Man kommer in på toa på jobbet och det stinker bajs. Man biter ihop och gör sin (luktfria) grej. När man kommer ut står det en kollega man inte känner så väl på kö. Valet står då mellan att:
* Desperat förklara att man inte är upphovsperson till lukten
* Låtsas som det regnar och låta kollegan för evigt associera en med bajslukt
Båda alternativen känns lika ruttna faktiskt.
5 kommentarer:
Klassiskt dilemma. Jag brukar lösa det som så att alltid ta med mig nagellack in på toaletten strax efter lunch, för det är alltid nån som förpestar den enda damtoaletten just på lunchen. Lite nytt lack på naglarna så känner man ingen annan lukt, smart eller?!
Klassiskt dilemma. Jag brukar lösa det som så att alltid ta med mig nagellack in på toaletten strax efter lunch, för det är alltid nån som förpestar den enda damtoaletten just på lunchen. Lite nytt lack på naglarna så känner man ingen annan lukt, smart eller?!
Jag skriver två gånger så det verkligen går fram.
Jag hade (pga pinsam ämne) inte sagt något alls. Men med största sannolikhet hade jag ÖNSKAT att jag hade förklarat att det inte var jag... Ha ha!
Vad är det med bajs liksom? Alla gör det, men ingen vill erkänna.
Skicka en kommentar