Jag är en sån där
urban exploring-nörd. Fast inte på riktigt utan mer på avstånd. Jag får hjärtstillestånd bara av tanken på att gå in i t.ex. ett gammalt stängt, förfallet mentalsjukhus men jag älskar att kolla på bilder tagna av folk som vågar. Jag kan surfa runt på UE-siter, forum och bloggar i timmar och idag besökte jag en av Sveriges mest omskrivna UE-platser - fasta paviljongen på Säters sjukhus. Den invigdes 1912 och inhyste patienter dömda till rättpsykiatrisk vård. Våren 1989 stängdes paviljongen och sedan dess har den stått och förfallit.
För den som vill läsa mer om Säter är det bara att Googla, det finns hur mycket interiörbilder som helst. Den som är helt oinvigd men blir sugen på att se fler övergivna platser kan kolla in Jörnmarks sida
här. Man kan väl kalla honom UE-proffs med privilegier och en del av albumen är ganska spektakulära.
Jag var ute och fotade i fleecelångkalsonger...
...kanske tur att det är stängt så jag slapp bli intagen
Entrén är svårforcerad men det finns uppenbarligen andra vägar in
Men frågan är om man verkligen vill in?
6 kommentarer:
Åh jag älskar att kolla in på övergivna byggnader! Hade ingen aning om att det fanns ett namn på det!
Min mormors bror var där en period av någon anledning, jag vet faktiskt inte varför. Han var alkoholist men inte kriminell. Anyway, jag kanske var tio när vi hälsade på, alltså 40 år sedan.
Tjohej, vad tiden går ...
Ceciliah
Åh, en till! Vi är verkligen inte ensamma även om det faktiskt verkar vara mest män som går igång på sånt.
Åsa
Säter hade vanligt mentalsjukhus också, det var bara det här huset som var för rättspsykiatri om jag förstått det rätt. Finns verksamhet kvar men i moderna byggnader.
Jag bodde vid gamla Beckis förrut och åh va spännande det var att promenera omkring där. Nåt hus gick det att gå in i men nu har de rivit det och byggt bostäder.
Vi har exakt samma fascination. Jag fullkomligt älskar övergivna platser! Fast det skrämmer mig också.
Har du koll på Jan Jörnmark?
Skicka en kommentar