Igår var vi nere vid bryggan. Plötsligt var det något som bet mig på insidan av låret, troligen en geting. Efter en stund började jag må dåligt och gick hem. När jag såg mig själv i spegeln ringde jag hem de andra. Jag hade svullnat upp över hela kroppen och det blev ilfärd till akuten på S:t Göran. Trodde att vi skulle få sitta där och vänta i timmar men de plockade in mig innan jag hann presentera mig.
På akuten fullproppad med adrenalin, ser inte så ut riktigt...
Inte utan min droppställning
Svininfluensaskötaren närmast iförd skyddsmundering
Middag på avdelning 50. Det fanns 12 (!) rätter att välja mellan, alla föga inspirerande
Godnatt då. Trodde jag...
Vid 23-tiden vaknade jag av regelbundna stön. Jag hade fått en medpatient. Jag hörde på stönen att det var en asiatisk tant. Tänkte att hon nog hade bränt sig på misokokaren eller så. Jag låg som bäst och hyllade min egen förmåga att avgöra nationalitet enbart på stön när den första kom. Sammandragningen. Tanten stönade ikapp med en maskin som puttrade (hade hon med sig misokokaren?) medan sammandragningarna kom allt tätare. Ont gjorde de också.
Jag drog mig för att säga till för jag vet att de inte har någon förlossning på S:t Göran och jag hade ingen lust att byta sjukhus mitt i natten. Till slut blev det ohållbart och jag sa till personalen. Fick en spruta Bricanyl och meddelades om förflyttning till KS. Nånstans i den vevan såg jag att misotanten var misstänkt ljushyad och rakögd.
Där rök ambulansoskulden, dock var färden utan blåljus så jag vet inte om det räknas
I ambulansen, fortfarande lite svullen i fejan
Jag propsade på att gå från mitt rum ned till den väntande ambulansen men en av ambulansförarna övertygade mig med argumentet "det här har du betalat skatt för, upp och hoppa". Allt som handlar om skatt biter på mig så jag åkte bår ner.
Väl framme på KS blev det väntan, CTG och hjärtljud, väntan, gynundersökning, ultraljud och mer väntan.
Klockan 4 fick jag ett rum på avdelning C23. Min rumsgranne var allt annat än tyst men allt kändes som ett uppköp i jämförelse med stönkärringen.
Klockan 11 idag lämnade jag bygget. Bye bye, Karro!
Redan nattens undersökningar visade på att allt var ok med bebisen. Sammandragningarna var troligen en reaktion på allt adrenalin de pumpade i mig på akuten. Jag fick ändå stanna kvar för observation, främst pga att man kan få efterreaktioner på kraftiga allergichocker.
Några av de mer pikanta inslagen under det senaste dygnet är att nära mig på akuten låg en svininfluensasmittad typ och på avdelning 50 fanns en MRSA-smittad.
Någon som vill ta en fika med mig de närmsta dagarna?