onsdag 4 juni 2014

Än klappar hjärtat med friska slag

Idag är det 15 år sedan jag tog studenten. Nästan halva livet sedan... Insikten spär om möjligt på min begynnande medelålderskris en aning. Kris är egentligen ett alldeles för starkt ord men jag känner att jag börjar få den där typen av tankar jag har hört att medelålders personer brottas med. Jag har ännu inte drabbats av det klassiska "var det bara det här?" utan det är mer "och nu då?". Känner mig som en glad och fortfarande hyfsat ung hundvalp som står beredd och väntar på att pinnen ska komma flygande så att jag kan kuta efter men det är liksom ingen som kastar pinnen...

Om jag inte ska använda metaforer så har jag alltid haft ett mål även om det ibland har varit diffust och ibland avlägset. Nu har jag i någon mening nått målet och det känns konstigt. Det finns inget naturligt nästa steg i livet. Barnen är färdigalstrade, skolan är klar och jag har till och med fått ett jobb som passar min utbildning. Det är kanske nu man borde vara nöjd? Låta livet bara rulla på fram till pensionen. Men nej, det går inte. Det känns som jag trampar vatten. Jag måste framåt. Måste hitta någon typ av nya utmaningar.

För att återgå till metaforen så måste jag kasta pinnen själv helt enkelt och se var den landar. Plugga till rörmokare, bli kriminell eller börja med extremsport kanske? Alternativet är förstås att anta utmaningen att bestämma mig för att vara nöjd. Ett tag iallafall. ;)

onsdag 28 maj 2014

Till bloggen

Länge var du en stor del av mitt liv. En daglig rutin, en kompis, något som ofta fanns i mina tankar. I perioder kunde det bli på gränsen till för mycket. När dokumenterandet nästan blev viktigare än livet självt, viktigare än det som pågick mitt framför näsan på mig.

Jag minns hur fri jag kände mig när jag slet mig loss från dig och den symbios vi levde i. På slutet var du ärligt talat mer en parasit än någonting annat. Ändå händer det att jag saknar dig. I dagsläget är du primärt ett tidsdokument och jag kan inte underhålla dig enkom i det syftet. Du måste ha ett egenvärde. Jag önskar ibland att jag kunde känna att du hade det.

Visst kan jag komma på saker att skriva om. Barnens utveckling. Min egen utveckling. Om att jag börjar bli gråhårig men åtminstone har rutor på magen. Om alla mina tankar om vad som är viktigt här i livet. Om yrkesval och hur jag slits mellan att vilja ha det bekvämt och utmanande. Om att jag äntligen kommit fram till jag är bra på men inte riktigt vet hur jag ska använda det yrkesmässigt. Om drömmar. Om förvirring. Om hur man ska välja sitt liv. Om varför det alltid är motvind när jag cyklar till jobbet och hur det kan komma sig att vinden alltid vänder under dagen så att det är motvind även när jag cyklar hem. Om hur jag varje dag funderar på om den där motvinden är en metafor för något större. Om hur jag sen tänker att sådär får man inte tänka, det framstår ju som helt rubbat. Om politik och om att jag var så förvirrad inför EU-valet att jag nästan hade lust att skita i alltihop. Om att jag säkert kommer att vara lika förvirrad i september.

Jag har ju en massa att skriva om. Kanske gör jag det. För skrivandets skull om inte annat. Jag har ju alltid tyckt om att skriva. Tills vidare fortsätter jag drömma, vara förvirrad och att cykla i motvind utan att dokumentera det. Gott så.

söndag 29 september 2013

När man gör sjuka saker

När man tvättar lister, pedantstädar tvättkorgar, rensar avlopp och har rengjort varenda liten spolarm i diskmaskinen, då vet man. Att man egentligen borde tentaplugga.

tisdag 3 september 2013

Ska ni byta namn på dem också?

Alla ni som säger "en" istället för "man" - vad tycker ni att vi ska göra åt efternamn som Westman, Backman och Ekman? 

Det ovan har jag härmed publicerat i alla sociala medier utom på Instagram. Nu ska jag ge er bloggläsare lite exklusivt extramaterial: Jag är sjukt nöjd med formuleringen. Sjukt nöjd. Återstår bara att hitta nån stackare med mansefternamn att lägga ut på Instagram.

måndag 2 september 2013

Starstruck på riktigt?

Elaine Eksvärd i all ära, jag måste ha varit lite förvirrad. De senaste veckorna har jag träffat massor av kändisar och jag blev inte så himla starstruck av nån. AIK-killarna, Sveriges alla TV-nissar på Kristallen och så prins Daniel. Prins Daniel sa hej till mig faktiskt. Han verkade väldigt trevlig och ödmjuk men han var mindre än jag trodde. Man fick väldigt lite prins för pengarna kan man säga. Fast jag betalade ju inte, men ändå.



Kunde inte riktigt fota prinsen så håll till godo med drottningens kuddar.

tisdag 27 augusti 2013

Twitter och Instagram

Jag är så upptagen med att träna, Twittra och Instagrama att den här fina bloggen hamnar sist i sociala medier-rangen. Om ni vill följa mig för att se vad jag äter, hur mycket dasspapper jag köper och annat livsviktigt så hittar ni mig som @tovekungsholmen på båda ställena.

tisdag 20 augusti 2013

AIK-träning på Karlberg

Idag var dagis stängt så jag bestämde mig för att ta med Nils och titta på AIK-träning på Karlberg. Med en pappa och storasyster som kan ha dåligt inflytande gällande lagtillhörighet gäller det att agera snabbt och trimma in honom på rätt spår. Är man född en dryg vecka efter ett SM-guld finns det inget alternativ.

Vi hade en toppenförmiddag på Karlberg. Spelarna var glada och avslappnade efter tre poäng hemma mot Åtvidaberg igår och det var kul att se dem träna. De flesta var där men Per Karlsson, Mutumba och Majsan måste ha haft något annat för sig... Vi försökte pumpa Wesström på planerna för den senare men naturligtvis utan resultat. Nils och jag lirade lite boll, pratade med andra trevliga AIK:are och lite med spelarna. Måste ge dem en stor eloge för att de är så jäkla trevliga. De flesta hälsade när de kom in och sa hejdå när de gick. Nisse ställde glatt upp på bild med Nils före träningen och skojade med honom efteråt. Lorentzon gick helt spontant fram till Nils efteråt och busade lite och hjälpte honom med vattenkranen. Backman busade (tyvärr) inte med mig men poserade glatt. Jag blev dock lite orolig över att han inte tagit i ordentligt för han var inte så svettig. Kanske tur för mig ändå, vi skulle vidare sen.

Bland de andra åskådarna fanns två CP-skadade ungdomar och deras assistenter, jättetrevliga alla fyra. Vi pratade en hel del fotboll och de bjöd på bullar. De var där ganska ofta och det märktes, spelarna visste vad de hette och tog sig verkligen tid, snackade och kramades. Som sagt, ödmjuka killar helt utan divalater.

Nisse x2

  Boll-Nisse fick göra inkast till Igboananike

Kolla Alm bakom, sjukt avis

Tantdricka på Ekelundsbron, jag avstod morgondrink

Här och här kan ni se hur det såg ut sist vi var på Karlberg. Vädret var sämre, Nils var mindre, jag var större.

måndag 19 augusti 2013

Jag har köpt massa gummi och läder





Gummistövlar till barnen och läderväska till mig. Skopunkten och Sturegallerian. Högt och lågt.

fredag 16 augusti 2013

Springa halvmara, jag?

En kompis ska springa Paris halvmaraton i oktober och nu försöker hon tjata med mig. Det var många år sedan jag var där och gratis boende i ett palats i stan, shopping och vin lockar rejält. Men så var det ju den där lilla detaljen med loppet också...




tisdag 13 augusti 2013

Starstruck

Hrgd vilken ful bild. Det får vara så.

Jag är inte den som imponeras av kändisar. Läser sällan skvaller och är egentligen mer intresserad av vad mina vänner gör på Instagram än vad kändisarna gör.

Igår såg jag ett gäng kändisar av olika dignitet och i olika utföranden. Pekka Heino som gått fel, han bor på Kungsholmen numera men gick på Odengatan. Gick och gick, han stapplade fram med gipsat ben. Sen såg jag författaren Åsa Nilsonne på Sveavägen och så Uno i Rederiet. Han var gift med musikläraren på min högstadieskola när det begav sig.

Nu kommer jag till saken. Elaine Eksvärd hade skrivit ett blogginlägg som flera av mina vänner hyllade på Facebook. Jag tyckte inte att det var kul och påpekade det i en kommentar. Då svarade Elaine mig, ett bra och gulligt svar. Jag blev faktiskt glad och kände mig lite utvald sådär.

Så nära starstruck jag nånsin kommer.

Uppdaterat nån minut senare
Jo, jag kom på att det finns några som gör mig riktigt starstruck. Killarna i AIK.

söndag 11 augusti 2013

Har jag en blogg?

Det här är en blogg. Min blogg. Jag hade glömt bort att jag hade den. Den är så lågmäld och kräver ingenting. Inte alls som dess ägare.

För den som eventuellt läser kommer en sammanfattning av vår härliga sommar inom kort. Men sitt för all del inte och vänta framför datorn, det kan bli lite segt.

måndag 22 juli 2013

Publicera bloggen som bok





Pust! Fick ett mess från en kompis för en stund sen, hon hade upptäckt att min blogg inte fanns längre, den hade blivit raderad. Gick själv in och visst, det stämde. Skickades till Googles sida "min blogg har försvunnit" som inte hjälpte ett dyft.

Nu har det dock löst sig. Allt berodde på "misstänkt aktivitet" på mitt Google-konto (typ jag som surfat på Norwegians wifi) och efter att ha bytt lösenord är allt lugnt. Det var dock en riktig pärs! Var rädd att sex års inlägg var försvunna, bloggen är ett tidsdokument över mitt liv, bitvis pinsam och bitvis briljant. Precis som jag.

Lovade mig själv att om jag fick tillbaka bloggen skulle jag publicera den i bokform. Jag har alltså inte mer hybris än vanligt, så att jag tror att det ska bli en bestseller utan vill bara kunna spara ett ex på ett säkrare ställe än det där opålitliga world wide web.

Är det någon som har erfarenhet av att publicera sin blogg som bok? Berätta gärna i så fall!

fredag 19 juli 2013

Två snören som kommer revolutionera mitt liv

Tror det är sällan en vuxen människa ser fram emot sin födelsedag så löjligt mycket som jag gör. Egentligen ser jag mest fram emot en present jag hoppas så innerligt att jag kommer få, en TRX, junglegym, redcord, Casall multi balance trainer eller en hemmagjord av spännband eller bara en snörstump eller...

Sa till min man att jag även önskade mig en krok monterad i taket. Då frågade han om det var för att han skulle hänga sig i den.

Fattar inte att jag inte redan har en...

torsdag 18 juli 2013

Problem med Bloggpress app?

Jag är bitter. Skulle göra en sjukt intressant och viktig uppdatering om hur Rivieramisären utvecklades men det sket sig. Den där Bloggpressappen är det något problem med. Problem, problem, problem.

Är det bara jag som lever såhär eller är det sommarens kollektiva i-landsproblem?