måndag 5 december 2011

Stunden jag har fruktat i 15 år


Kalle och jag har en lång historia. Jag håller på stolta AIK medan han hejar på lillebror DIF. För sisådär 10-15 år sedan kunde vi bli allvarligt osams om vilket lag vårt framtida barn skulle heja på. Det hela brukade sluta med sura miner och en överenskommelse om att det fick väl bli Bajen.

Ikväll vid matbordet drack Nils ur AIK-glas och utbrast med glädje och emfas "Heja AK!" Lovisa som lojalt nog alltid har hejat på båda lagen valde då plötsligt sida. Exakt hur hon uttryckte sig är jag för knäckt för att minnas men ni förstår ju vad hon valde.

Mitt eget kött och blod. Det gör ont.

6 kommentarer:

Sus sa...

Haha, men åh! gulligt ju =)

Suzan sa...

Hahaha...heja AIK!

Anna sa...

En klok flicka det där hör jag.

Monica sa...

En sån liten busfröken, man ska lyda sin mor!

Ting sa...

Eller så blir ni Bajare allihop? :)

Tove Kungsholmen sa...

Tycker Suzans kommentar är den enda vettiga här. Annas och Tings kan jag tyvärr inte läsa...