Igår var det en ur personalen på dagis som var förundrad över att Nils alltid är glad. Folk är ofta förundrade över det. Jag med. Att det kan finnas så mycket glädje i en så liten person. Och att den lilla personen är min son, det gör mig väldigt glad.
Lovisa var likadan under sina första år. Det får mig att vilja börja hojta om bra gener och gynnsam uppväxtmiljö. Men jag låter bli.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar