Tove vs. SL, 1-0

Idag, på självaste skottdagen gick 2012 års t-shirtpremiär av stapeln

Efter att ha ägnat en timme av min morgon åt att åka de 5,5 kilometrarna till skolan bestämde jag mig för att promenera hem. Tog av mig jackan i höjd med S:t Eriksplan och sen gick det banne mig ännu fortare. Landade på 47 minuter. SL kan absolut vara Sveriges minst effektiva företag.

Hur lång tid tar det för dig att ta dig till jobbet/skolan? 
Vad tycker du är rimlig restid? 

Vad tänker du när du ser en polisbil?

"Felparkerad" as usual

När jag var ung tyckte jag att det kändes tryggt,  jag var lite förtidstant redan då alltså. Nu har jag en neutral känsla för polisbilar utom när jag själv kör bil dvs. Trots att jag sen några år kör lagligt ganska ofta så kommer tanken på en milisekund "jävlar, nu är det kört!"

Ett långt och skönt mail

Nästan lika lätt som 2001

Har precis skickat iväg ett ganska långt och väldigt skönt mail. Ni vet ett sånt där som man känner sig tio kilo lättare efter att äntligen ha fått iväg.

Det blir en bra dag det här. Mysigt med lite slaskväder också.

Inte bara bögarnas fest

Igår under Mello frågade Lovisa varför hon bara tycker att killar är söta och inte tjejer. Jag stelnade till och började fundera kring hur det heteronormativa samhället tar sitt grepp redan på dagisbarn. Kände att jag inte kunde utrycka det så till henne så jag tacklade det hela genom att le och vara tyst.

Lustigt att jag inte fixade den diskussionen när jag överlevde det där om blommor och bin häromsistens.

Inte okej

Är ute och powerwalkar och inser att även om jag släppte min nazi-stil gällande julstjärnorna mot slutet av säsongen så finns det saker som fortfarande inte är okej. Som att ha kvar stjärnan nu t.ex. Allra minst okej är det att de som köpte vår lägenhet har det.

Vi är fattiga

När vi kom hem från dagis ville Lovisa ha varm choklad. Jag sa att vi inte har så mycket mjölk och att det är bättre att spara den till annat. Då utspelade sig följande:

Lovisa: - Är vi fattiga eller?
Jag: - Nej, vi har bara inte köpt nån mjölk.
Lovisa: - Då är vi fattiga.

Jag svarade att vi nog är mer lata än fattiga men jag vet inte om det gick fram riktigt.

Friday I'm in love!

Idag känner jag mig väldigt normal. Precis som alla andra gillar jag fredagar, jag gillar att det börjar bli vår och så gillar jag att få lön. Nu får jag ju nästan ingen lön eftersom jag inte jobbar så mycket men det hade onekligen varit trevligt.

Det är nästan så att jag köper en Triss, skrapar den framför Aktuellt ikväll och är som folk är mest.

(Fick precis höra att jag ser ut som en Levisreklam från 80-talet. Hon som sa det jobbar på en av Sveriges största modetidningar så jag tar det som en komplimang, oavsett om det är normalt eller ej.)

Den falska tennisarmbågen

Försökte fota armbågen men det blev inte bra, ni får jordglob istället

Som om det inte vore nog med att det blev vår idag så var jag hos sjukgymnasten. Har dragits med tennisarmbåge lite av och till i drygt två år och tagit kortisonspruta ett par gånger. Idag var andra besöket och vi kunde konstatera att "tennisarmbågen" i princip är borta efter några veckors stretchande. Det var alltså bara en knasig armbågsled.

Kanske löjligt men det känns som jag vunnit på Triss. Minst!

Apropå att finska är lätt

Jag lägger ingen värdering i det men vissa finska ord är...lätta som sagt.

Rätt lugnt på Karolinska

Lite avslagen men ändå speciell stämning på Karolinska nu vid 10-tiden. Ett par tv-bussar, ett par polisbilar och bevakning vid alla entréer.

Jag mötte två sjuksköterskor med plasttiaror. Små tanter och farbröder försökte sig på small-talk med halvroade poliser. I cafeterian satt Anders Pihlblad och en annan trött TV4-reporter och stirrade hålögda i varsinn kaffekopp. Typ så.

Nu ska jag försöka byta ämne i bloggen, jag lovar. Typ.

Vad ska prinsessan heta?

Jag ser på Nyhetsmorgon och chefredaktören på Svensk Damtidning gissar på Kristina eller Lovisa. Har delade känslor där och mina åsikter borde man väl ta hänsyn till? Jag heter Kristina i tredjenamn och har aldrig gillat det men lite kunglig glans kanske piffar upp? Lovisa däremot vore det fint om de höll tassarna borta ifrån. Det finns ju hyfsat många Victorior och Madeleinar i min generation så kungliga namn verkar smitta... Tycker att det räcker med Lovisor som det är faktiskt.

Nu är frågan bara om jag kan ta mig fram till skolan på KS?

Glöm inte var ni hörde det först!

Älskar att få säga orden i rubriken även om jag kanske var lite väl synsk häromdagen. Aftonbladet borde man väl ändå tro på? De är ju alltid en tillförlitlig källa.

Efter fadäsen i förrgår vågar jag dock inte uttala mig bombsäkert i den här frågan innan jag själv träffat tronarvingen, och det kanske kan dröja sisådär ett par, femton år. Men ni kan väl vänta?

Vasaparken ligger spegelblank (dagens i-landsproblem)

Eftersom det känns bättre att fokusera på de små problemen istället för de stora tänkte jag ägna ett helt inlägg åt att presentera dagens två i-landsproblem:

Problem 1

Hela stan var som en skridskobana. På morgonen blev jag omgådd utanför Karolinska Sjukhuset av en 80-åring (men han hade broddar så han fuskade). Sen fick jag snilleblixten att gena genom Vasaparken. Bad idea. Det var ingen park utan en pool med isbotten.

Problem 2

De här jävla pappmuggarna man köper kaffe i. De läcker alltid mer eller mindre. Och bussen kommer alltid precis när man köpt kaffet och så får man springa och det är skitvarmt och det läcker ännu mer. Idag löste jag det genom att hälla över skiten i min fina Bodummugg men då hade jag ju redan åkt buss och stod där fläckig och skållad.

Bajsbussen

Åkte precis med bussen på bilden. Det stank bajs på hela bussen men jag och mina klasskompisar stod ut. När jag gick av förstod jag hur det hängde ihop. En äldre man gick framför mig och byxorna var bruna hela vägen ned till skorna.

Naturligtvis tycker jag väldigt synd om mannen. Men ni kan räkna ut vem som kommer stå hela resan hädanefter. Som om jag inte hade nog med issues kring buss/t-banesäten redan.

Lunchen blir billig idag iallafall för det blir ingen.

Soft datum Vickan!

Har känt på mig att hon skulle fixa ett soft datum och det gör hon! 120121 är lite anagramartat och kniper hon tills imorgon blir det snyggt många tvåor, 120222.

Jag är lite begeistrad nu, det ska erkännas. Om det är för att tronarvingen är på väg eller för datumet vet jag inte riktigt.

Updatering 22.33
Jag förstår det orimliga i att jag skulle vara före alla stora medier med den här nyheten men det står ingenting nånstans. Kronprinsessan Victoria föder (enligt GW) barn i detta nu.

Uppdatering 22.36
Jag har tydligen uppenbara problem med uppmärksamheten/förståndsförmågan. Jag är nämligen den enda i hela Sverige som uppfattade det som att bebisen föds just nu. Nu inser jag också det orimliga i att GW skulle avslöja detta i Veckans Brott som väl dessutom är ett studioinspelat program.
Hej 2012 års rikspucko.

Säg till mig när ungen har kommit bara.

Köper ni Trisslotter?

Jag tycker att Trisslotter är trams. Ändå minns jag ångesten när kompisarna i gymnasiet gick ihop och köpte lotter. Tänk om de vann? Och drog till Ayia Napa och hånglade upp halva Göteborg medan jag ruttnade i kassan på ICA.

Nu ger jag lotter till Kalle ibland. Om han vinner är det inte trams. Nä, då är det blodigt allvar och procent på vinsten till mig.

Ranelid - 2012 års pseudohändelse

Jag skiter nog i BR och hans framträdande när jag tänker efter. Däremot så har jag upptäckt en grej:
Det är creddigt att tycka att han var bra/cool medan det är typiskt svenskt och janteartat att tycka att han var kass.

Det allra coolaste borde väl ändå vara att skita i det va? Känns klart hipstermässigt.

En stimulerande kväll på ICA Maxi

Kände mig tvungen att utöka samlingen så jag slog till på fyra 2-pack

Fräscht att de säljer bröd som gick ut på medeltiden

Och så säger folk att finska är svårt...

Jag är (inte) en kuf, jag lovar!

Jag la ut en av bilderna på Säter på Fejan, för mig var det ju en stor grej att komma dit. Fick typ en like, från nån som har sommarställe i närheten... Sen skrev jag inlägget nedan. Var nära att låta det bli en liten historisk utläggning men hejdade mig i sista sekund. Vill ju inte avslöja vilken kuf jag egentligen är för då försvinner väl de få läsare jag har.

Jag har nämligen en känsla av att ni inte vill läsa sånt där trams? Ni vill läsa lite om barn, lite om vardag, lite om när jag gör bort mig och lite om inredning. Inredningstjafset får ni leta efter nån annanstans och hädanefter de historiska UE-inläggen också.

Från och med nu lovar jag att göra allt jag kan för att framstå som normal.

Urban exploring light, Säter

Jag är en sån där urban exploring-nörd. Fast inte på riktigt utan mer på avstånd. Jag får hjärtstillestånd bara av tanken på att gå in i t.ex. ett gammalt stängt, förfallet mentalsjukhus men jag älskar att kolla på bilder tagna av folk som vågar. Jag kan surfa runt på UE-siter, forum och bloggar i timmar och idag besökte jag en av Sveriges mest omskrivna UE-platser - fasta paviljongen på Säters sjukhus. Den invigdes 1912 och inhyste patienter dömda till rättpsykiatrisk vård. Våren 1989 stängdes paviljongen och sedan dess har den stått och förfallit.

För den som vill läsa mer om Säter är det bara att Googla, det finns hur mycket interiörbilder som helst. Den som är helt oinvigd men blir sugen på att se fler övergivna platser kan kolla in Jörnmarks sida här. Man kan väl kalla honom UE-proffs med privilegier och en del av albumen är ganska spektakulära.

Jag var ute och fotade i fleecelångkalsonger...

...kanske tur att det är stängt så jag slapp bli intagen

Entrén är svårforcerad men det finns uppenbarligen andra vägar in

Men frågan är om man verkligen vill in?

Om att fega ur

Jag hade bestämt mig för att testa Rommes svartaste pist men man kan säga att det sket sig. Nu har jag två timmar på mig att våga innan bilen rullar hemåt igen.






Ni förstår varför jag bangade va? Esset är ju mitt mellannamn.

Sveriges mest obarmhärtiga spegel

Ni kan sluta leta nu för jag har hittat den. Sveriges mest obarmhärtiga spegel. Den slår banne mig alla fulspeglar jag stött på under de 11535 dagar jag levt.

Vill ni se er själva fulare än ni någonsin trodde var möjligt - ta en tur till Hotell Brage i Borlänge.

Hmm, kläckte jag precis hotellets nya slogan?

1000 hål i nacken!

När jag var liten var jag ganska försiktig i backen men de generna har jag lyckligtvis inte fört vidare. Det här är Lovisas första skidsemester men hon gled glatt iväg till skidskolan i morse och sen har vi snarare fått hålla henne tillbaka än något annat. Barnbacken växte hon ur snabbt och efter ett par åk i stora knappliften så var det inte tal om nåt annat än sittliften upp till toppen. När liftarna stängde ville hon åka mera och sa att hon kunde gå upp, tvekar inte en sekund på att hon hade orkat. Jag är så impad av hennes talang och mod!

Själv har jag återigen insett att jag inte är 20 längre. Trots att jag är i toppform både tränings- och viktmässigt så var det riktigt jobbigt att åka snowboard. Kanske borde börja med skidor? Eller bara sitta i toppstugan och virka?

Min Morrow slick frty6 gjorde jobbet trots några år på nacken, det var värre med dess ägare...

Det kanske syns?

Alltid lika pigg, här vid premiäråket i stittliften

Essade sista tentan!

Jag har precis skrivit sista tentan på min utbildning och jag essade den! Nästan iallafall. Känns lite skumt och mycket bra.

Nu tar jag helg och åker till "fjällen" med pappa och Lovisa. Det är jag värd.

Jävla dåre

Jag såg precis en kille som cyklade enhjuling i snökaoset på Fleminggatan. Han måste verkligen ha haft dödslängtan.

Om att vänta på att nån ska dö

Egentligen har jag väntat i flera år på att min mormor ska dö men nu handlar det om timmar. Jag har tillbringat mycket tid med henne och minnen från hela livet spelas nu upp i huvudet som en lång lycklig film.

Snart är jag alltså far/morföräldralös och på ett sätt känns det faktiskt bra. Mormor får det bättre nån annanstans och jag är säker på att morfar väntar där på henne. Ändå är det så ofattbart sorgligt och efter att jag väl började gråta kan jag inte sluta.

Mormor och jag sommaren 1982

Vintern 2003

 Sommaren 1945, nyförlovad med morfar som hade tjatat och tjatat

Har ni städhjälp?

På 80-talet var det så fult att ha städerska att man ljög för sina närmaste vänner ifall man hade det. Numera finns det inte en innerstadshipster som vågar erkänna att han städar själv. Ingen vill ju framstå som nån himla låginkomsttagare.

Vi står precis i begrepp att lämna det ångest- och bråkträsk städningen utgör. Tror det kan vara värt det.

Har ni städhjälp? 

Saker man gör när man borde plugga

• Funderar över varför man bara har problem med motivationen just när man behöver göra nåt viktigt

• Funderar över varför man går omkring iförd shorts och fleecefilt istället för byxor

• Funderar över varför man funderar så mycket

• Funderar över vem som sköt Palme

Funderar och funderar

Personlig utveckling på nytt sätt?

Vårt Kungsholmen undrar i veckans tidning varför alla innerstadsbor har svarta jackor. Inte för att jag på nåt som helst sätt känner mig träffad men jag undrar en annan sak: Vad som händer om man drar i den enorma gula flärpen på Parajumpersjackorna som hälften av alla innerstadsbor går runt i? Är så jävla sugen på att testa och se om nåt vecklar ut sig. Jackan, människan eller nåt annat, helt otippat.

Poff bara så syns han inte under jackan

Jag blir fjortis av Top Model

När jag ser det där programmet vill jag åka till LA, jag vill färga håret, bli sminkad, skrika "iiih" och vara 17 igen.

Tur att det bara visas en gång i veckan.

Senaste (sista?) gången jag blev proffssminkad

Jag har börjat Twittra

Tänkte skona mina vänner från det värsta statusbajseriet på Facebook så jag gör ett nytt försök att börja Twittra.

Nu gäller det bara att få några stackare att läsa skiten också.

Följ mig gärna! @ToveKungsholmen

Om en månad åker vi till Thailand!

Det känns smått otroligt men vi har äntligen lyckats boka vår bröllopsresa! Drygt två år efter bröllopet kommer vi sitta (ligga?) i Thailand och troligen inte ha det så värst plågsamt.

Några bilder från hotellet:

En enkel till Sibirien eller?

Jag älskar att folk ibland Googlar sig hit via sökorden "restips för barn". Ser framför mig hur föräldrarna skickar ungarna på en redig långresa och själva sitter hemma och dricker drajor.

Vad är det absolut sjukaste nån har Googlat på för att hitta till dig?

Tips mot silverfiskar

Mitt silverfiskfria badrum

För ett tag sen upptäckte jag att vi har silverfiskar, tydligen inte helt ovanligt i nybyggda hus vilket jag trodde. Har nu pratat med Anticimex och provat deras tips som faktiskt verkar funka. Silverfiskar är väl ett ganska vanligt problem så jag tänkte dela med mig av tipsen för åtminstone ett av dem har jag inte sett när jag har Googlat. Däremot får man många träffar till en sida som bara handlar om silverfiskar. Den säger felaktigt att det enda som hjälper mot silverfiskar är rödcederträ men det enda de vill är att sälja sin rödcederolja... Glöm det, här är Anticimex hetaste tips:

* Städa rejält i badrummet, gärna med diskmedel. Lyft på golvbrunnen och gör rent både den och avloppet.
* Höj golvvärmen om du har nån, då torkar fukten ur snabbare.
* Duscha i ett annat badrum om du har nåt.
* Häll några liter kokande vatten i avloppet med jämna mellanrum, då dör silverfiskarna. Om man har silverfiskar i t.ex. badrummet kan man hälla några liter även i köket i preventivt syfte.


Själv håller jag nu på med sista punkten. Tänker hälla i alla avlopp vi har så det är en del att stå i för det är nio stycken. Koka, koka.

Studentens livscykel

Livet som student är speciellt på många sätt. T.ex. hur humör och känsla inför livet korrelerar med kurserna. Nästan alla kurser är fem veckor långa och avslutas med en eller flera tentor under sista veckan. Känslor och humör blir därför såhär:

Vecka 1: La dolce vita! Stressnivån är låg och livet är lätt.
Vecka 2: La dolce vita fortsätter.
Vecka 3: Allvaret börjar komma ikapp. Den stora realismen inträder.
Vecka 4: Livet är allt annat än dolce och stressen flåsar en i nacken.
Vecka 5: Man är glad om man har näsan ovanför vattenytan.

Jag befinner mig just nu i början av vecka 5. Den här gången kör vi två tentor. En idag kl. 09.15 och en på fredag. Men det gäller att se framåt för nästa vecka börjar det igen - la dolce vita!

Om att välja namn till sina barn

När jag var 15 så bestämde jag att mina barn skulle heta Freja och Liam, det stod jag sen fast vid i många år. Riktigt så blev det ju inte och det är jag glad för idag. Minns också att jag trodde att det där med att välja namn skulle vara det roligaste med att vänta barn. Så var det ju inte. Namnbiten var svår. Jag hade ett par kriterier varav de viktigaste var att det var klassiska "svenska" namn som ändå inte var för vanliga. Båda namnen blev kanske vanligare än vad vi tänkt oss men jag känner mig nöjd iallafall. Hoppas barnen också är nöjda.

Men varför har alla så dålig fantasi på namnfronten? 

Namnstatistik, nyfödda i Stockholm 2011, från DN

 (Här har jag skrivit mer om namnalternativ vi ratade.)

Måtte han inte flytta till Sverige

Roy och Roger har en Mac?

Jag vet inte om Roy och Roger har ersatt macken med Mac, de kändes faktiskt inte som de mest progressiva killarna.




Hur torrt det skämtet än var så har jag äntligen en ny dator. Hoppas och tror att jag är tillräckligt ung för att vänja mig vid Mac.

Snoppen är borta

När jag klev ut ur duschen i morse tittade Nils på mig och sa "snoppen är borta". Eftersom hans nya favorituttryck är att saker händer "hela tiden" så kanske jag borde informera honom om att den kommer att vara borta hela tiden. Hoppas jag.

Kommer ni på nån rubrik?

Tycker den här är rätt kul men kommer inte på nån rubrik. En sak vet jag dock - om MP fortsätter vara så roliga i samma takt som de rör sig mot den politiska mitten kommer varannan innerstadshipster rösta på dem i nästa val.

Vet du vad positionssystemet är?

Jag kan räkna med formler som den ovan men om nån hade frågat mig häromdagen vad positionssystemet är hade jag inte haft en susning. Efter öppet hus på Lovisas blivande skola vet jag. Känns stabilt att ha koll även på lågstadiematten inför C-uppsatsen i vår.

Ja, för bibelstudier är ju gratis

Var jag elak nu?

Familjen annorlunda ger mig stresspåslag de luxe

Barnen och deras sysslingar, supermysigt men två räcker bra ändå

Familjen Annorlunda. Jag kan inte se det för det är så stökigt. Jag blir stressad. Att leva så är min största mardröm. Fast jag skulle inte ens överleva en vecka så jag behöver inte oroa mig för att behöva leva så eftersom jag skulle dö direkt. Glasklart. Dessutom reglerar man ju barnantalet själv. Och familjerna i tv-serien  är helnöjda som tur är, alla är vi olika.

Hur många barn har du? Tycker du att du har lagom många? Om inte, vad är lagom för dig?


(Förrförra årets inlägg om Familjen annorlunda)

Förvirrad, jag?

Jag ringde precis pizzerian och beställde en carpaccio med bearnaisesås. Trött?

En familj med karaktär

Av förra årets julchokladask återstår ganska många bitar, nästan hela det undre lagret faktiskt. Med den från förrförra året är det värre, bara två bitar kvar där. Man kan åtminstone inte anklaga oss för brist på karaktär.

Om att diskutera med folk som har en helt annan världsbild

Förr tyckte jag att det var kul att diskutera saker med folk som hade en helt annan bild av världen/samhället/politik/barnuppfostran etc. Jag gick liksom igång och gillade dessutom att retas och trissa upp dem. Numera ger det mig ingenting och egentligen har jag sedan ett par år tillbaka helt lagt ned den typen av debatter oavsett om de är med kommunister, amningsfascister eller andra med värderingar som ligger alltför långt från mina. Jag diskuterar hellre med folk som har en annan åsikt men där man ändå delar samma grundvärderingar, oavsett t.ex. politisk färg.

Tyvärr gjorde jag ett avsteg från den principen i ett tidigare inlägg om överklassafarin till "Solsidan". Jag blev då påmind om hur ovärt det är att ha den där typen av diskussioner. Inlägget tog jag precis bort av ungefär den anledningen.

Uppdatering en timme senare:
Läste precis Peter Wolodarskis söndagskrönika i DN. Otroligt bra, både om överklassafarin och om den egentliga "klassproblematiken". Om du har minsta samhällsintresse - läs den!

Cellulitchock!

Jag har dammsugit landet efter tightsen nedan i 1,5 år. Till sist satte jag in en annons på Blocket och fick faktiskt napp efter lite om och men. I euforin på vägen hem (med tightsen oprovade i en påse) gick jag ut hårt på Facebook om att ingen skulle få se mig iförd annat förrän tidigast 2014...

I det här ljuset ser de nästan guldiga ut faktiskt

 Här är de mer hudfärgade och ger ett nästan naket intryck

Bilderna ovan är tagna hemma. När jag sen kom till gymet insåg jag att det där med att de ser hudfärgade ut i de flesta inomhusmiljöer är ett litet  problem om man jämför med att de är genomskinliga. T.ex. syns celluliter så bra att de snarare framhävs. När jag stod på crosstrainern och såg mig själv i spegeln bakifrån dog jag lite och bytte ruskigt snabbt till roddmaskinen. Lovisa upplyste sen vänligt om att även snippan syns. Jag ställde inga följdfrågor på det.

Nån som vill köpa ett par guldtights från Casall?

Sist i Sverige

Igår förstod jag att Mello börjar idag.
Ni kan kalla mig Blixten.

Hur tänkte jag nu?

Efter bloggångest på listan över i-landsproblem kommer tydligen skopanik. Jag är på väg ut för en repa på stan eller vad det heter nuförtiden.

Efter att ha provat mig igenom alla skor jag äger fastnade jag för ett par som på riktigt inte har suttit på en fot sen 90-talet.

Why, oh why?

Igår däremot var jag på Natalie Schuterman och tänkte fråga om vi kunde göra ett byte rakt av bara...

Push the button?

Den här knappen sitter utanför Swedbanks stängda kontor på S:t Eriksgatan på Kungsholmen. Jag funderar över den varje morgon när jag passerar. Vad kan den ha använts till? Brukar banker ha ringklockor som ser ut som lampknappar från 60-talet? Känns det seriöst? Var det därför de stängde?

Frågorna hopar sig.

Blödig idag?

Först började jag nästan grina när jag läste Mama till frukosten och återigen insåg vilket typiskt ensambarn jag är. Vad nu det är att gråta över? Sen fick jag bita mig hårt i läppen på bussen när jag lyssnade på Agnes & Björn och mindes kronprinsessbröllopet. Sen såg jag två hemlösa på Fridhemsplan och så var det dags igen. Mer relevant att grina över men inget man inte ser varje dag. Senaste grinet var typ nu när jag insåg att jag missat nästa buss mitt framför nosen på mig för att jag stod och skrev det här inlägget.

Funderar på ytterligare en potentiell gringrej, nämligen kylan men jag sparar den till senare. Verkar iofs inte behövas nån buffert, grinmöjligheterna är ju obegränsade!

En Volvo, griiin!