Barnen är så himla fina mot varandra att jag ibland blir helt förundrad. Nils går ofta fram och ger Lovisa en spontan kram och hon tar hand om honom och ser till att han har det bra, både hemma och på dagis. De leker bra ihop långa stunder. Antingen så anpassar sig Lovisa till Nils nivå eller så får han försöka hänga med i hennes svängar. Jag tror inte att han fattar så mycket men han är lycklig bara över att få vara med.
När Lovisa inte är hemma kan Nils gå runt länge och leta efter henne i alla rum medan han ropar "Iia, Iia?!". De är helt enkelt ett självklart inslag i varandras liv och det gör mig så lycklig.
Med risk för att bli en enda rosenskimrande mammaklyscha så är jag så himla tacksam över att jag fick just dem!
Inlägg
3 kommentarer:
sv. Koka upp creme fraise, blanda i lite riven ost, broccoli (tinad), skinka. Salta peppra.
Servera med spagetti.
Klart! :-)
Njut! Det KAN (men behöver inte vara) lugnet före stormen. Här kommer mellansonen jättebra överens med minstingen (för att han inte kan säga emot antar jag...?)
Samtidigt kan han och äldsta sonen hamna i riktiga tjafs/fajter! *gaaaah*
Lycka, njut!
Skicka en kommentar