Kommer det att bli en nummer 333? Spänningen är olidlig.
Jag kan liksom inte bestämma mig om jag ska vara en sån där person som har en miljard kompisar på Facebook varav jag knappt ens känner igen hälften på gatan eller om jag ska vara en sån där svår typ som bara vill ha folk jag verkligen, verkligen känner som vänner. Kan se fördelarna med båda varianterna men har ändå alltid vacklat mellan dem.
Hur resonerar du? Hur många kompisar har du på Fejan?
10 kommentarer:
Jag har många. Men alla utom ett par som jag lagt till i jobbsammanhang för att vi testar och grejar är såna jag känner faktiskt. Och man kan ju dela in folk i grupper så kan du vara precis hur personlig du vill.
jag hade kring 150. brukade rensa bort plågoandar eller flyktiga bekanta då och då. nu har jag noll fb-vänner. tog bort mitt konto i veckan. det känns skönt.
Hade nästa 200 men rensade förra veckan. Nu har jag 100 som jag är intresserad av eller som skriver fliigt på fejjan. Står o vacklar att stänga kontot helt.
Jag har mest folk jag känner "på riktigt". (En en stor del av dem har jag lärt känna på Familjeliv, och några har jag inte ens träffat, inser jag nu. Men de är lika "riktiga" som gamla klasskompisar. Eller mer.) Sedan är det några typer som addar folk för att utöka nätverket, och så några som jag lärt känna genom bloggandet. Och till sist några kompisars kompisar som jag träffat någon gång.
Totalt 137 stycken just nu.
Kollade just och jag har 185 vänner, det är en hel del fd klasskamrater och arbetskamrater som jag aldrig pratar med, men min policy är att adda de som frågar, om jag inte tycker illa om dem. Why not liksom, tror de att de får ut nåt av att vara vän med mig så varsågod. ;-) Själv skickar jag väldigt få vänförfrågningar.
Det spelar inte så stor roll hur många, eller vilka vänner man har tycker jag. Det som "påverkat" mig facebookande mest (jag är en grav FB-junkie) är tillkomsten av min svärmor samt ett par veterinärkollegor från andra län. De gör det lite svårare att statusuppdatera vad som helst (tex att jag älskar rom och cola. Var och varannan helg...)
/Cissi (fd Kattkerstin)
Jag gillar att bloggisar hittar mig på Fejjan. Jag är inte så aktiv själv där, men kollar gärna andras statusar. Inget farmville eller nått sånt crap. Dessutom laddar jag upp bilder där som jag vill ha kvar. Som en backup. Dock inga privata eftersom jag har en del "främmande" där... =)
hm. Jag är vän med sådana som jag faktiskt skulle stanna och prata med om vi träffades på stan. Du vet gamla klasskompisar som man delar roliga stunder med men som inte längre är en del av livet. Eller, nya kontakter jag träffat några gånger på en fest. :-)
Delar Lysande ögonblicks tanke. Jag har bestämt att bara dem jag kan tänka mig ta en fika med, eller äta middag med eller ännu hellre gå ut och dricka vin med är mina vänner. Har få som jag frågat själv. Men det beror mer på att jag är slö. Har många fd arbetskamrater så jag är uppe i dryga 250 vänner. Känns som om det kommer att stanna ungefär där.
Jag lever också efter principen att jag ska "känna" dom så bra, så man kan prata med varandra irl. Har runt 120 st vänner. Vet en del som inte ens hejar på varandra/undviker varandra, viket jag tycker är väldigt konstigt. Även om jag inte lägger ut hela mitt liv på fb, så kan jag inte se nån anledning till att folk man i stort sett inte känner ska in och kolla vad jag har för mej!
Jag lär känna dom jag addar om jag inte redan känner dom väl. Det blir som att flyktiga bekanta från FL eller mellanstadiet helt plötsligt blir rätt nära vänner. Mycket handlar nog om att jag är väldigt öppen och delar stora delar av mitt liv (på ett humoristsikt och intressant sätt, åff kårs!). Dom jag addar men inte vill dela mitt liv med blockar jag från själva statusuppdateringarna.
Oj, vad jag borde plugga. Men det är så mycket trevligare att skriva en alldeles för lång och ovidkommande kommentar här istället.
Vem blev nr 333 förresten?
Svara inte här det kommer jag aldrig komma ihåg att kolla. Kommentera hos mig istället.
Nu. Mot skolan. Ska bara kolla Facebook först.
Skicka en kommentar