Min stora lilla tjej, bild från helgen
För en timme sedan lämnade jag Lovisa på dagis för sista gången någonsin och nu är det mycket känslor i omlopp. Fem år som passerar i revy. Fem roliga, fina, trygga år. Fem år då dagis har varit en enormt stor och viktig del av vårt liv och vår vardag. Människor som har betytt otroligt mycket för både Lovisa och oss.
Jag minns
den här dagen som om det var igår. Att klumpen i halsen på vägen dit var på gränsen till ohanterlig och att jag faktiskt grät en skvätt mitt på gatan. Har en stark känsla av att idag kommer nog tårarna när jag hämtar istället.
Inlägg
5 kommentarer:
Åh, det är så bitterljuvt.
När mina två äldsta slutade var det en lättnad, deras dagis var värdelöst och en lång plåga.
Men när Trean slutade rullade stora tårar från allas kinder.
Nu börjar ett större äventyr! :)
Vemodigt och fint skrivet! Nu kommer en ny era.
Visst känns det konstigt? Stora sonen börjar ju tvåan nu, men jag minns hans start i "nollan" som igår. Helt galet jobbigt att han inte skulle vara på trygga dagiset, utan vara på samma skolgård som 11-12 åringar! :-O
Men det går bra. :-)
Förstår att det känns konstigt. Men nu börjar en ny spännande tid då hon får känna sig lite stor, fast hon ändå blir minst igen :-)
Min dotter fyllde 13 igår. Hur går det till?! Hon föddes ju typ för ett år sedan... Eller?
Shiit, trodde du skulle lägga ner bloggen!
Skicka en kommentar