När vi kom hem från dagis ville Lovisa ha varm choklad. Jag sa att vi inte har så mycket mjölk och att det är bättre att spara den till annat. Då utspelade sig följande:
Lovisa: - Är vi fattiga eller?
Jag: - Nej, vi har bara inte köpt nån mjölk.
Lovisa: - Då är vi fattiga.
Jag svarade att vi nog är mer lata än fattiga men jag vet inte om det gick fram riktigt.
fredag 24 februari 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Haha! Inte lätt att förstå det där när man är liten... :-D
Vi har verkligen varit fattiga (sådär som ensamstående mammor kan vara), men det har sonen aldrig fattat:)
Jag har nog aldrig sagt att vi inte har haft råd, jag har sagt nej istället.
Belive me när jag säger - Låt henne tro det! Då blir det inget tjat när hon blir lite större om hästar, charterresor, märkeskläder osv. utan hon kommer då bara att vara tacksam för det hon får :-)
Jo, det är bra om man lyckas få dem att inse sakers värde och kostnader, oavsett på vilket sätt det sker. (Men mjölk hoppas jag att vi alltid kommer att ha råd med.)
Hahaha ja mjölk kan man ju hoppas att man har råd med. Men jag blir överröst med sms/mms från min dotter som säger att vi ska köpa en häst (hon har ridit en termin!!!) för 30 000:- ... Vi skulle ha råd, enligt henne, om vi bara trodde på henne ;-)
Ooops. Är glad så länge det bara är mjölk hon vill ha då. Återkommer om råd när det gäller hästar. (Eller berättar att jag är så allergisk att jag skulle dö och att hon därmed får välja mellan hästen och en levande mamma.)
Jobbigt om hon väljer hästen förresten...
Hahahah ja vi får ju hoppas att hon inte väljer hästen ;-)
Skicka en kommentar