Att jag missar AIK-matchen jag så gärna vill se...
Grannen som körde upp sista bensinen i vår bil...
Tjejen som tog alla lätta vikter på skivstången så jag blev utan...
Gubben som lät sin hund skita på vår gräsmatta...
Allt det där känns plötsligt oviktigt.
Jag satt och plågade mig igenom dödsannonserna precis. Tårarna trillade och jag hoppades innerligt att det inte skulle vara något barn som hade dött. Precis när jag tänkte det föll blicken på en runa över en f.d. klasskompis. Vi har inte umgåtts sedan högstadiet men hon var en fin tjej, otroligt skärpt.
6 kommentarer:
Sånt gillas inte....
Usch, någon man kände?
Jonas
Ni gick i samma klass i nio år, eller kanske tolv. Messar på Fejan.
Fy vad hemskt. :-((
:(
Skicka en kommentar