Hejdå Holmen

Fr.o.m. kl 10 i morse äger jag inte längre den älskade lyan på Kungsholmen.

Jag föddes på Kungsholmen klockan 21.23 för nästan exakt 27 år sedan. Med undantag för en liten utflykt till Birkastan så har jag bott där sedan dess fram till mitten av april i år. Ärligt talat så känns det nästan som jag är otrogen nu... Vet att jag är rätt störd men jag är väldigt kär i Holmen och ursäktar mig med det. Just nu är mitt förhållande till ön rätt komplicerat, som någon sorts hatkärlek nästan. Kommer alltid älska Holmen men iom att saknaden just nu är såpass stor så är det nästan lite jobbigt att hänga där. Well, jag vänjer mig nog har jag intalat mig.

Den hemska sista gången jag var i lägenheten infann sig aldrig. Eller jo, det är klart att den gjorde men jag var just då omedveten om det vilket var grymt skönt. Trodde jag skulle flyttstäda men bytte bort städningen mot att Strandlund (köparen) fick en av mina fina Myranstolar. Dålig deal kanske men gjort är gjort. Dessutom så gillar jag (läs "älskar") att det finns något från mig/oss kvar i lyan. Ja, jag sa ju att jag är störd!

Förresten var det värt många stolar att slippa det där sista vemodiga, psykbrytiga avskedet. Nu ska jag vältra mig lite i den sentimentalitet jag slapp då, känner att jag bara måste:

Det var vår första egna och gemensamma bostad
Det var där vi bodde hela graviditeten med alla funderingar om hur livet skulle bli sen
Det var därifrån vi åkte med vetskapen att när vi kom tillbaka skulle vi vara tre
Det var hem dit vi kom med en helt färsk liten L
Det var där vår lilla L levde sitt första år
Det var en sjukt fin och mysig lägenhet

Den lägenheten kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det kvarteret kommer jag nog aldrig bara kunna promenera igenom helt oberörd.

Slut på sentimentaliteten, nu är det faktiskt dags att gå vidare.

Ska bara fixa en sista grej med lyan och gamla grannen, sen är jag definitivt vidare! ;)