Lovisa, snart 5 år

Lovisa har under de senaste månaderna börjat köra en massa "barnklassiker": hon härmas, säger till oss varje gång vi svär, berättar Bellmanhistorier och igår kväll kom den här gamla klassikern i Lovisaversion:

"Det var två tomater som var ute och gick. Den ena blev...köver...körd...överkörd och blev platt som en pannkaka. Och så var den platt som en pannkaka och då sa den andra:

kom nu ketchup."

I början när hon berättade roliga historier blev hon stött om man skrattade, jag tror inte att hon hade fattat poängen riktigt. Nu däremot blir hon lite purken om man inte river av ett hejdundrande asgarv. Men det gör man nästan per automatik, för hon är så söt och nöjd varje gång hon har berättat en ny historia.

Generellt så blir hon bara roligare och roligare att vara med för varje dag som går. Alla historier, funderingar och kommentarer berikar verkligen min tillvaro. Dessutom upplever jag henne som harmonisk, positiv och kramig just nu. Jag får så otroligt mycket tillbaka av henne på ett sätt jag inte riktigt har upplevt tidigare. Det är verkligen en fröjd att få vara hennes mamma!

Och det är väl lika bra att passa på att njuta. Det sägs ju att 5-årsåldern ofta är väldigt harmonisk medan 6-årsåldern brukar kallas för lilla puberteten...