Bomba Strängnäs

Kickers, nassar, backslick, snö på gatorna - snö på festerna, lacktights, konsultverksamhet och gamla tunnelbanevagnar. Det Stockholm jag växte upp finns inte mer.

Svenska orter riskerar att försvinna. Det är inte så konstigt. Jag ser det som en naturlig del av urbanisering och folkomflyttningar. Jag växte inte upp i det Sverige mina föräldrar växte upp i. Mina barn kommer inte att växa upp i samma Sverige som jag. På gott och ont. Alla tider för med sig glädjeämnen och problem som sedan resulterar i förändring. Vad är det med de här orterna som är så speciellt att de bör "räddas med forskning och utveckling"?

Visst är det ruskigt trångt här i stan men det är väl bättre att vi bygger ut och välkomnar Eskilstunabor och andra att bo och verka här. Bättre än att de sitter där och är deppiga för att det inte finns någon plats för dem annat än rent ytmässigt.

Det här är en mer eller mindre oundviklig samhällsutveckling och det är bara tidningarna som tjänar på att ni stannar där ni är. Alltså - välkomna till Stockholm vare sig ni vill eller inte. (Men Kungsholmen sjunker snart så välj en annan stadsdel för er egen skull bara.)

Här, här och här finns bevis för att det inte behövs en ekonomiprofessor för att förstå utvecklingen. Själv ska jag se på Sökarna och minnas mitt 90-tal.

Sviken av Sverige

Jag orkar inte dra hela storyn men Försäkringskassan kör sin vanliga devis på mig; "går du inte på bidrag så finns du inte för oss". De har sänkt min SGI till noll trots att jag inte har haft något glapp mellan mina sysselsättningar. Mitt misstag var att avstå bidrag.

En medborgare som klarar sig själv är uppenbarligen inte intressant i deras ögon. Det är sorgligt och det är inte utan att jag känner mig jävligt sviken av det land jag är född och uppvuxen i. Det land jag har betalat mycket skatt i. Det land jag är och alltid har varit väldigt trogen trots dess fel och brister. Det land jag har fött två små nya skattebetalare åt. Det land vars system jag aldrig har utnyttjat. Det land vars system det aldrig skulle falla mig in att utnyttja.

Fattar Försäkringskassan vad det ger för signaler om hur man bör leva sitt liv här?

Jag är faktiskt så arg och besviken att jag gråter. Det är sällan någon kan få mig att känna så men handläggaren på Försäkringskassan har lyckats.

Det hon inte vet är att hon har gett sig på fel person. Hon kommer att få veta det.

Reinfeldt suger

Sssch, säg inget till den dammsugningsansvarige i vår familj. Han suger nämligen inte.

Och så kan ni rösta i högermarginalen om ni vill. Hittills har alla (tre) röstat höger men det går nog bra åt vänster med.

Utjämningspolitik eller ej?

Ska Stockholm betala för landsorten? Vi har som bekant en del problem i den här stan. Hemlösheten stiger, vården är sjuk, förskoleplatserna räcker inte, skitiga gator, till viss del underdimensionerad kollektivtrafik, en ohållbar trafiksituation för bilister och miljö, en sjunkande Sluss och så en hel del annat.

Är det då rätt och redigt att vi pröjsar glesbygdens problem? Immigrerar lantisarna hit i horder om vi inte gör det? Stannar Sverige? Blir Stockholm ett akademiskt centrum? Trillar Skåne av jordens yta? Kommer Nasdaq och Dow Jones flytta till Lindhagen? Måste hela Åre stänga ner? Kommer Gutekällaren konka?

Frågorna är många, svaren är få. Kanske kan Belinda få rätsida på det hela ikväll men troligen inte.

Var står du i den här frågan?

Nåt helt annat i tankarna

Jag fick annat i tankarna igår än den där affärsidén. Nils, Kalle och jag tillbringade en del av natten på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. I mina ögon är det ett haunted mansion som jag gör i princip vad som helst för att undvika. Vi har aldrig någonsin behövt åka akut med Lovisa, troligen tack vare tur, hennes immunförsvar och vårt lugn inför lättare åkommor.

Jag är inte rädd för personalen på ALB som jag tror att en del andra är nuförtiden. Men att sätta sig med en lätt febrig, lätt förstoppad gosse som har fem ynka levnadsdygn i ryggen på en barnakutmottagning proppad av kräksjuka, eventuell svininfluensa och annat smittsamt väckte vargmamman i mig.

I natt grät jag av besvikelse över att detta är det absolut enda "världens bästa sjukvård" i landets huvudstad kan erbjuda min son. Jag fick hacka i mig det under tankar på landsflykt och muttrande om rankinglistor där Sverige återfinns på en mittenplats av EU-länderna. Kan man få alla svennar och alla politiker där ute att vakna på något sätt? Att åtminstone inse fakta istället för att förneka den?

Vi fick nästintill obefintlig service på BB-avdelning 17 på Danderyds sjukhus. Jag tror inte att det är därför Nils har feber. Men jag önskar att det sjukhus han föddes på hade kunnat erbjuda en gräddfil för honom under låt säga, hans första månad i livet. Nattetid kan de tydligen inte agera alls, deras barnakut är stängd. BB-avdelning 17 är stängd. BB-avdelning 16 som jag hänvisas till kan inte hjälpa mig utan hänvisar bara till ALB.

Vi måste alltså till ALB. Hur standarden är interiört där får jag anledning att återkomma till i ett senare inlägg. Det var inte precis det viktiga i natt men det ger onekligen en intressant bild av "världens bästa sjukvård".

Sjuksköterskan Athena och läkaren Snorri gör ett utmärkt jobb samtidigt som Kalle och jag lyckas hålla masken varje gång vi ser hans namnskylt. Vi åker hem med en vetskap om att vi gjorde rätt som åkte dit, att Nils mår okej, att han är en stark kille som antagligen smittats med feber av sin till synes friska syster. De får åtminstone tillfällig ordning på Nils mage och lovar att hjälp finns inför eventuella problem i framtiden.

Vi är enormt lättade när vi åker därifrån men besvikelsen och ilskan över den svenska vårdapparaten sitter som en stor klump i min mage.

Nils är en sjuhelvetes liten streber. Han har en pappa som är lugn som en filbunke. Han har en tacksam mamma som fortfarande funderar på landsflykt, alternativt abonnemang på Barnsjukhuset Martina (om de kan ta och ha öppet dygnet runt).

Familjen har sovit några timmar. Snart dags för återbesök. I mammans huvud gungar och snurrar det som om det var nyss hon drack sin första CW. Urk.

Svd

Tänt var det här

Jag ska tända varenda jäkla lampa på lördag kväll, inomuhus och utomhus. Robinson kombinerat med storskalig ljusterapi. Tror jag ska dra igång farmors gamla solarium också.

Stockholms stadshus är en copycat och ska köra tänt precis som jag. Eva Hamilton, moderat miljöborgarråd har vissa talfel men uttrycker ändå det hela bra. Varför delta i en manifestation som inte fyller någon som helst funktion för miljön? Viktigare att satsa på miljöarbete som ger resultat. Yvonne Ruwaida replikerar föga förvånande att ett upplyst stadhus visar på bristande intresse för miljöfrågor. Den rödgröna röran är som vanligt ute och cyklar.

Varde ljus!

Monas förehavanden, SE VIDEON

Oavsett om man är blå eller röd så tycker jag att den här videon är mycket sevärd. Man minns en del men det är bra att få en uppfräschning. Enligt mig är det helt otänkbart att denna kvinna kan styra Sverige. Hon kommer styra oss rätt ner i helvetet i så fall. Människan är inget annat än en oärlig hycklare.

Tack Karin för videon. Om Mona & co vinner 2010 ses vi i Paris för då återstår bara landsflykt för mig och min familj. Jag skulle skämmas ögonen ur mig att leva i ett land som har en sådan ledare.

Massivt Monamos

Det är sällan man ser en såhär bra idé komma från de socialdemokratiska leden, en mosa Mona-kampanj! Av alla dåliga ledare S har haft är nog Mona den sämsta. Det har för mig inget att göra med att hon är kvinna, tvärtom. Hon har gjort bort sig för mycket, är för lam och hennes sätt att säga "partit" får mig att rysa. Jag ryser på ungefär samma sätt som jag gjorde av Perssons huvudgungningar och sega retorik. Av Carlssons gråa framtoning och av Palmes läspande. När Palme var aktiv var jag för liten för rysningar orsakade av politik men de har kommit i efterhand. Nu är ju karln död så just de rysningarna är inget problem i dagsläget.

Fattiga mammor får skylla sig själva?

Jag vet inte om det är så enkelt. Det beror naturligtvis mest på varför man är fattig. I skolan har ensamstående mammors låga sociala status ofta nämnts. Det är ett faktum att de tillhör en av de mest ohälsosamma, minst bemedlade och utsatta grupperna i samhället. De är ofta unga och inte sällan lågutbildade. Idag reagerar föreningen "Makalösa föräldrar" (fyndigt namn) i Aftonbladet och kräver att regeringen gör något. "Det är inte ensamma föräldrar som är felet utan samhällets bristande stöd. I dag är ensamföräldrarna lämnade åt sitt öde."

Vad säger man? Skulle vilja upplysa dem om att alla människor är lämnade åt sitt öde, det är inget som är exklusivt för ensamstående föräldrar. Dessutom tycker alla utsatta grupper att samhällets stöd brister och att de har fått det sämre. Det stämmer säkert tyvärr men problematiken är svår att lösa om vi inte ska höja skatterna så mycket att till och med vänstern skulle få hicka.

En stor poäng kommer i slutet av den förstnämnda artikeln och den borde lyftas fram mer i den här debatten. Det underhållsstöd som betalas av den förälder barnet inte bor hos borde höjas. Ett tak på 1273 kronor låter åt helvete för lite. I de fall då pappan (som det ju oftast handlar om) inte existerar eller inte kan betala får samhället gå in. I övrigt finns ju det underhållsstöd som samhället betalar (det som förr hette socialbidrag) och även bostadsbidrag. Jag kan inte se att samhället ska ställa upp med mer än de gör idag. Att skaffa barn är ett val och man bör vara säker på att man kan försöja sina barn även om man är, eller en dag blir ensamstående. Annars bör man avstå från att skaffa barn, de är ingen allmän rättighet. Precis så enkelt är det.

Trollhättan lackar på Maud

Jag tycker att Maud har helt rätt. Regeringen och svenska skattebetalare kan naturligtvis inte hålla Saab vid liv med hjälp av konstgjord andning. Det är trist att Saab går i graven men det tycks inte finnas några alternativ.

TV4-morgon besöker en familj på Vargön utanför Trollhättan. Jag förstår deras desperation - arbetslöshet, ekonomiska problem, en vetskap om att man inte har någon utbildning och heller inte kan något annat. Ändå blir deras uttalanden om att "EU eller jultomten" måste rädda dem nästan skrattretande. De bygger en bra bil, de gillar ju att bygga bil. Vad är det regeringen inte förstår?

De har också lösningen: Saab måste bygga en lönsam bil. Och den ska vara billig.

Keep on dreaming Trollhättan. Jag känner bara en sak: Vilken jädra tur att man kör Volvo!

Moderaternas recept blir förhoppningsvis Ohlys huvudvärk

Nu är jag visserligen rätt uttalat alliansvänlig men det här kom ju inte en dag för tidigt. Ohlynissen tycker såklart att det är sorgligt. Vad är det som är sorgligt med att satsa på en vettig introduktion och därmed förhoppningsvis integration? Vad är det som är sorgligt med att hjälpa dem som verkligen behöver vår hjälp? Vad är det som är sorgligt med att skicka ut de som fått asylansökan avslagen direkt istället för att ge dem falska förhoppningar om ändrat besked? Vad är det som är sorgligt med att utvisa kriminella? Vad är det som är sorgligt med att kräva kunskaper i svenska? Alla krav Moderaterna ställer gynnar såväl samhället som den enskilde individen. Jag kan inte se något annat.

En intressant detalj är att Aftonbladets läsare i en websurvey tycker att det viktigaste egenskapen för att integreras är att kunna svenska. Det stämmer inte. Det viktigaste är att ha ett jobb. Det spelar ingen roll om du så talar felfri svenska om du sitter på ditt arsle och inte får jobba. Får du ett jobb däremot så integreras du samtidigt som du lär dig svenska i bästa fall. I sämsta fall lär du dig inte så mycket svenska men du slipper social utslagning, du slipper försörjningsstöd (nya ordet för socialbidrag) och du slipper de psykiska påfrestningar som det i princip alltid ger att vara invandrad och stå utanför arbetslivet och därmed samhället.

Lars Ohly, släng dig i den hårdaste vägg du kan hitta, du är som vanligt helt ute och cyklar. Hoppas du får så ont i huvudet att vi slipper se din nuna på ett tag.

(Jag har svårt för Ohly. Jättesvårt.)

Att försörja en Värmländsk montör

På debatt just nu diskuteras handslagets vara eller icke vara. Känns inte så relevant. Vill man inte skaka hand kan man väl få låta bli. Jag skulle faktiskt gärna avstå, det är sjukt ofräscht.

Tycker att de borde diskutera a-kassan istället. Sa inte alliansen under valrörelsen att den skulle bli obligatorisk? Varför är den inte det sedan länge förresten? Såg ett inslag på nyheterna om en kille som var montör på Volvo i Arvika. Han hade blivit varslad idag och var inte med i a-kassan. Han hade flickvän och en fem månader gammal dotter att försörja. Hur tänkte han? Vem ska nu försörja dem? Såvida han inte hittar ett nytt jobb fort som fan så blir det väl bland andra jag som försörjer dem genom socialbidrag. Det är inte ett dugg okej.

Kan man inte klara sig utan sin lön ska man vara med i a-kassan. En del av befolkningen klarar tydligen inte den enkla ekvationen. Då behövs ett tvång. Tyvärr.