Obehagligaste upplevelsen på länge

Igår snurrade jag runt och letade parkering vid Tekniska museet vilket jag inte precis var ensam om, parkeringsplatsen var som en mindre autobahn. Plötsligt kom en pojke i 4-årsåldern springande precis framför min bil och samtidigt kom en bil svängande från motsatt håll och vips, så var pojken under bilen. Gubben som körde stannade men verkade inte alls fatta att han hade kört på någon, hans son som satt i baksätet måste däremot ha förstått vad som hade hänt för han slog direkt händerna för ansiktet. Pojkens pappa fick såklart panik och vrålade rakt ut medan han slet ut pojken som grät och var helt gråsvart på både kläder och i ansiktet. Jag satt helt stilla med obehagliga rysningar genom hela kroppen och såg att pojken grät och bara var lite blodig i ansiktet. När pappan ställde ner pojken på marken och jag såg att han kunde stå för egen maskin körde jag vidare med hjärtat i halsgropen. Sen kom en ambulans och allt verkade hyfsat lugnt men de långa sekunderna innan pappan slet fram pojken var oerhört obehagliga. Och satan vilken koll jag tänker ha på mina barn på stora parkeringar där folk sitter och slentrianletar varv efter varv, uppmärksamheten avtar ju ofta efter ett tag tyvärr.

När jag kom hem slog det mig att jag såklart borde ha gått ur bilen och kollat hur läget var, jag var kanske den enda som såg hela händelseförloppet. Just då så kände jag mig bara som om jag skulle ha stört eller varit i vägen men jag tänkte nog inte helt kristallklart faktiskt, jag var mest oerhört lättad.