Jag blir jävligt provocerad av folk (tanter i olika åldrar) som tycker att man är en dålig förälder om man lämnar det äldre barnet på förskolan när man är föräldraledig med ett småsyskon. Om barnet vill vara hemma så visst, då har de ju en poäng. De missar dock att många barn hellre vill vara på förskolan, varför då tvinga dem att stanna hemma? Vem tjänar på det? Under den här perioden kan ju det äldre barnet lämnas sent, hämtas tidigt och ibland stanna hemma om det vill. På så sätt får ju barnet det bästa av två världar.
Egentligen är argumenten ovan tämligen ointressanta. Problemet är det vanliga - att vissa inte kan låta bli att lägga sig i hur andra väljer att leva sina liv.
fredag 23 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Oj vad jag känner igen mig. När jag var hemma med minsta så hade mellan brytit samman om han inte fick gå på förskolan. Han var då 4 1/2 och hade kommit på det här med kompisar och sådant. Tänk om alla fick göra som de ville utan att alla ska lägga sig i.
Ha en fin fredag!
Ha, min då tvååring hade dödat oss om vi hade hållit henne hemma från kompisarna bara för att hon fått en ny bror.
De där som säger sånt verkar inte fatta att barn har ett socialt liv. Dessutom verkar de inte förstå att en del föräldrar är så trötta det första året av ett barns liv att de inte är så jädra kul sällskap. Att gå från en stimulerande pedagogisk omgivning med mycket sociala kontakter till att tvingas hänga med en trött mappa och en bebis, ska det vara något det?
Om mappan nu orkar och tycker det är kul att aktivera storasyskonet också, fine. Men alla gör liksom inte det.
Halle-le-luja!
Instämmer till fullo med dig och alla ovan!
Well spoken!
Tala om för tanterna att jag valde att FLYTTA IFRÅN mina barn.
Ojojoj.
Skicka en kommentar