. Vid varje varv försäkrade jag kollegorna jag passerade om att jag minsann inte var ett dugg nervös.   Kl. 17.01 klev jag ut i trapphuset och väntade mig naivt nog att någon snällt skulle vänta på mig ute på gatan. Fick därför halvt hjärtstillestånd när jag blev påhoppad redan i trapphuset. På med ögonbindel och så in i en mystisk bil som jag hade väldigt mycket gissningar om. Främst hakade jag upp mig på vad det var för bilmodell. Jag var först dödssäker på att det var en gammal Volvo med plyschklädsel. Och barnstol. Sedan bestämde jag mig för att det troligen var någon sorts VW-van med plyschklädsel. Och barnstol. Och så var det en man som körde. (Jag hade faktiskt två rätt)
Vi åkte runt, runt och det var himla kul ända till Evi frågade om jag mådde illa. Då började jag faktiskt må lite illa. Ungefär då var vi framme vid det som var min förhandsgissning - dagen före fruhippan så bara slog det mig - att det skulle vara ett pass på Rosa Skrot med Lofsan. Och det var det! Inte vilket pass som helst dock utan det roligaste (och ett av de jobbigaste) någonsin!

Uppvärmning inklusive skratt

Vi körde olika övningar i tabataform med det lilla undantaget att när de andra vilade fick jag göra en annan övning som var minst lika jobbig...

En håller emot och en ställer sig upp. Flest gånger vinner. Jag vann med en halv.

Karin ammar så hon har airbags. Tur för henne...

På andra försöket så gick det bättre. Vi slängde upp Jossan på toppen och så lite pushups på det ba'

Utgångsläge, jag underst

Peakläge, Lovisa underst

Får en känsla av att jag var snäppet tröttare än de andra efteråt...

Bubbel i omklädningsrummet. Alla utom Emma som anslöt senare pga förkylning

Tack världens bästa kompisar för en kanonidé och en kanonkväll och tack Lovisa för ett superroligt pass! Bättre fruhippa kunde jag inte ha fått!

Möhippa om en timme...

Om en dryg timme börjar min Guiness rekordbok-sena möhippa. Eller fruhippa kanske det heter? Jag vet att jag blir hämtad utanför jobbet klockan 17 och att jag ska ha träningskläder och piffigare ombyte med mig. Resten visar sig. Kul, spännande och lite läskigt!

Inspiration från 2012

Idag har jag haft en riktigt bra dag på jobbet. Dessutom har det varit sol, det är fredag och snart ska jag iväg på en efterlängtad tjejmiddag. En kanondag tills jag upptäckte det här...

Well. Jag är stark nu också och snäppet nöjdare med tillvaron så jag vill inte byta. Men jag skulle gärna ta kroppen bara. Hellre rik och snygg än fattig och sjuk som min morfar brukade säga.

Inspiration till beach 2013 

Frivillig och ofrivillig vintersport

Idag köpte jag mina första egna längdskidor! Snygga och betydligt lättare att åka på än de jag lånade häromveckan. Som ett plus så är de snyggare än alla andra längdskidor jag har sett. Tjejvasan 2014 nästa!

Som grädde på moset drog Lofsan och Idas löparskola igång igår. Jag lyckades inte få in första passet under gårdagen så det fick bli idag istället, direkt efter skidåkningen.

Broddarna lämnade jag medvetet hemma, det är ju barmark nu. Trodde jag. Men det var det inte. Jag hade verkligen behövt broddarna, eller kanske fästvallan jag köpte i morse.

Toppenväder i spåret

Stylish skidor, inte så stylish ägare

Att halka omkring med den här utsikten kändes ändå rätt okej

Härlig solnedgång

Första gången jag sprang i långkallingar

På kvällen är allt möjligt

På kvällen tänker jag saker i stil med: I morgon ska jag gå upp i tid/jogga innan jobbet/lägga mig tidigt/börja pensionsspara. Jag tänker också att det borde vara fullt möjligt att sluta äta kolhydrater på kvällen/bli astronaut/vara en allmänt disciplinerad människa.

Så kommer den. Morgonen. Och jag drar mig för länge, åker till jobbet trött och ojoggad och utan pensionssparande. Och så sitter jag där nästa kväll igen och äter kolhydrater och tänker att jag nog snart disciplinerar mig och blir astronaut.

Trött och ojoggad

Bästa söndagen

Igår sken solen över Stoclholm för första gången på länge. Vi packade bilen full med skidor, skridskor, pulkor och matsäck och åkte ut till mitt nya favoritställe, Lida. En toppendag på alla sätt!

Jag åkte längd för första gången sedan 80-talet

 

Och vilken nypremiär, känslan i spåret var helt fantastisk!

Mer rutinerad tjej men första gången i riktigt spår 

Vasaloppsportalen och tillhörande musik förhöjde känslan

Matsäck i solen

Sen var det slalomdags

Slalompremiär, på eget initiativ (med dinosaurieskidor och ett kexpaket i luvan som nödproviant)

 

 Så himla söt!

 

Familjen frilufs

Bättre känsla

I början av januari kändes mitt liv så outhärdligt tråkigt. Det var första gången jag kände så och det var obehagligt. Allt var som någon sorts icke-liv, utan känslor. Inte så att mitt liv alltid är spännande och härligt annars men det brukar kännas att jag lever. Jag är en riktig känslomänniska och livet är antingen upp eller ned. Någon enstaka gång är det där emellan men det brukar ändå inte vara tråkigt.

Nu är det helt klart på väg upp och det känns jäkligt skönt. Tristessen är som bortblåst och jag inte bara anar diverse horisonter och mål, några känns som om de börjar komma inom räckhåll. Efter fem år och två försök anar jag slutet på min utbildning. Bara det. Och så fort jag är klar med den kan jag ta itu med nästa utbildning. Som är så kort att jag kommer att kunna ana horisonten från dag ett. Målet med den horisonten är ytterligare en utbildning. Och om jag kommer in på den blir det mitt livs längsta men förhoppningsvis också roligaste och mest lärorika transportsträcka.

Nej, nu ska jag sluta dravla. Egentligen skulle jag ju bara jubla lite över att transportsträckan verkar vara över för nu. Och så blev det såhär. En av fördelarna med en gammal, avsomnad blogg. Den tål lite blaj.

Om någon blev nyfiken på vad allt pluggande förhoppningsvis, eventuellt, kanske, om jag har tur ska leda till så är ni utelämnade till gissningar. Jag lovar återkomma i ämnet men inte än på ett litet tag.

Vad jag däremot kan lova är att det kommer ett blogginlägg till inom en väldigt snar framtid. Då ska ni få se bilder från idag. Den bästa dagen på länge. Sådana dagar bidrar också till en lägre grad av transportsträckekänsla.

Hej på några timmar!

Den hemlige Quiztestaren

Jag spelar ett spel på telefonen som heter Quizkampen. För någon vecka sedan blev jag utmanad av en person som kallade sig "Quiztestaren". Efter match nr två frågade jag vederbörande om vi kände varann. Jag fick ett kryptiskt svar i form av en ledtråd och sedan följde en veckas gissningslek som fick sin upplösning i helgen. Under veckan har jag stört mig hyfsat mycket på den självgoda hemliga vännen. Jag har också hoppat på diverse olika personer i min närhet och frågat om det är hen som är Quiztestaren. Lovisa har tyckt att det hela har varit spännande och Kalle har varit övertygad om att det var ett gammalt ragg.

Såhär började det...

 

Personen var ganska ojämn i sitt spel

 

Samma namn som min son alltså

At last!

En blogglös månad!

Upptäckte precis att jag inte skrev ett enda inlägg under september 2012. Mitt livs första och enda bloggfria månad sedan januari 2007. Vet inte vad jag ville säga med det. Förlåt kanske. Ja, förlåt bloggen, det var faktiskt inte meningen.

Bildbomb

Jag har ju så fasligt mycket tid över nu när jag inte bloggar. Här kommer en liten bildkavalkad från mitt blogglösa liv, så att ni vet vad jag gör med all tid.

Jag tränar

Jag leker med Nils

Jag åker till solen

Jag äter temaki

Jag går på museum med barnen

Jag spelar på telefonen

Jag åker skridskor med Lovisa

Jag bowlar med Kalle

Jag är huslig

Mitt liv känns som en oändlig transportsträcka

Just nu upplever jag för första gången i livet att allt bara känns som en lång, på gränsen till oändlig transportsträcka. En hemsk känsla. Förut har jag alltid varit på väg någonstans, alltid haft ett mål även om det har legat långt bort. Visserligen har jag ett mål nu med men det är så avlägset att jag inte ens kan ana horisonten och det är väl det som ger den här transportsträckekänslan. Det känns som om tiden går outsägligt långsamt, som att jag rör mig i seg kola hur snabb jag än är.

Suck.

Drömmer mig tillbaka tre år i tiden. Då, när livet var så väldigt levande med en ny bäbis och en nygammal man.

121212

Missade när klockan var 12.12, lite synd.

Annars? Jo, jag saknar faktiskt bloggen lite ibland. Kanske borde försöka börja skriva mer igen. Får fundera på det.

Råsunda en sista gång

Bild från sista allsvenska matchen på Råsunda (uppdaterad efter matchen)

Det här med avsked är inte min grej men ibland är de oundvikliga. Ikväll säger jag hejdå till Råsunda. Och tack. Tack för 19 år av kärlek, glädje, hopp och stunder av djupaste förtvivlan. Tack för alla minnen. Tack för cupguld, internationella stormatcher, duggregnspremiärer mot landsortslag och inte minst, tack för SM-guldet 1998 - mitt bästa fotbollsminne.

Det blir kanske bra på nya nationalarenan men jag är ganska säker på att det är från Råsunda jag för alltid kommer ha mina bästa fotbollsminnen.
Det blir vemodiga steg hemåt i natt.

Uppdaterat
Det blev ett till avsked. Jag kunde såklart inte hålla mig och gick mot Napoli också. Matchen var både viktig och sekundär. Det jag kommer minnas tydligast är trots allt hur sorgligt det var att se folk plundra vår borg. Samtidigt fint att den får leva kvar, om än i utspridda spillror.

Det är min son!

AIK:aren och Djurgårdaren under årets sista båttur nyligen

Efter att ha förlorat ett barn till fel sida så kändes Nils uttalande nyss riktigt fint. Och rättvist. Och alldeles, alldeles underbart. Och som att jag har fullgjort mina moderliga plikter mer än väl.

"Mamma och Nils är AIK, pappa och Isa är Djugåden". 

Det är en bra kväll!

Hälsokost?

Vuxenpoäng

Skoltjej

Fram till helt nyligen var jag en student med dagisbarn. Nu är jag förvärvsarbetande med skolbarn. Onekligen en del vuxenpoäng. Och onekligen en del anspänning inför Lovisas skolstart igår och min jobbstart idag. Men vi överlevde! Det har till och med gått bra. Onekligen en stor lättnad.

(Förvärvsarbetande kan för övrigt vara det torraste ordet i svenska språket.)

Anlita en stylist kanske?

Mäklarskyltfönster i Vingåker