Tappert lyssnat

Jag är helt insnöad på Tapper nu. Gick in på Youtube direkt efter att jag skrev förra inlägget och går nu in på femte lyssningen på raken, den är grym. Förstår bara inte det här med att jag kan snöa in så brutalt på en låt. Av de 1922 gånger Mauros "Kungsholmen" har spelats på Youtube är jag nog skyldig till hälften. Minst. Känner att det här med Tapper kan bli något liknande faktiskt.

Bild från expressen

Är det värt det?

Vet inte ens om det är värt att kommentera men för min del så kan äppelkäck-Diamond och äckel-Sjögren dra dit pepparn växer. Tillsammans. Tapper, E-type/Poodles och Velvet höll däremot bra klass alla tre. Men såhär blir det ju varje år.

Ball

Hellenius krossade Oldsberg i min tv-kamp vilket nog betyder att jag är lite med fortfarande. Alla balla fnyser nämligen när jag säger att jag gillar På Spåret.

Gillade Herrey bättre än Mat-Tina och står helt och fullt fast vid att Cissi och Rickard vinner. Säger till när jag ändrar mig. Annars kan Hellenius få köra hela showen själv, jag gillar honom.

Jag har tjatat lite om min viktminskning på sistone så jag får skylla mig själv att det har tjatats om det där bildbeviset. Försökte ta en riktig bild igår men såg fortfarande ut som brottar-Britta. Tog en nyss istället, omvänt grodperspektiv i tv-soffan. Temat är såna där bantingsbilder för mirakelkurer från postorderföretag men suddigare. Jeansen var alltså riktigt tighta vid köptillfället, används numera som mysbyxor.

Försvarar mig lite med att jag är mer vältränad nu så de knappa tio kilona ner går även hand i hand med en omfördelning från fett till muskler. Muskler väger ju som bekant mer än...

Fredagsproblem

Det är rätt knivigt på fredagkvällar numera. Jag vill se både Let's Dance och På Spåret och jag vill titta noga, inget zappande. Att spela in det ena är omöjligt på grund av tekniska problem. Repristider, förnuft och känsla brottas i kampen om vilket jag ska välja.

Igårkväll var vi på Singing in the rain på Oscars så jag missade Efterlyst. Det var iofs kul men jag gillar inte den typen av rutinbrott just på torsdagar.

Den här kvällen är än sålänge helt öppen.

Change of heart?

Har ju dissat Alex Schulman några gånger men han var faktiskt skitrolig i "Kvällsöppet" på 4:an nyss. Dessutom log han varmt och äkta. Snart börjar han väl knyppla. Inslaget handlade om en grej som jag tidigare har kritiserat honom för men jag byter till hans sida - ungdomars skriftspråk är hellöjligt. Jag gör härmed en dvärgpudel men tänker inte börja gilla honom förbehållslöst bara för det.

The small things in life

En sak jag är tacksam för är alla de gånger man inte kliver i hundskit. De gånger man gör det svär man sig ju blå. Om man istället försöker uppskatta varje gång man klarar sig så blir livet lite lättare.

Löka eller dö?

Senare i eftermiddag ska jag gå på ett intensivpass för första gången på länge. Gillar inte att löka när jag tränar men jag antar att det är så det får bli idag. Eller så dör jag.

Update 21.52
Jag lever tror jag. Glad och galen manlig ledare som körde jättehög musik jag aldrig hört tidigare. Mycket luftgitarrmoves och sjukt jobbigt. Svettades inne i öronen t.o.m. eller så rann det in helt enkelt. På slutet när jag stod framåtböjd och skulle rulla upp så brände jag ansiktet mot min egen kropp. Sant!

Ett pass att älska eller hata men jag kan inte bestämma mig.

Pulkaprinsessan

Världens sötaste och gladaste tjej! I övermorgon blir hon 22 månader och igår premiärkissade hon på pottan. Ordförrådet fylls på med nya ord varje dag och hon snackar massor. En del förstår man och en del förstår man inte. Nästan varje dag ser hon pulkan i vagnsförrådet och vill åka så nu när det äntligen var snö var vi snabba ut. (11.30 är tidigt för oss på söndagar)

Lovisa var hur tapper som helst, efter en hel del pulkaåkning och lek i parken skulle jag dra henne hem. Inleder med att få henne att ramla ur pulkan två ggr på raken varav hon hamnar med ansiktet nedåt under pulkan den ena gången och bara välter åt sidan gång nr två. Hon grinade till lite kort men repade sig direkt och ville åka mer. Hoppas ingen barnombudsman eller så såg mig bara...

Att sakna sin kakelugn

Att sakna några kvarter, en känsla, en stämning, en tid som aldrig kommer åter. En plats man lämnat men fortfarande älskar. En saknad som aldrig, aldrig kommer lämna mig ifred.

Hett byte?

Det var längesen nu men det hände ibland förr: Trött, nybliven mamma i amningskomaläge snattar av misstag pga ovana att lasta varorna i barnvagnen. Igår var det dags igen. Back to the crime scene - Konsum Rådhuset. Jag kommer ihåg att ta upp ostbågarna jag gömt under vagnen och jag betalar russinpaketet Lovisa äter ur. Men - jag glömmer mandarinerna hon nästan sitter på.

Storyn blir roligare när man läser vad Kajsa gjorde i torsdags.

Det är mandarinerna på bilden som har skrivit brevet

Morfar och Lovisa

Min mamma tar hand om Lovisa väldigt mycket. Hon hämtar på dagis oftare än vad vi gör och Lovisa sover hos henne flera gånger i månaden. Ovärderligt! Nu har pappa blivit lite sotis och bestämt sig för att kontra.

Förra tisdagen premiärhämtade han Lovisa på dagis och jag mötte dem i parken lite senare. Det var en kall dag med snålblåst och tunt snötäcke. Lovisa hade inga vantar, mössan var bak och fram och overallen hade åkt upp så de små nakna benen tittade fram. Vidare hade pappa glömt bananen och nappen på dagis men han hade kommit ihåg alla dörrkoder på första försöket. Behöver jag säga att han är revisor?

Idag var dagis stängt och Lovisa var hos pappa nästan hela dagen. Allt hade gått jättebra men när vi kom hem upptäckte jag att han hade satt blöjan bak och fram.

Jag är så glad, stolt och tacksam över att mina föräldrar ställer upp så mycket och vill finnas som en stor del av Lovisas liv. Att se hur mycket glädje hon ger dem och de ger henne värmer oerhört. Alltså spelar ingen av pappas små missar någon roll men det ska bli spännande att se vad han vänder på nästa gång.

Cissi vinner i år igen

Det vet jag ju inte men jag hoppas och tror det. Jag hejar på henne och Rickard och det är mest hennes förtjänst. Förra året höll jag på henne och Martin från start och det gick ju hela vägen. Det sjuka är att jag nästan blev lite kär i dem båda två under seriens gång, de verkade så roliga och mysiga. I år är jag bara kär i Cissi.

Bilden ovan är från expressen.se och gör att min kärlek minskar lite faktiskt.

Bitterfitta, 1 st à 59:-

Läser en bok som heter Bitterfittan. Hur det kommer sig är en lång historia men jag köpte den på Daglivs för ett tag sen. Slängde precis kvittot och där står: "Bitterfitta 1 st." Jag garvar på mig!

Vuxen men mindre

Det har varit en del snack om vuxenblivande i min omgivning på sistone. Jag har absolut blivit mer vuxen sen jag fick barn. Det kom smygande och är absolut på gott och ont. Är ju samma knäppgök inuti men i en version som känns både bättre och tristare på samma gång.

Även om jag är mer vuxen så är jag mindre nu. Har gått ner nästan 10 kg sedan jag vägde som mest. Igår provade jag ett par jeans jag köpte i somras men inte har använt. Jag började på fullaste allvar leta efter de "riktiga" jeansen eller den som bytt ut dem. De satt inte uppe. Även de fyra par jag köpte i New York i november är numera gränsfall i passformen.

Ska se om jag kan ordna fram bildbevis på viktnedgången ikväll. Om inte annat så kan tjockiskorten säkert hålla mig från att bli så stor igen!

Bajsfritt

Ordet "bajs"* finns inte i T9 ordlistan. Är inte det lite konstigt iaf? Min telefon har haft akut minnesförlust i drygt ett år så den kommer heller inte ihåg ord man lägger till. De tre ord jag saknar mest är nog "hojta", "sushi" och "bajs". Oftast inte på samma gång dock.

* Som småbarnsmamma är det ett relevant ord att ha i ordlistan

Grattis bloggen

Ett år idag! Jag skulle såklart kunna skriva massor om mitt första bloggår men det får bli en annan gång. Nöjer mig med att allra ödmjukast konstatera att jag verkligen gillar bloggar, både min egen och andras.

Bild från det stillsamma ettårsfirande jag ordnade för bloggen

Ingen ärtsoppa

Torsdagkvällar är en av de bästa stunderna på hela veckan. Inte bara för att det är en bra tv-kväll utan också för att man har fredagen och sen hela helgen framför sig. I like!

Kvällens Efterlyst kändes annorlunda. Polishögskolebruttan stakade sig bara en gång och GW hade hittat på några nya grejer att prata om, guldfiskar t.ex. Gissar att allt är tillbaka till normalt nästa vecka.

Nu ska jag ge Stina Dabrowski eller Lundberg (eller om hon är gift med någon annan den här veckan) en chans och se på "Debatt" på 1:an. Har inga stora förhoppningar men spelar roll - det är torsdag!

Steget efter

Det känns som jag inte hinner med. Just nu snurrar allt aningen snabbare än vad jag gör helt enkelt. Jag skulle behöva anställa lite folk som kan hjälpa mig att sköta mitt liv. En personlig assistent, en personlig tränare, en kock, ett hembiträde, en mental coach och så en finansiär som ger allihopa lön.

Ond VAB-premiär

Idag vabbar* jag för första gången. Ringde nyss Försäkringskassan för att ställa lite frågor om hela den här vabprylen. Efter att ha knappat mig runt ett par varv och sedan knappat in mitt personnummer två gånger upplyser de mig om att "kundtjänsten har hög arbetsbelastning just nu, var god försök senare". Jag är inte ett dugg god, jag är ond.

Företeelsen är inte alls ovanlig, jag har varit med om det hos såväl myndigheter som privata företag och jag blir lika förbannad varje gång.

* vab, vabb, VAB, hur "stavas" det egentligen?

Kärleken till Kate

Först kändes den så simpel (kärleken alltså) men nu när jag lyssnar på "Désenchantée" på Youtube så inser jag att det är kungligt att gilla Kate Ryan!

Hel

Jag har iallafall aldrig haft hål i tänderna. Det älskar jag att skryta om så jag återkommer säkert till det i framtiden.

Kaputt

En sak som är ganska konstig är att jag som aldrig är sjuk är förkyld.

Halvkul att ha rätt

Plockar upp en gammal tråd och meddelar att de andra på bussforumet jag gick med i var i en helt annan kaliber än jag, inget deltagande från min sida alltså. Just nu bryr jag mig nästan inte alls om regnr, jag är alldeles för upptagen med att kolla hur trasiga bussarna är. De flesta är mer än redo för skroten. Min teori om att 1:an körs med de äldsta bussarna och kommer få nya, fräscha sist av alla har bekräftats via initierade källor inom SL/Busslink. Ha!

Kul att ha rätt, mindre kul att behöva dras med de där skitbussarna ytterligare ett till två år.

Om du tänker åka 1:an framöver så glöm inte hörselskydd, hjälm och egen stol (om du vill sitta alltså).

Negativ

Jag har varit så sur, arg, förbannad, ledsen, trött och bitter den här veckan att det kan få räcka för hela året. Börjar dessutom bli förkyld, känns som jag har svalt en halv Essingeled full med PM10.

Efterlängtad tjejmiddag ikväll. Jag siktar på Ipren, vin och gott sällskap om än på lite avstånd.
The only way is up var det någon som sa nyss!

10047

Det var den 5/12. Hittade inte den svenska sidan men här kan man räkna ut hur många dagar man är. När jag räknade i juli kom jag visst fram till den 4/12 men jag räknade nog fel då. Eller så blev det fel nu. Spelar ju ingen roll nu iom att jag ändå missade med rätt rejäl marginal...

10.000 dagarsklubben

Förresten så lyckades jag visst missa min 10.000-dagarsdag. Första gången jag räknade på det var i juli. Sen glömde jag såklart datumet men jag kom ihåg att det var i december. I november satt pappa och jag på Staten Island färjan i New York och räknade igen. Jag minns att det att det skulle vara på Emmas eller mammas födelsedag, dvs 5:e eller 6:e december. Ska kolla på nätet och se om jag orkar räkna baklänges. Tveksamt.

Apropå Guldbaggegalan så har jag visst missat varenda svensk film i år. Okej att jag går på bio max en gång vartannat år men ändå. Nu delar Nils-Petter Sundgren ut pris. Jag har av misstag rapat på hans telefonsvarare en gång för jättelängesen.

Börsras, ointressant handboll och en socialminister som inte kan släppa till och låta alla gifta sig på lika vilkor. Suck. Nu återgår jag till brytihopenskvättläget.

27,5 partiklar

Igår fyllde jag 27,5 men jag är så trött att det känns som jag fyllde 50. Minst.

Har på sistone funderat en del på det här med avgaser, utsläpp och skadliga partiklar. Såg nyss ett inslag på nyheterna som gjorde att jag bara vill springa ut och pilla bort varenda dubb på däcken på vår bil. Känner mig som en riktig miljöbov som borde beläggas med frippel trängselskatt trots att jag knappt minns när jag körde sist.

Och nu handlar det om Johanna Sällström på Guldbaggegalan också. Nej, jag måste nog bryta ihop en liten skvätt.

Äckligt

Det känns inte fräscht när man sätter sig på toa på jobbet och känner att ringen är blöt. Troligen är det någon som har skvätt vatten från händerna på sin väg mot pappershanddukarna. Det obehagliga är att man inte kan vara säker på att det är så...

Efterefterlyst

Lite tankar efter programmet:

* Säsongens Polishögskolestudent stakade sig massor precis som de brukar i början. Dessutom avslutade hon varje ärende med att gå ner till ett hest röstläge och le porrigt. Opassande.

* Jag vet inte hur många gånger GW har förklarat vad modus operanda är. Jag kräks.

* Jag vet inte hur många gånger GW har upplyst oss om att kniv är det vanligaste mordvapnet i Sverige. Tror han säger det varje gång. Jag kräks.

* Just idag avhöll GW sig från att berätta att i USA är skjutvapen det vanligaste mordvapnet. Det gör inget för det vet jag redan.

* Det enda nya han lärde mig var att läkarstuderandes föräldrar lever farligt. Giftmord är mycket ovanligt i Sverige men när de förekommer så är det förslagsvis en läkarstuderande som tröttnat på föräldrarna. Personligen tror jag inte att de behöver vara så jätterädda.

* Förslagsvis är förresten (näst modus operanda) GW's favorituttryck.

(Jag tänker sällan såhär mycket på GW så att ni vet.)

Shit, shit, shit!

Efterlyst börjar NU. Galet! Var har jag varit den senaste trailerveckan? Kollat på "Age of love" på femman troligen, helt förförd av amerikansk låtsaskärlek och annat tingeltangel.

Nu är de kalla kårarna tillbaka, jag tittar fast jag får obehagskänslor. Det är lite som den döda råttan på väg till jobbet. Jag har tvingat mig själv att titta dit snabbt hela veckan för att ta reda på om det verkligen är en råtta. I eftermiddags skulle jag kolla ordentligt men då var den borta. Skönt egentligen.

Vilket stickspår. Efterlyst verkar verkligen otrevligt ikväll.

Bild på Lennart-Eva från tv3.se

Min hemliga blogg, del II

Okej att Alex Schulman är trist men jag kan bli lite avundsjuk på hans ohämmade sätt att spy galla över den ena företeelsen efter den andra. Ibland vill jag skriva något om feta människor men vågar inte för jag vill vara aningen pk. Ibland vill jag skriva skit om säljare men de flesta av mina kollegor är säljare så det går inte. Ibland vill jag störa mig på vissa mamma-manér men det kan jag absolut inte för då kan jag förolämpa någon jag känner. Och så vidare...

Jag skriver dessa inlägg i huvudet och för det mesta räcker det så. Då och då svämmar det över och i fantasin flyr jag till den hemliga bloggen som inte finns. Vill starta den men ingen skulle hitta den så läsarantalet skulle bli obefintligt. Här ökar det sakta med säkert däremot och det känns jättekul!

Heppåer.

Det regnar här i Stockholm idag...

...och jag var tydligen den enda föräldern som inte hade märkt det för Lovisa var enda barnet utan galonisar på dagis i morse. Hoppas hon inte blev helt genomblöt min stackars lilla plutta. Längtar så oerhört mycket efter henne just nu.

Igår gav jag Gynningprogrammet en chans. Tycker att det bitvis var roligt och bitvis oerhört tramsigt. När de nyblivna päronen visat sin förlossningsfilm och fröken Gynning freakde loss med en rosa barngitarr så kändes det så malplacé att jag nästan skämdes i soffan. Alex Schulman framstod som oerhört osympatisk men han kör väl medvetet den stilen fortfarande. Jag tycker att han har överlevt sig själv.

Igår klarade jag även av ett möte som jag både sett fram emot och samtidigt fasat för i ca 1,5 år. Det kändes förbannat bra på alla sätt! Därmed har jag redan klarat av en av de jobbiga saker jag skrev om på nyårsdagen och nu ska jag försöka lägga det bakom mig. Har aldrig haft så stor chans att lyckas som nu!

P.S.

Jag ljög faktiskt lite i några jobbansökningar nu sista vändan. Sa att jag kunde Photoshop. Hade programmet hemma (tack Hanna) och tänkte att det lär man sig på en kvart eller så om det kniper. Ikväll skulle jag äntligen prova. Valde en bild och tänkte trixa lite med den. Tjena, jag kunde inte ens markera. Frågade en kompis på MSN men inte heller det hjälpte. Han gav mig kortkommandot och då gick det. Har nu konstaterat att jag har en PS-version utan markeringsknapp. Så det så.

D.S.

Resultatet ser ni ovan. Fotograf: Jossan

Work in

Såhär har jag det på jobbet.

En sak som absolut har förändrats sedan jag började där är mitt sätt att läsa tidningar. Har alltid älskat både dagstidningar och magasin men läsningen av främst de senare har blivit lite mindre njutningsfull. Jag har pippi på att kolla en massa saker hela tiden istället för att bara läsa. Kanske kommer njutningen tillbaka, kanske inte.

Trivs gör jag iallafall, trevliga människor, snygg miljö, helt ok arbetsuppgifter, nära hemma, deltid osv. De verkar minst lika nöjda med mig som jag är med dem så jag hoppas och tror att jag blir kvar ett tag.

Sådan mor sådan dotter

Lovisa fick en egen dator i julklapp av morfar. När hon vill använda den hojtar hon "data, data" och sen surfar hon loss. Hon tycker att den är mkt roligare än min dator nu. Hoppas det håller i sig...

OD

Tror jag överdoserade lite på bloggen igår så jag håller lägre profil idag. Har istället blivit medlem här, helt sjukt. Ska absolut inte hänga där, bara se om det mot förmodan finns likasinnade blåbussregnrfanatiker. I så fall kanske jag vinkar lite bara.

Bild på min middag, de var inte så goda. Det ska vara svenska kräftor helt enkelt. Om inte annat så är det mkt lättare att prata med dem.

Kolla förresten vad Hanna gjorde igår, jag är alltså inte ensam!

Mkt kräftbilder på sistone, de från tasteline såg lite godare ut än mina...

Språkpolis på ovanligt uppdrag

Helt sjukt men när jag sökte på förfördelad i SAOL/SAOB förut så hittade jag denna mening:
[till FÖR-FÖRDELA under på­värkan av FÖRDELAKTIG]

Haha!

Dåliglivs

Var på Coop Daglivs idag. Same shit, annan ägare. Varför accepterar folk den affären? Det är dubbelt så mkt kunder/m2 än i ngn annan affär i stan, det är inte speciellt billigt, personalen är inte så trevlig, det är alltid sega kassaköer, det är stort utav helvete, glömmer man ngt vill man ha taxi för att åka tillbaka och hämta det (flygplan om det var på en annan våning).

Den stora frågan är varför jag ändå går dit ngn enstaka gång? Varför gör jag det? Och jag måste gå dit igen för jag hade glömt kupongen som skulle ge mig en påse gratis cashewnötter. Suck.

En rolig grej är att igår hade någon hamnat på min blogg genom att googla på "varför ägs dagliv av Coop det tycker jag är dåligt". Jahapp. Jag ska skratta så det ekar inne på ett tomt Daglivs när "Willys" öppnar på andra sidan korsningen.

Jag borde bli antidaglivslobbyist på allvar. Skrev en insändare till Vårt Kungsholmen för ngt år sedan där jag upplyste andra föräldrar om hur dyra barnprylarna är där. Det gör ont i mig när jag ser hur de kånkar iväg på X antal blöjpaket som de betalar överpris för. Det är egentligen deras problem, jag ville kanske mest skadeskjuta Daglivs. Insändaren kom (som alltid när jag skriver insändare) med och Daglivs replikerade veckan efter. Ett pinsamt dåligt svar, jag vann!

På listan över möjliga (men inte dröm-) yrken i förra inlägget lägger jag till:
* Antidaglivslobbyist
* Insändarskribent

Tror inte att ngt av dem skulle generera någon lön att tala om dock.

Drömyrken

Det finns tre grejer jag gärna skulle vilja jobba som. Det ultimata vore att alternera mellan de tre. En dag var i veckan och så fyra lediga dagar. Kör en liten lista:

* Skribent
* Ståuppkomiker
* Högtalarutropare på ARN
(De två senare kanske går att kombinera?)

Vet inte om det behövs några förklaringar men jag vet att jag skulle klara två av dem, ett känns hyfsat tveksamt. Angående högtalarutropare så tror jag att det är något som rätt många drömmer om. När jag jobbade på ICA under gymnasiet så var det alltid fight om vem som skulle få hojta "klockan närmar sig 22 och butiken stänger, var vänlig gå mot kassorna". (Jonas i charken brukade vinna och han jobbar där än så det kanske lönar sig. Eller inte.) Tycker mig ha anat högtalarutroparfetischtendenser i andra sammanhang också.

"Final boardingcall for flight SK969 to Paris, Charles de Gaulle." Nästa gång kanske det är min röst du hör...

Busstove

Nu är det dags att brejka det på riktigt. En grej som länge upptagit en del av min tankeverksamhet är blåbussarnas regnr. Just nu uppehåller jag mig en del kring hur bussarna på linje 1 mår. Att de inte mår bra står klart men exakt hur illa är det?

Intresset för regnumrena väcktes när den första blåbussen gjorde entré på linje 4. Jag tror det var HNW949 eller HNW969, eventuellt HNW839. Alla tre går fortfarande eller har gått i trafik tills helt nyligen. I början fanns bara en och därför råkade jag lägga regnumret på minnet. När de sedan blev fler kollade jag alltid om det var den första eller ej och voila, på den vägen är det.

I dagsläget har 4:an och 1:an samma busspark och troligen så delar 2:an och 3:an (det här beror på vilka garage de tillhör). De senare trafikeras numera nästan uteslutande av några moderna typ hybridbussar (fråga mig inte vad de är hybrider av). 4:an och 1:an är tokförfördelade och körs med rena skrotexemplar. Det saknas säten, avdelare, handtag, knappar och i extrema fall dörrar. Well, fungerande sådana iaf. Ca en gång i veckan står en stackars 1:a och skräpar nånstans längs sin rutt - uppgiven, övergiven och framförallt trasig. Förra veckan kom en bärgningsbil med en buss på släp. Jag kastade mig ut på balkongen och det var gamla HNW969.

Den här veckan har jag inte sett ett enda välkänt regnr så idag har jag klurat ut en teori: man har skrotat de 1:or/4:or som ändå hade pajat, satt in några nya hybridbussar på 4:an och därmed har 1:an fått några av 4:ans gamla. Det är dem jag har råkat se. Alltså är det som jag har befarat att 1:an får nya, tysta, hela bussar sist av alla.

Visst, I'm a freak. Jag lovar dock att aldrig börja kalla bussar för "vagnar". Jag lovar också att aldrig bli lika illa däran som Bussmicke. Jag lovar kanske att sluta den dag då 1:an får nya hybridbussar och därmed nya regnr. Men ni vet, det är som knark.

Avgaser

Ibland får jag avgasorsakad småångest över att jag låter Lovisa växa upp mitt i en stad fylld av Essingeled, S:t Eriksgata och flygplan som dundrar in mot Bromma. Det dyker upp kanske varannan dag och det är lite för ofta. Startar nu uppdrag "släpp alla avgasrelaterade tankar".

Jag är född här, uppvuxen här och jag tänker stanna här. Alltså borde mitt barn klara av att växa upp här hon med. Dessutom är hon faktiskt född i en småstad så har hon ju fått prova det livet också. De tre första dygnen kanske inte är de hon kommer minnas bäst men ändå.

Uppväxtmiljön har redan börjat prägla Lovisa. Hon älskar att titta på bilar, speciellt lastbilar. Hade vi bott i Grötmåla så hade hon väl specialiserat sig på kossor.

Kör en liten ordlista med några av de senast inlärda orden (det kommer även små meningar):
Tia/Tita=Lovisa
popà=morfar, strumpa, ostbågar (de två senare till morfars förtret)
Bii=bil
såa=sova
lappa=napp och haklapp
lamma=ramla
aka=anka och alla andra fåglar
nä locke=Nej Loke (busig kille på dagis)
klocka=klocka (!)
Pia=Pingu (annoying DVD-pingvin)
Pippa=Pippi Långstrump...

Fortfarande en händig man?

Ser på Per Gessle-konsert på TV. Nä, jag gillar honom fortfarande inte men jag får en skön sommarkänsla, dels pga låtarna men också av minnet av min födelsedag förra året. Tror att jag i konsertinlägget kan ha haft drag av tillfällig sinnesförvirring för jag vill (inte) minnas att jag skrev något om att det var bra?

Här skulle jag ha länkat till inlägget från i somras men när jag läste det så insåg jag att taget ur sitt sammanhang så kan man tolka det som att jag är tokkär i PG och det är fel. Ger lite sommarkänsla och länkar istället till hela juli.

Big mama, jag?

Från tasteline.com

Beskrivning av mitt stjärntecken i Plaza Kvinna 200707:
"Den känsliga kräftan är som en mänsklig kameleont. Du anpassar dig efter människorna och omgivningen du befinner dig i. Du styrs av månen och precis som den är du ombytlig, moody och emotionell. Din familj betyder mycket för dig. Du behöver trygghet och älskar det välbekanta. Kräftan är det varmaste och mjukaste av alla tecken."
Mjuk, varm och moody är jag tveksam till om jag är men annars stämde det ju bra.

Därför älskar vi dig:
"Du är snäll, omtänksam och lagar oss den godaste maten och de smaskigaste efterrätterna. Du är allas vår big mama."

Därför är du jobbig:
"Du är neggig och rädd för allt okänt. Du vill bara häcka hemma och vågar inte göra något kul. Tråkig, mesig och menlös är orden som beskriver dig bäst."

De två styckena ovan är helt uppåt väggarna. Laga mat, nope. Big mama betyder för mig ngt helt annat än vad jag anser mig vara. Visst gillar jag det trygga välkända men jag är inte rädd för allt okänt. Mesig och menlös är väl det sista man kan kalla mig? Och varför är det negativa stycker så sjukt negativt? Tur att jag inte är någon astrobrutta. Egentligen.

Sportåret

De sporter jag är mycket/hyfsat/lite intresserad av är tennis, fotboll, friidrott och alpint. Längdskidåkning är ett trevligt och tryggt bakgrundsljud som påminner om bardomen men det är segt att kolla på.

Såg Sportens Årskrönika på SVT för några dagar sedan. Svensk tennis är som bekant inte vad den har varit och avhandlades på pinsamma 20 sekunder. Allsvensk fotboll (och tyvärr våldet omkring) fick hela inledningen av programmet och fjärilarna i magen vaknar. Hur ska det gå för AIK? Vet inte alls vad jag väntar mig men det blir säkert lika läskigt som vanligt. Är alltid nervös på matchdagar och derbyn får mig att må fysiskt illa, särskilt om jag är på Råsunda. Jag vet inte varför jag utsätter mig för det för det är en plåga från start till slut om inte AIK leder stort. Till saken hör att jag i princip aldrig är nervös annars.

I år ser jag fram emot OS i Peking i augusti. Hoppas man kan ha semester då. Under mammaledigheten lyckades jag pricka fotbolls-VM, alpina VM på "hemmaplan" i Åre och friidrotts-VM. Om det blir fler barn så siktar jag absolut på ett OS-år.

Nykär

TV4Fakta är min nya favoritkanal. Massor av bra program, varför har jag inte tittat på den förut? Jo, för att tv.nu inte har med den i tablån men det har min nya tv-site tv-guide.nu
De gör även reklam för ngn typ av bokklubb för kufar som är intresserade av andra världskriget, kanske är ngt för mig. Snart kommer det nog ett program om registreringsnummer på blåbussar, då köper jag inspelningsbar DVD så jag kan titta igen och igen.

Fast nu måste jag sova.

Kul Grammis med lite kräk

Har aldrig gillat The Ark. Inte Salem al Fakir heller. Kent däremot har jag flera skivor med men just nu står alla tre mig upp i halsen. Kent har varit förlåtna ett tag tack vare texten till "Columbus" men efter kvällens Grammisgala så trippelkräks jag. Fast det är inte så allvarligt kräk, inte som vinterkräksjukan. Det var en kul gala och det har gjorts mkt bra musik i Sverige i år.

Vissa frågor lämnas obesvarade när sändningen lider mot slutet:

* Varför filmade de Orup hela tiden?

* Och hur mycket rynkigare kan hans panna bli?

* Var Bildts kavaj på riktigt?

* Var Mauro inte bjuden?

* Varför är Adam och Gry överallt?

Bild från dn.se

Tjockt

Jag vill aldrig ha en platt-TV. Verkar vara den senaste "måste ha" prylen och jag tycker de är fula. Det är mycket mysigare med tjock-TV, så det så. Jag lovar att min tjock-TV kommer bli lika het som Myranstolar, Stringhyllor och 50-talssideboards i teak. Det kanske tar 50 år men ändå.

Die mauer

Bild från svt.se där man också kan se tv-inslag från när muren föll

Såg precis en dokumentär om Berlinmuren på TV4Fakta. Det var lätt det bästa tv-program jag sett i år. Det blir ingen vidare kraft bakom orden men jag tror jag kommer säga detsamma i december. Jag är jätteintresserad av östeuropa i allmänhet, forna DDR i synnerhet och Berlinmuren i synnersynnerhet. Vill se programmet igen, helst nu med en gång.

Jag minns faktiskt kvällen då muren föll, den 9:e november 1989. Alla på TV var glada men mamma satt framför tv:n och grät. Förstod inte då att det var glädjetårar så jag fick inte ihop det riktigt. Nu gråter jag varje gång jag ser de där bilderna. Lite konstigt iom att jag inte har någon anknytning till Tyskland men jag blir så tagen. Kanske väcktes mitt murintresse redan då, jag vet inte.

Nu drömmer jag om en rejäl östeuroparesa för att se det som finns kvar att se. Den enda jag känner som jag tror att jag skulle kunna få med är pappa. Det är förresten perfekt, resesällskap och finansiär i ett. Kanske ska fråga honom?


Jag vid resterna av muren 1996

Äntligen hemma!

It's mine! Tack vare reagudarna och min snälla mamma som hängde på låset på NK. För att klara månaden får jag nog ändå välja mellan falukorv och bankrån...

Bankporr

Just nu hamnar en del besökare på min blogg för att de har googlat på "liggbio + Manhattan". Det lustiga är att flera av dessa verkar sitta på stora företag som Nordea, Swedbank, Carnegie och Bonniers. Porrsurfar folk verkligen på arbetstid från företagets dator?

Att det är sisådär med moralen i Carnegie vet vi ju och det är väl iofs ingen chock att de inte är ensamma.

Är det värre att porrsurfa på arbetstid än att hmm...låt oss säga mammagruppssurfa eller blogga på arbetstid?

NK återtar sitt grepp

Kanske inte passar så bra med tanke på förra inlägget men jag borde aldrig mer sätta min fot på NK. Det är en värld som har varit stängd för mig under ett par år i klorna på Försäkringskassans lägstanivåmammapeng och jag borde ha låtit bli att öppna den igen.

Efter att ha ätit en räkmacka à 109 kronor till frukost så förälskade jag mig i en kofta för 3000 och en väska för 4500.

Det var lättare med falukorv varje dag och en H&M t-shirt à 69.50 i månaden. Då kunde man liksom unna sig båda delarna. Nu måste jag välja och ändå få - just det, dåligt samvete.

Det dåliga samvetet

Kom att tänka på det häromdagen när jag pantade burkar. Det spelar ingen roll hur laglydig eller snäll man är, om man är givmild eller gör sin plikt som medborgare. Kalla det vad man vill men alltid ska man få lite dåligt samvete trots allt.

Man pantar burkar istf att slänga dem, för besväret kan man få tillbaka pengar man redan har betalat när man köpte burken. Numera kan man istället välja att ge pengarna till välgörande ändamål och gör man inte det ska man nog skämmas.

Man lämnar blod och för besväret får man en present. Istället för present kan man välja att ge en mindre summa till välgörande ändamål och gör man inte det ska man nog skämmas.

Suck! Kanske enklast att sluta både panta och lämna blod så man slipper stå där med skammen för att man vill ha sina surt ihopdruckna tior eller ett paraply med käcka bloddroppar på.

Det finns exempel där det är lättare att ge:
* I julruschen frågar expediterna uppfordrande om man vill runda upp. Klart man säger ja, man har ju ändå bara bidragit till kapitalismens värsta köpfest och i längden jordens undergång.

* I kassan i matbutiken tittar den lilla bössan för småmynt sorgset på en och det är klart att man matar den med växelpengarna. Man har ändå inte köpt rättvisemärkt dasspapper och ekologiskt groggvirke.

Jag vet, jag får dåligt samvete för de konstigaste saker.

På G

Har redan tagit ett steg på vägen med de tuffa grejerna jag ska ta tag i det här året. Troligen det enklaste steget men ändå, det känns bra. Imorgon ska ett par viktiga samtal ringas. Känner mig rätt taggad!

BTW så blev det "Age of love" förut...

Decisions, decisions...

Klockan närmar sig 20.00 och jag står inför ett övermäktigt val. Rapports årskrönika eller Age of love?

20

Förresten - jag fyllde 20 år den 20:e juli år 2000. Otroligt soft. Kom att tänka på det nyss när jag var på toa på jobbet.

Första dagisfotot

Foto av ett foto och utan blixt, ingen toppenkvalitet mao. Lovisen hade feber när fotot togs och var inte på strålande humör. Sötast som vanligt ändå!

Billig mail

Satt nyss och försökte logga in på en sida med mailadress: tove 1980 @ hormail . com (men utan mellanslagen såklart). Det funkade inte så det är inte don efter person som gäller.

När jag ändå skriver om trivialiteter så kan jag berätta att min senaste hangup är att få softa klocklag på inläggen. Gud, varför väntade jag inte till 22:22 med att skriva det här?

Closure

Ska försöka sammanfatta förra året lite kort men jag gör ingen "årets bästa" lista som många bloggare gör.

Nyårslöfte inför 2007 (och alla år mellan 2000 och 2006 också för den delen) var att börja spela tennis igen. Misslyckades. Nu tycker jag att jag har misslyckats tillräckligt många ggr för att sluta lova det. Se på fan om jag inte börjar lira i år bara därför!

2007 var året då:
Lovisa fyllde år för första gången

Lovisa började gå

Lovisa började prata

Lovisa började på dagis

Jag äntligen började gå ner i vikt
Jag började blogga

Jag började jobba på riktigt (?)
Vi flyttade från Kungsholmen samtidigt som min kärlek dit växte sig än starkare

Det hände säkert en del annat under 2007 också men det var väl de största grejerna.

Jag har förresten fått en del frågor om gårdagens inlägg. Kanske var det dumt att väcka folks nyfikenhet men jag kommer inte att säga mer.

Bilden har jag lånat av Hanna

Jag talar ut

Det finns två jävligt jobbiga saker jag måste göra i år. Den ena har med min framtid att göra och det andra är en sak i mitt förflutna som jag måste göra upp med en gång för alla. 2008 blir nog inget lullullår men jag hoppas att det blir bra ändå!

Gott nytt år!

Jossan, Tove, Soffan och Karin ovanför

Här är nystädat, megahandlat och helt perfekt. John och Ann-Charlotte kommer hit, det blir kul!

I förrgår var jag ute med tjejerna för första gången sen innan jag blev gravid. Vi har såklart varit ute men då på restaurang eller hemmafester, jag har inte varit med "uteute". Först käkade vi gott på AG och sen hamnade vi på Golden Hits. Det var faktiskt kul, väldigt blandad publik vilket jag uppskattar. Allt från nån enstaka Stureplansnisse till landsortstanter ditskeppade med buss.

Tack Karin, Evi, Emma, Jossan, Ylva och Soffan för en toppenkväll!

Ett par bilder tagna med Emmas mobilkamera bifogas. Efter nyår har jag troligen en ny mobil med vettig kamera, nice!

P.S. Karin, tack för kommentaren till inlägget "Svettigt värre", den här kvällen hade jag inte roddat ensam men tack ändå!


Ylva, Emma och Evi

Dietist javisst

Det här är vad jag åt efter träningen:
En Karins lasagne (micromat)
Två skumraketer
Ett berg ostågar
En halvliter mjölk

Anna Skipper släng dig i väggen, jag har inte varit så nöjd med min kropp på flera år. Man blir ju lättare nöjd när utgångsläget är risigt iofs.

Det här är vad jag handlade på Daglivs efter träningen:
Karins lasagne, fem för 100:-
Julmust, två för 20:-
Delicato skumraketer, två trepack för 20:-
Aftonbladet med bilaga, 20:-

Shit, jag kände mig inte precis högbudget. Tog grejerna och sprang fort hem mot husvagnen.
Bladet köpte jag bara för att jag ville ha bilagan och på Daglivs vägrar de släppa den om man inte köper själva tidningen. Jag är alltså ursäktad för det och bara ganska pinsam.

Daglivs ska förresten bli Coop. Bra, jag är en inbiten Daglivshatare. Ändå handlar jag där, suck. Mer spännande är det att fundera över vad som ska öppna i Konsum Fridhemsplans gamla lokaler. Har hört att det ska bli en mataffär. Sen har jag snokat och lagt ihop två och tre så att det blir ungefär fyra och kommit fram till att det ska bli en riktig Willys. Den som lever får se. 2008 års stora happening. Lätt.

Upphottad armaturpark

Idag har jag köpt en ny adventsstjärna (halva priset) för den gamla "stora" vi hade var pytteliten i mastodontfönstret. Vi bytte även julklappstaklampan till en modell större. Det blev skitsnyggt!

Nedan finns gårdagens innovation i hemmet, vi har äntligen fått upp skåpet som följde med lyan på Igeldammsgatan. Fick aldrig upp det på Kungsholmsgatan trots att det stilmässigt hade passat bättre där.

Knopparna ska bytas ut och innehållet lyxas till och drickas upp

Svettigt värre

Träningen som jag sett fram emot hela veckan (get a life) var en liten besvikelse. Halvdålig ledare och halvdålig musik. Jag fick iaf göra något som jag velat göra ibland på träningen sedan typ 1992. Jag sa till en kille att han stank svett. Det var han som började vara störig varpå jag påpekade detta. Då sa han att jag var otrevlig. "Might be men du stinker ändå svett" svarade jag. Borde väl skämmas nu antar jag?

I vilket fall så fick han mig indirekt att inse att jag är starkare än jag tror. Inte så att jag slog ner honom men ändå. Börjar bli problem nu. Måste vid vissa moment lasta på så mkt vikter på stången att jag 1. Knappt orkar lyfta upp den på ryggen. 2. Får ont i ryggen/nacken där stången ligger. 3. Ibland knappt orkar hålla stången med själva händerna.

Vad göra? Måste ju finnas tekniker för detta. Det finns ett par tjejer som har mer tyngder än jag, får fråga dem. Om någon som läser har tips så shoot!

Mauros brudar

Nelly, Eveline, Jackie, Sarah och alla de andra - har de funnits på riktigt?

Kungsholmen finns på riktigt och jag tror faktiskt att det är Mauros bästa låt någonsin, är inte bara lättköpt pga titeln nu. Den enda som riktigt står sig i konkurrensen är "Natt efter natt" i Mauros version, inte Ratatas.

Apropå Sarah så har hon faktiskt ingen jacka i videon har jag tänkt på.

Märker att jag har snöat in på både Mauro och Kungsholmen. Kanske borde skriva om ngt annat? Idag ska jag äntligen träna på riktigt, har bara funnits fjollpass under julen. Så. Nu har jag skrivit om ngt annat.

Tove hjärta Kungsholmen för alltid

Läste igenom alla inlägg med etikett "Kungsholmen". Fan vad jag längtade tillbaka i början. Svårt för många att förstå kanske men jag grät nästan varje dag och hade ett rätt komplicerat hatkärleksförhållande till gamla Holmen. Nu är det bara villkorslös kärlek.

Läsningen fick mig ännu mer att uppskatta att jag trivs här numera (det vände i början av oktober). Just nu vill jag inte flytta tillbaka men en våt dröm har jag: en övernattningslägenhet på Kungsholmsgatan. Den kan vara nästan hur liten som helst, bara den har kakelugn.

Användningsområdet är väl inte jättestort men man kan ha tjejmiddagar och förfester där och sova där när man har varit ute. Man kan också åka dit och bara elda lite i kakelugnen.

Fler bullar i ugnarna tack och världens bästa vänner

Tänkte på det där med att "alla" är på smällen. Det stämmer inte riktigt. Ingen av mina vanliga tjejkompisar är det nämligen. Vore kul om någon fick till det snart. Då ska jag komma stövlande och oja mig över deras gravidkilon som inte försvinner, ostädade lägenheter och bli låtsasäcklad av spädbarnsbajs och creme som bl.a. kan användas till såriga bröstvårtor.

Jag kommer sitta där, avspänd och sval medan diverse sprickor, svettningar och bristningar ältas till höger och vänster. Jag kommer lugna dem och avlasta när den där stirriga blicken som de flesta nyblivna mammor får börjar visa sig. Kort sagt, jag kommer finnas där i vått och torrt men jag ska absolut skratta mig hes över deras ostädade lyor!

De jag benämner "mina vanliga vänner"* är i princip de jag växte upp med och jag uppskattar oerhört mycket att vi fortfarande hänger ihop. Antingen har vi format varann eller så valde vi helt enkelt smart redan som små. De jag har känt längst har jag i år känt i 20 respektive 21 år. För dem jag har känt kortast gäller tio år.

Om ni läser; ni vet vilka ni är. Stort tack för att ni finns, ni är världens bästa! (Och ta det ovan med en nypa salt, allt utom att jag kommer finnas där)

* "Ovanliga vänner" är alltså alla andra

Blåsigt

Skönt att vara ledig med Lovisa som på den gamla goda tiden innan dagis och jobb. Idag tog vi en timmes traditionell powerwalk, dvs jag går och Lovisa sover. På Tranebergsbron blåste tårarna ur ögonen, snoret ur näsan och saliven ur munnen. Halvskönt.

God jul!

Det är aldrig för sent att önska god jul! Julafton firades stillsamt hemma hos mamma. Lovisa hjälpte till att öppna allas paket. Hennes bästa dag under julen var nog ändå idag. Vi var hos min släkt och min morbror hade köpt halva stan till Ellen Modellen och Lovisa. Tjejerna var i sjunde himlen och succén var ett faktum. Lovisa hade inte tid att sova vilket bara har hänt en gång tidigare. Normalt sover hon gärna tre timmar på dagen...

De fem bästa gatorna på Holmen

Café Koppar, Kungsholmsgatan augusti 2005. Modell: okänd.

Kommer precis från Mauros blogg. Den är inte jätterolig men ok. Holmen dyker upp både här och där vilket såklart är ett plus. Listan på Holmens bästa gator är en idé jag snor rakt av. Går inte att direktlänka så jag redovisar även hans lista här, vi verkar båda ha en förkärlek till Nedre.

Mauros lista:
1. Bergsgatan (endast de högsta eller lägsta numren d.v.s uppe vid kyrkan eller med utsikt över Kronobergsparken)
2. Skillinggränd
3. Parkgatan
4. Jakob Westins gata (den heter faktiskt Jakob Westinsgatan, reds anm)
5. Karlsviksgatan

Min lista:
1. Kungsholmsgatan av gamla lojalitetsskäl och för att den är mysig, har parkkontakt, affärer och tar en hela vägen till Kronis åt ena hållet och till city åt andra.
2. Scheelegatan aka Gelégatan - här ligger Lemon och Lokal och annat bra. Mynnar som bonus ut i Kungsholmstorg som alla våra gemensamma år till trots hamnar utanför listan.
3. Hantverkargatan mest för affärerna men det är alltid kul att sitta på Café Fyra Noll och gissa vem som ska in på Manhattan ("liggbio") också. Jag har alltid rätt.
4. Bergsgatan men till skillnad från Mauro gillar jag hela, lång och vacker sträckning med backar i ändarna och "the valley" i mitten. Bangar inte en kaffe på Il i dalen heller.
5. Agnegatan både Södra och Norra och inte minst "nya" Polishusparken som sammanbinder de båda.
Nästan på listan: Parkgatan

Mycket ska man svara på

På listan över konstiga saker folk har frågat mig i år kvalar dessa två lätt in:

* "Vet era föräldrar om att ni röker?"
Sagt på fullaste allvar av äldre brandinspektör från Stockholms brandförsvar när jag och några kompisar stod och (fest)rökte utanför en restaurang.
-Vi är 27 år och det är dumt att (fest)röka.

* "Are you olympic swimmer?"
Sagt på fullaste allvar av inhemsk, extremt långsamsimmande man i poolen i Oman.
- Nej, jag är rädd för vatten.

Blodig dagen efter

Jag ligger lite efter med bloggen. Det har varit mycket nu för att använda ett inneuttryck. Lite körigt kan man också säga. Julrecension kommer imorgon när den är fullständigt firad.

Förra veckan var jag på julfest med jobbet. Jag blev absolut inte fullast men av 60 pers var jag kvar bland de sex sista. Hade jättekul och snappade upp en del bra info. En trist grej jag snappade upp är att en av de personer jag gillar bäst ska sluta.

Dagen efter kände jag att det var lika bra att pressa mig till mitt yttersta när skallen ändå värkte och kroppen var svag - jag blev blodgivare. Blodbussen var mysig, sköterskorna snälla och man fick en present efteråt. Det sista gällde dock inte förstagångslämnare. Typiskt, jag hade våndats i 30 min över om jag skulle välja paraply eller ljuslykta.

När jag ändå var igång så anmälde jag mig till donationsregistret också, det tar en halv minut. Borde ha fått mkt julklappar i år men skörden var rätt normal så tomten kanske inte hann registrera hur givmild jag är med mina kroppsdelar? Äh, jag kommer väl till himlen istället, funkar lika bra det. Fast jag är mer sugen på sol och bad måste jag erkänna. Eller skidåkning.

En hel plåt med bullar i ugnen

Det är så många i min omgivning som är gravida; grannar, kollegor, aprilmorsor och andra vänner. Jag blir helt förvirrad. Börjar bli pinsamt när jag frågar samma person tre ggr var hon ska föda eller när det är dags för ultraljud trots att vederbörande gjorde ultraljud i oktober. Suck!

Gravida jag känner som läser detta - ta inte illa upp! Jag är intresserad men det är många datum att hålla i huvudet även för ett datumfreak. Dessutom känner jag mig mycket långt borta från bebislandet. Bara jag får leka lite med era pluttar sen så är jag nöjd!

Bild från mars 2006, tagen av Karin

Huvudvärk

Igår gick vi från festen klockan 05.30. Det var en grymt rolig kväll så det har helt klart varit värt dagens huvudvärk!

Finspång vs. Stockholm

En sak jag märker på jobbet är att folk från övriga landet presenterar sig med ort när de ringer. "Hej, det är Vivan från Finspång" typ. Detta fenomen gäller även rikets andra stad Göteborg vilket får mig att undra om det är vi Stockholmare som är ovanliga?

Apropå det så bor man inte i hetluften längre precis. Idag fick jag en postavi adresserad:
Mittefternamn*
B8

Efter att ha sett kvällens Efterlyst känns det som att Finspång skulle ha en fördel mot Stockholm - det är troligen tryggare. Årets sista program var årets obehagligaste. Merparten av alla inslag var från Stockholm och jag känner väl till de flesta platserna, det blir alltid obehagligt när våldet kommer så nära.

* det stod såklart mitt riktiga efternamn, lustigkurrar göre sig icke besvär

Finaldags på dumburken

Okej, även om jag missade julupptakten så prickade jag precis finalerna av både Bonden och Modellen. Kompenserar en liten pytteminianing. Skriver det här inlägget under sändningarna. Rafflande va? ;)

Bonden Karl-Petter och hans Jessica passar utmärkt ihop iom att ingen av dem visste om Lissabon är en stad eller ett land. Dumburk var ordet. ProgramledarLinda coachade oskulden Fredrik i ge komplimanger även till den han valde bort. Det tog verkligen skruv, han överöste henne med komplimanger och omfamningen var lång och känslofylld. Den han valde var en "jättetrevlig tjej" som fick sig en liten kram.

När det gäller Top Model så vann Hawa välförtjänt. Kirsebom tjatade om att tjejerna hade utvecklats och att hon var så stolt över dem. Hon själv utvecklades också och var mot slutet mycket mindre stel. Men kunde inte någon ha fått henne att sluta säga fot-o-skjut? Fotografering eller photoshoot heter det.

Imorgon är det säsongsavslutning av Efterlyst. Man kan ju inte gärna säga Efterlystfinal - slut på alla brott vore en utopi. Lärde mig precis att detta är 35:e säsongen på raken. Jag har följt det nästan sen starten, en långkörare för såväl tv3 som för mig alltså.

Fulmysigt

Ljusstaken

Känner att jag ligger efter med hela julprylen. Inte köpt eller ens funderat ut en enda klapp, inte köpt eller bakat en enda julig grej, knappt druckit ngn glögg, har en halvvissen hyacint och nu också en enda jättesvennig ljusstake! Älskar att sätta upp stjärnor och ställa fram fula men mysiga ljusstakar men nu missade jag ju första och andra advent iom resan.

För övrigt så älskar jag mörkret och bävar inför att det snart vänder mot ljusare tider. Det är helt sant.

Fler Omanbilder

Gott om plats på playan


Liten person på stor strand


Sand!


Galet barnvänligt hotell, många lekmöjligheter och kompisar även om de senare lyser med sin frånvaro här


Mormor i indisk dress och L i Omansk klänning


Missade klädkoden igen - får onda ögonen?


Att man skulle behöva vänta ända till planet för att få sig ett glas...

Otroligt i Oman

Vi har varit i Oman i en vecka för att fira mammas födelsedag. Riktigt nice sol- och badsemester. Rekommenderas varmt om man vill ha något roligare än Kanarieöarna men närmare än Thailand. Internationellt men ändå lite annorlunda, solgaranti och god mat. Vi glömde helt av Sverige och efter en riktigt plågsam hemresa slungas vi nu sakta in i vardagen.

Några knasiga saker som hände på resan:
* Den första låt vi hör på radion är Kents "Ingenting"
* Träffade några som bor på samma väg som vi på Dalarö
* Träffade några som bor tvärs över oss på vår gata i stan

(vi kände inga av de ovanstående, inte ens Kent)

Hotellområdet var jättefint

Omanierna övade för fullt inför Lucia

Inga aparmar

Alla kan smorja in sig sjalva med solcreme pa ryggen, det ar bara en fraga om installning. Dagens sanning.

Nostalgiåk

Häromdagen åkte jag rulltrappa på t-centralen, från blåa linjen upp till biljetthallen. Vet inte när jag åkte där sist men det var längesen. Det såg inte ut som det alltid har gjort, inte bra. De rulltrapporna är fjortis för mig. Låter kanske sorgligt för en lantis men de är en del av min uppväxt, känns som vi åkte där jämt.

Började iaf fundera över hur ens uppväxtmiljö och boendemiljö präglar en. Jag är ju tokpräglad av Stockholm i allmänhet och Kungsholmen i synnerhet. Varför blir vissa människor så medan andra bara vill bort? I förlängningen tänkte jag på om jag hade varit en annan person om jag bott kvar på Holmen. Fick för mig att jag skulle ha varit trendigare och mer stressad men det är såklart inte sant.

Tror att den där hemkära eller icke hemkära sidan är genetiskt betingad precis som det mesta annat. Min pappa har bott i samma kvarter nästan hela sitt liv och jag är ganska lik honom på gott och ont.