Söndagmorgon 09.38

Nä, Lovisa vill inte sluta med välling i flaska

Barnen har sovit åtminstone hyfsat länge, nu tar vi det lugnt i soffan medan kaffet puttrar. Det här har varit en riktig skitvecka för min del men just nu känns det faktiskt rätt så fint alltihopa.

Just nu: landar på rivieran

Favorit i repris: Jag vet inte vad du gör just nu men själv landar jag på rivieran.

Såna uppgifter delar man gärna med sig av menar jag.

Slow forward

När Lovisa var nyfödd så var vårt liv inte lätt. Det är inget som jag kommer att berätta om här men jag vill ändå nämna det för det påverkar förutsättningarna för de känslor jag har haft sedan Nils föddes.

Visst njuter jag av att kunna gå ut och festa till klockan 5. Visst njuter jag av att jag snart får börja träna igen. Visst njuter jag av friheten att varken vara bunden till en jättemage eller till en familj som inte klarar sig utan mig. Kort sagt; visst älskar jag det liv jag har vid sidan av min familj men de kommande åren är det ändå kring dem allt kretsar. Jag har ju fått en familj som är så fin att jag aldrig ens hade vågat drömma om det.

Nu är det mycket Nils och jag önskar att det gick att köra dagarna i slow forward. Jag önskar mig dubbla måndagar, dubbla tisdagar och minst två november på raken. Samtidigt som jag ser fram emot alla dagar som ska komma så vill jag bara att den som är just nu ska stanna lite längre.

Jag är så tacksam över Lovisa, Nils och Kalle. Jag är så tacksam över att det här är mitt liv just nu.

Novembermorgon 2009

Novembermorgon 2009. Jag sover i gästrummet. Kalle väcker mig mjukt. Han viskar att han ska åka till jobbet och att jag ska gå och lägga mig inne hos barnen. Barnen? Vad menar han? Det allra första sömniga ögonblicket fattar jag ingenting men så vaknar jag till liv. Barnen. Våra barn. Vi har barn ihop han och jag. Två stycken. Två underbara.

Jag vacklar in i sovrummet, kryper ner mellan dem och somnar tryggt till ljudet av Lovisas långsamma, djupa andetag och Nils lätta undulatandning.

Ytterligare ett okontrollerat kaos

Nu är läget ok i resten av lägenheten men badrummet är i en klass för sig:

Hello Kitty-necessär, dagishalsband, grovt sandpapper, plasttiara, två ID puder, fem tandborstar, tre tandkräm, plastgem, bulkmedel till magen,Kan Jang, Bamselypsyl, Bliwbubbla, Dermalogica facewash, viktigt/skrynkligt brev från Försäkringskassan, tomt bindpaket, brun utan sol från 2005, lupp med plastspindel i, urdrucket vinglas, nagelfil, använd bomullsrondell från Euroshopper, damm, en till nagelfil, broschyr från BVC, galge och sydafrikanska våtservetter.

Badrumsbänken fortsätter med en högre sektion till vänster i bild men bloggen är inte tillräckligt lång för det.

Vad har du i ditt badrum?

Hey that's me!

Som är rätt suddig men otroligt glad. Ni vet sådär så att det bubblar och spritter i hela kroppen och man inte vet var man ska göra av allt. Sådär glad som iallafall jag tidigare bara har varit ett fåtal gånger i mitt liv. Just nu kan jag av olika anledningar inte sägaa mer än att det är underbart att vara fyra men det finns mer, mycket mer.

Mitt liv har nog aldrig varit så bra som idag, den 29:e oktober 2009. 091029, soft datum med andra ord.

Fläckborttagning fläck rödvin salt slut

Slut på salt, får gå över till saltkvarnen

Det handlade om en slatt på max en deciliter. Det handlade om ett Halmstad som gjorde 2-0 på Göteborg. Det handlade om att slatten stod lite illa till för jublet.

Sen handlade det inte så mycket mer om Halmstad. De inblandade blev istället en före detta vit, numera grå ROOM-soffa från 1990, en vitmålad vardagsrumsvägg, ett par nya ljusrosa rivierainköpta mjukisbrallor och en ny tunika från Odd Molly.

Ni som följt mig ett tag vet kanske att jag normalt sett använder samma mjukiskläder i minst 3,5 år så jag vetefan varför jag hade den där pudriga kreationen på mig. Men nu hade jag det. Kvar finns jag i gamla Sloggisar och en grön BH.

I'm moving on. And I'm gonna get stronger now.

The crimescene

The remainders

Måndag kväll 26/10 2009

Ett gediget teamwork med anor från tidigt 90-tal

För en vecka sedan var jag enbarnsmor. Det känns som en evighet sedan.

Lovisa, förra måndagen var vi på Fjärilshuset vi tre. Du var vår lilla plutt som inte pratade rent, lätt som en fjäder och med små händer och fötter. Nu är vi fyra och du är så stor, en liten bjässe. Du pratar plötsligt nästan helt rent och du är så rolig och verbal. Du är lite argsint mot oss men du bryr dig mycket om Nils. Mest önskar du att han skulle vara vaken lite mer. Det kommer älskling, jag lovar.

Nils, det känns som om du alltid har funnits hos oss. Du föddes för sex dagar sedan, kom hem till oss för fyra dagar sedan och du tog en självklar plats i vår lilla familj. De här dagarna med dig har varit ett kort, litet äventyr. Hoppas att du trivs hos oss och känner hur mycket vi älskar dig alla tre!

Kalle, det här har vi gjort bättre än något annat!

❤ ❤ ❤ ❤

Just nu, tisdag kväll

Tisdag kväll, sen augusti 2009. Det skymmer utanför mina nyputsade fönster. Kalle tränar, Lovisa sover. Måsklockan tickar, en buss passerar. Annars tyst. Småtrött och höggravid. Lycklig.

Bilder av just nu

Finn ett fel

Jag halkar omkring på balkongen insmord i karotenstinn solcreme med låg faktor. Jag tänker att jag borde äta upp alla Lovisas yogurtar men bestämmer mig för att gå ner och köpa baguette istället. Jag lyssnar på Björn Eidsvåg och Agnes på franska samtidigt. Jag funderar på om jag ska väcka min sjusovande familj. Jag tänker på boken. Varför sitta och skriva en bok under sommaren när jag kan göra det i höst?

Vi åker hem imorgon. Om exakt ett dygn går planet. Så märkligt. Vi kom ju nyss, ändå har vi varit här en evighet.

Just nu: landar på Rivieran

Jag vet inte vad du gör men just nu landar vi i Nice. Jag ville bara säga det.