SL - makes people walk

Jag ska egentligen inte klaga på pendeltågen för jag måste ju inte åka varje dag år ut och år in men den här hösten har det blivit åtskilliga pendeltågsrelaterade timmar och funderingar. Idag var visserligen en extrem dag med flera "olyckor" men även utan den typen av tragedier är pendeln ofta en sorglig historia. Under den senaste veckan har jag räknat till följande fel: vagnfel, signalfel, växelfel, brist på spårutrymme och generella förseningar utan närmare specifikation.

Antar att det är en vanesak. Numera uppskattar jag enkla saker som att det finns chaufför eller att bussen håller hela vägen när jag åker innerstadsbuss. Ungefär så tacklar väl vana pendlare tågproblemen också.

När jag blir pensionär ska jag bli landstingspolitiker. Känn flåset i nacken Christer G.

Mitt andra extraknäck

Jag är en superbra backseatdriver när jag åker buss. Håller koll på att chaufförerna tänder lilla lampan på trafikljusen så att de ska slå om fortare och så. Igår missade en chaufför att köra på bussarnas signal och stannade istället vid bilisternas rödljus medan jag förhindrade en mindre hjärtattack.

Sen stör jag mig på de chaufförer som aldrig kommer iväg utan bara väntar in folk som kommer springande. När jag själv kommer springande och blir ifrånkörd är det däremot helt andra tongångar. Funderar alltid på om jag skulle vara ifrånkörartypen eller väntainallatypen om jag var busschaufför. Jag lär aldrig få veta men gissar att det helt skulle bero på min dagsform.

Vilken typ skulle du vara?

Oformlig vadklump åker buss

The klump

Idag på bussen stod jag med benen lite i kors när jag plötsligt kände något som stack ut på vänster vad. Något mjukt. Kollade ner och upptäckte en stor, oformlig klump. Något var alltså inkilat mellan benen och tightsen. Något kunde bara vara ett par trosor. Gårdagens I supposed.

Mycket riktigt. Nu ligger de i jackfickan. Ska nog inte glömma dem där till imorgon.

En hemfärd som fastnar

Man får verkligen den rätta öststatskänslan av att åka med en tejpad buss.

Dags att maila Chrille igen?

SL's styrelseordförande hears me

SL's styrelseordförande har svarat på mitt mail om de hopplösa bussarna. Bättre sent än aldrig säger man ju. Är jag naiv om jag tycker att det känns aningen, aningen lovande?

"Hej Tove och tack för ditt mail. Jag ber om ursäkt för att mitt svar har dröjt.

Den absolut viktigaste frågan för mig som styrelseordförande i SL är att förbättra kollektivtrafikens punktlighet. SL:s resenärer ska alltid kunna lita på att bussar och tåg går enligt tidtabell. På tre år har Alliansen i landstinget satsat nästan tre miljarder extra på SL för att slå vakt om, bygga ut och förbättra kollektivtrafiken i hela vårt län.

Vi börjar nu se resultatet av våra satsningar, SL slår rekord i både punktlighet och antalet nöjda resenärer. Våra satsningar har också inneburit att turtätheten har förbättras på många håll i kollektivtrafiken, men det finns också som du påpekar i ditt mail mycket kvar att göra.

Så länge vi har bussar som blir försenade, ställs in eller håller undermålig kvalitet så har SL misslyckats med sitt uppdrag. Min ambition är därför självklart att den positiva utvecklingen ska fortsätta och att busslinjen ska kunna förbättras ytterligare. Jag kommer självklart att ta med mig ditt mail och dina synpunkter i vårt kommande arbete.

Återigen, tack för ditt mail.

Bästa hälsningar,

Christer G Wennerholm
Trafiklandstingsråd"

Victory!

Har nu spottat den första nya 1:an ever! Jag struntar i om det inte är tack vare mina påtryckningar och tar glatt åt mig hela äran ändå. Alltså:

Alla resenärer på 1:ans buss, tacka mig för att ni nu slipper få era tillhörigheter förstörda, få regn i huvudet och skaka sönder inombords. Tacka mig för att bussen aldrig mer kommer att vara sen och att det aldrig kommer att saknas chaufförer.

Hybris? Jag? Skulle inte tro det.

Såhär blev det

Såhär lyder brevet:

"Hej politiker och tidningsredaktioner,

Nu har jag tröttnat. 1:ans buss körs med de äldsta blåbussarna som finns i stan och kvaliteten på resorna blir därefter, dvs undermålig. Slitna bussar kan jag stå ut med men då ska de fungera, det ska finnas chaufförer och bussarna ska avgå i tid från ändhållplatsen åtminstone. De senaste dagarna har jag gjort diverse betraktelser som jag har samlat huvudsakligen i text men i viss mån även i bild i nedanstående blogginlägg:

http://snovas.blogspot.com/2009/06/detta-ger-sl-oss-resenarer-for-690-kr.html

Jag har varit i kontakt med SL om problemet men deras kundtjänst är inget att hänga i julgranen tyvärr.

Politiker - läs, begrunda och svara mig vad ni tänker göra för att förbättra situationen.

Tidningsredaktioner - läs och publicera på er insändarsida, ni får gärna använda bilderna om de är av sådan kvalitet att de går att trycka (tagna med mobilkamera).

Hälsningar

Tove"

Och här kommer mottagarna:

stella.fare@liberal.se, jan.stefanson@kristdemokraterna.se, peter.kockum@moderat.se, charlotte.broberg@moderat.se, lennart.kalderen@salem.se, christer.wennerholm@politik.sll.se, lennart.rohdin@telia.com, nanna.wikholm@politik.sll.se, johan.sjolander@politik.sll.se, skrividn@dn.se, 71555@svd.se, 71000@aftonbladet.se, tips@expressen.se, insandare@metro.se, anna.martinsson@direktpress.se

Phu...

Phu, det föregående inlägget tog musten ur mig. Det dödade effektivt både blogglusten och den lilla plugglust som eventuellt fanns. Och törstig är jag.

Hela processen med inlägget tog en dryg timme. Det skulle skrivas, pluttas in bilder och formuleras brev till politiker och tidningarnas insändarsidor. Sen skulle det hittas adresser till alla. Tidningarnas insändarsidor var inte så lätta att hitta som man skulle kunna tro och när det gäller landstingspolitikerna var det rent detektivarbete som gällde.

Nu ska jag hinka i mig nån liter apelsinsaft och ta en powernap. Så småningom blir det spännande att se dels om jag (mot förmodan) blir publicerad nånstans och dels hur väl den demokratiska processen fungerar. Om nån plufsig poltiker har tid att svara lilla mig dvs.

Hörde jag nån kalla mig tant? Hörde jag "skaffa ett liv pysen"? Jag kan ta det. Jag skriver om saker som stör mig i mitt vardagsliv sedan lång tid tillbaka. Jag klagar men jag försöker fan göra något åt det också.

P.S. Läs Vårt Kungsholmen i helgen, de publicerar mig alltid. På lördag gäller det inte blåbussar dock. De siktar jag på att få in nästa lördag. D.S.

Detta ger SL oss resenärer för 690 kr och en massa skattepengar

Det sägs ofta att Stockholm har en bra kollektivtrafik. Det stämmer till viss del men alla omfattas inte av den. Vissa av oss betalar fullt pris för SL-kortet precis som alla andra men för pengarna får vi undermålig service.

Jag skulle kunna gå på i en evighet om bussarnas usla skick, hur sena de allt som oftast är, hur ofta de kommer i klunga och bristen på chaufförer. Jag skulle kunna berätta om hur det känns att när man har bråttom först vänta en evighet på hållplatsen för att sedan få åka en halv station innan bussen rökfylls och alla måste gå av för att promenera till nästa station och vänta igen. På en buss som kanske inte ens kommer... 

Jag väljer istället att redovisa mina erfarenheter från 1:ans buss under den senaste veckan:

Torsdag 28/5 ca kl 09.00: Fridhemsplan. Bussen trasig, alla måste kliva av och vänta på nästa buss.

Fredag 29/5 ca kl. 09.00: Fridhemsplan. Ny chaufför saknas vid bytet, alla måste kliva av och vänta på nästa buss.

Måndag 1/6 ca kl 09.00: Fridhemsplan. Ny chaufför saknas vid bytet, alla sitter i bussen och väntar ca fem minuter tills en chaufför behagar dyka upp.

Tisdag 2/6 ca kl 09.30: Fridhemsplan. Ny chaufför saknas vid bytet, alla väntar i bussen tills en ilsken chaufför (som egentligen inte ska köra den turen) ursinnigt kör iväg snabbt och ryckigt. Då hade turen bakom redan hunnit köra om oss.

Tisdag 2/6 ca kl 12.00: Fridhemsplan. 13 minuters väntan innan tre 1:or kommer i klunga. Den buss jag hamnar på är så trasig att en barnvagn går sönder när den fastnar i en trasig plastpanel. Damen bredvid mig upptäcker en sjö i sin handväska på grund av att det regnar in från taket. En annan dam byter plats då det droppar i hennes huvud från ett annat hål i taket.

Det här är ett axplock av vad jag får för 690 kronor och en massa skattepengar. Det låter inte som om jag beskriver kollektivtrafiken i ett land som har ett av världens högsta skattetryck men det är alltså bara helt vanliga upplevelser på 1:ans buss i Stockholm 2009.

Buss två och tre 2/6 kl. 12.00

Buss ett och två 2/6 kl. 12.00

En av läckorna i taket, ser inte stor ut men det droppade friskt

Den andra läckan, något mer segdroppande men ändå en relativt strid ström

Att säga till andras barn

På bussen i morse satt jag nära en mamma och två extremt högljudda barn. De var finnar så jag förstod inte vad de tjoade om. Nu på väg hem satt jag återigen nära en mamma och hennes nu fyra extremt högljudda barn. De var fortfarande finnar så jag förstod fortfarande ingenting. Inte heller föstod jag hur barnen under dagen hade kunnat multiplicera sig själva. Kom på mig själv med att irriterat säga "schhh" fler gånger under de båda resorna. Mamman sa ingenting men så var hon också minst lika högljudd själv.

Vad tycker du - får man säga till andras barn att de ska vara tysta eller kliver man då över till kärringarnas sida? Ta gärna exemplet ovan.

Memory lane

Efter en trevlig fika hos Fredrik och Hanna i Enskededalen tog Lovisa och jag en trip down memory lane. Söderleden in mot stan, trasslade oss upp Kungsholmsdelen av Kungsgatan, krypkörde bakom en taxi förbi hotell Amaranten, sicksackade Kungsholmsgatan upp mellan dubbelparkerade bilar. Anlände Kungsholmsgatan 40, fulparkerade utanför Polishuset, Lovisa somnar och jag smiter in på Bees' för att köpa Pad Thai. Ofattbart att vi levde i det stekoset konstant under ca ett års tid.

Bees', stuck från slutet av 1800-talet rimmar illa med thaitakmålning

Stans godaste Pad Thai?

Får maten och går ut till min sovande älskling. Sätter nyckeln i tändningen och minns med en rysning parkeringshelvetet i våra älskade gamla kvarter. Att leta uppåt en timme var inte helt ovanligt, 20 minuter standard. Att ställa sig på en plats där parkeringsförbud trädde i kraft klockan 7 morgonen efter var lyx.

Kungsholmsgatan 40, byggt 1898. Räkna tre våningar upp från den mörka porten, där var vårt sovrumsfönster. De två fönstrena bredvid var vardagsrummet. Köket vette mot mysig innergård.

Stockholms Polishus, vår utsikt under två års tid. Vidrigt fult hus men tryggt och ingen insyn.

Tar den långa vägen hem för att Lovisa ska få sova. Glider Fleminggatan upp till landets värsta korsning enligt teoriboken, Fleminggatan-S:t Eriksgatan. Svänger vänster och kläms mellan blåbussarna 3:an och 4:an. På Drottningholmsvägen tutar en pizzamerca ilsket på oss. Sen är det lugnt hela vägen.

En 3:a blockerar Fleminggatan-S:t Eriksgtan

När vi kommer hem kör vi en extra sväng innan vi svänger in på vår privata parkering. För ett år sen hade jag aldrig trott att jag skulle säga det men fasiken vad skönt det är att komma hem hit.

If you look to the right you will se the Hagalund

Det gick inte så bra för mig i morse när jag skulle till skolan. På Fridhemsplan lyste sju långa minuter emot mig på 3:ans hållplats så jag tog 4:an istället, tänkte byta vid S:t Eriksplan. Ringde mamma och babblade så jag glömde gå av. Reagerade inte förrän högtalartanten hojtade "Dalagatan". Åkte vidare till Odenplan och hoppade på 70:an. Tänkte att jag var så sen att jag lika gärna kunde åka till sjukhuset och gå på bankomaten och Apoteket. Oj, 70:an gick visst inte dit. Hoppade av i utkanten av Hagalund och lyckades med hjälp av 506:an ta mig till KS huvudentré. Sådär en timme senare kändes det som...

Snuskbussar

Idag åkte jag två bussar för att komma hem. På den första hade nån med sig en gammal fimp så det luktade fan i hela bussen. Den andra var jättefull och gubben bredvid mig hade vidrig andedräkt. Såna gånger saknar jag att bo på Kungsholmen och kunna gå hem istället för att vara förpassad till äckliga snuskbussar.

Stora ord

Jag mailade SL och påpekade att minuträknaren på vår busshållplats inte funkar sen ett tag tillbaka. Fick svar idag:
"Hej, Tove!
Tack för ditt e-postmeddelande.
Det ska vara enkelt och bekvämt att åka med SL-trafiken. Tidtabeller och skyltar ska vara lätta att förstå och bidra till att resan med SL upplevs som enkel. Det är en självklarhet att du som resenär ska möta korrekt och aktuell information på skyltarna.
Dina synpunkter på bristande information är framförda till ansvariga för kännedom."

Jahapp. Vi får se om det händer något.

Halvkul att ha rätt

Plockar upp en gammal tråd och meddelar att de andra på bussforumet jag gick med i var i en helt annan kaliber än jag, inget deltagande från min sida alltså. Just nu bryr jag mig nästan inte alls om regnr, jag är alldeles för upptagen med att kolla hur trasiga bussarna är. De flesta är mer än redo för skroten. Min teori om att 1:an körs med de äldsta bussarna och kommer få nya, fräscha sist av alla har bekräftats via initierade källor inom SL/Busslink. Ha!

Kul att ha rätt, mindre kul att behöva dras med de där skitbussarna ytterligare ett till två år.

Om du tänker åka 1:an framöver så glöm inte hörselskydd, hjälm och egen stol (om du vill sitta alltså).

Busstove

Nu är det dags att brejka det på riktigt. En grej som länge upptagit en del av min tankeverksamhet är blåbussarnas regnr. Just nu uppehåller jag mig en del kring hur bussarna på linje 1 mår. Att de inte mår bra står klart men exakt hur illa är det?

Intresset för regnumrena väcktes när den första blåbussen gjorde entré på linje 4. Jag tror det var HNW949 eller HNW969, eventuellt HNW839. Alla tre går fortfarande eller har gått i trafik tills helt nyligen. I början fanns bara en och därför råkade jag lägga regnumret på minnet. När de sedan blev fler kollade jag alltid om det var den första eller ej och voila, på den vägen är det.

I dagsläget har 4:an och 1:an samma busspark och troligen så delar 2:an och 3:an (det här beror på vilka garage de tillhör). De senare trafikeras numera nästan uteslutande av några moderna typ hybridbussar (fråga mig inte vad de är hybrider av). 4:an och 1:an är tokförfördelade och körs med rena skrotexemplar. Det saknas säten, avdelare, handtag, knappar och i extrema fall dörrar. Well, fungerande sådana iaf. Ca en gång i veckan står en stackars 1:a och skräpar nånstans längs sin rutt - uppgiven, övergiven och framförallt trasig. Förra veckan kom en bärgningsbil med en buss på släp. Jag kastade mig ut på balkongen och det var gamla HNW969.

Den här veckan har jag inte sett ett enda välkänt regnr så idag har jag klurat ut en teori: man har skrotat de 1:or/4:or som ändå hade pajat, satt in några nya hybridbussar på 4:an och därmed har 1:an fått några av 4:ans gamla. Det är dem jag har råkat se. Alltså är det som jag har befarat att 1:an får nya, tysta, hela bussar sist av alla.

Visst, I'm a freak. Jag lovar dock att aldrig börja kalla bussar för "vagnar". Jag lovar också att aldrig bli lika illa däran som Bussmicke. Jag lovar kanske att sluta den dag då 1:an får nya hybridbussar och därmed nya regnr. Men ni vet, det är som knark.