Snart är jag alltså far/morföräldralös och på ett sätt känns det faktiskt bra. Mormor får det bättre nån annanstans och jag är säker på att morfar väntar där på henne. Ändå är det så ofattbart sorgligt och efter att jag väl började gråta kan jag inte sluta.
Mormor och jag sommaren 1982
Vintern 2003
Sommaren 1945, nyförlovad med morfar som hade tjatat och tjatat
Inlägg
13 kommentarer:
Men åh så sorgligt, men ändå som du säger, hon får det bättre där morfar din väntar på henne.
Kram!
Men fy så sorgligt! Det är så sorgligt! Men man får, precis som du skrev, tänka på att de förmodligen får de bättre.
Min mormor och jag var supertajta. Hon var världen bästa mormor och pigg som attan när hon fyllde 94. En vecka efter vi firat henne ramlade hon och slog sig. Sedan gick det jättesnabbt utför. Från pigg och alert till så gammal och svag.
Jag åkte upp från Sthlm till Dalarna och vakade i flera dagar. Satt där och strök hennes kind. Och det är jag så glad för. Att jag var där, visserligen inte när hon dog, men under hennes sista dagar.
När jag sa hejdå för att åka hem tog hon min hand och kramade den hårt och sa: Ha ett bra liv!
Det var det sista jag hörde från henne. Och trots att det snart har gått tre år sedan så känner jag ibland att jag saknar henne så mycket att jag nästan får panik.
Så titta på din mormor noga så att du minns alla hennes små detaljer och egenheter och krama hennes hand medan den är varm.
Tusen miljoner styrkekramar till dig och din mormor!
Det är så sorgligt, och strunt samma om de är gamla och skruttiga. Man får vara ledsen ändå.
:( men åh!
Det är sorgligt att förlora någon man håller av. Men en fin tanke du tänker att de möts, mormor och morfar. Jag saknar min mormor fortfarande, inte varje dag så klart, men jag tänker på henne. Det är 18 år sedan hon dog.
PS. Du kan klicka på bilden i inlägget om sydsvenskan så ser du vad jag menar.
Kram sötnos!
Jag tänker på dig!
Jag blev far/morföräldralös i fredags när min farmor gick bort och även om jag sörjer att jag aldrig mer kommer få träffa henne så vet jag också att det var det sättet hon ville lämna på.
Så, precis som du skriver, känns det faktiskt helt okej. Och farmor, precis som din mormor, kommer vidare till deras män som väntat på dem.
Men ändå, man måste få sörja och att gråta är bästa sättet. Skickar en stor varm kram!
Det är så sorgligt att förlora någon närstående som man alltid haft i sitt liv. Min morfar dog i förra veckan. Jag försöker tänka att han haft ett långt och bra liv och att han finns med mig alltid...i mitt hjärta och mina minnen.
Kram
Kram till dig.
Visst känns det konstigt när ens nära som alltid funnits omkring en bara försvinner...?
Hon hänger i fortfarande. Tack för fina kommentarer!
Hur mår mormor idag? ♥
Vilken tur att din morfar tjatade! Annars hade världen varit lite tråkigare.
Kram
Läkaren sa att hjärtat kunde slå ett par dygn till trots att hon inte får i sig ens vätska. Kanske hinner dit igen mao.
Cec
Tack, vad du är gullig!
Skicka en kommentar