Nyslickad

Nyslickad

Det är slut nu. Slut på letandet. Slut på trånandet. Jag kan äntligen få börja slicka igen.

Om du har en viss typ av fantasi så kanske du har förirrat dig i snuskiga tankar nu. Det var såklart inte min mening. Jag vill bara meddela att härmed anser jag att Roppan är tillbaka på banan igen. De tre senaste gångerna har sushin varit av bra klass. Idag var den så god att jag slickade botten av lådan. Jag gör så när sushin är riktigt bra. Men bara då.

Nu är jag full. Av sushi och blogguppslag. Och tom. Tom på plugglust.

Sushi först, ligga sen

Observera att detta inlägg inte har något alls att göra med det föregående.

Tips: ligg inte först och ät sushi sen för då tycker man lätt att sushin luktar lite fishy så att säga. Ät sushi först, ligg sen. Ok?

Ingen hårdcity utan sushi

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen. Den dagen man kan få tag i sushi efter klockan 21.00 en söndag, då är Stockholm en riktig storstad. Än så länge får vi nöja oss med ett wannabeepitet. För mig är detta ett reelt problem. Kalle spelar ofta match till 21 på söndagar och jag tycker att det är perfekt att han plockar upp sushi till mig på väg hem. Är dock rätt säker på att han uppskattar Stockholms wannabestatus.

Om någon vet ett bra sushihak som har öppet efter 21 en söndag så hojta.

Update typ tre min senare:

Har nu beställt en lax och avocado på Asahi, Fleminggatan 109. Öppet till 22 på söndagar. Räddare i nöden både för min och Stockholms del. Tyvärr är den inte så god så jag tror inte att den räknas faktiskt.

I'm an addict

I många år nu har sushiproblemen förföljt mig:

Priset har alltid varit ett problem. Sushi gör mig fattigare. Ju mer pengar jag har, desto mer sushi äter jag.

Tillgängligheten har kraftigt förämrats sedan vi lämnade Kungsholmen. Förut bodde vi i vad jag tror är Sveriges främsta sushihood. Det fanns ett sushiställe i nästan varje kvarter.

Kvaliteten, egentligen hjälpte det inte att bo i de gyllene sushikvarteren för de flesta ställena var inte bra. Jag har under alla år pendlat mellan inställningarna "hellre halvkass sushi än ingen sushi" och "perfekt sushi, annars är jag hellre utan". Pendlingen går i cykler om några månader och just nu befinner jag mig i den kräsna fasen.

Min absoluta favoritrestaurang var under många år Roppongi. Efter diverse ägarbyten har dock kvaliteten börjat svaja betänkligt. Efter varje besvikelse tänker jag "aldrig mer Roppongi" men ändå går jag tillbaka för att antingen bli lycklig eller grymt besviken.

Den bästa sushin finns ändå alltid utomlands. Lika underbart som det är att äta lika hemskt är det att veta att om man någonsin kommer tillbaka så lär det dröja. Efter Miamitrippen i julas så lär jag för evigt plågas av drömmen om sushin på Kung Fu Sushi på vårt hotell, Catalina Hotel & Beach Club. Den ska jag äta igen.

Vilse i sushidjungeln

Jag letar vidare i sushidjungeln. Det går inte bra. Fridhemsplan suger på sushifronten. Har den senaste vecka provat Nagoya sushi på S:t Eriksgatan 57, den var riktigt äcklig. Igår gav jag Hokkaido på S:t Eriksgatan 40 en chans. Mycket har jag varit med om när det gäller sushi men inte det som hände där. Sushin smakade ingenting. Hur fan kan man få rå lax att inte smaka något alls?

I fredags hade Lovisa och jag hemmakväll som inleddes med en tur till Itamae på Odenplan. Tyvärr var det inte lika bra som vanligt. Livet är hårt nu.

Snälla, den som har tips på superbra sushiställen i innerstan - hojta! Mina kriterier är att fisken ska vara finfin och riset ska vara galet geggigt/mkt risvinäger. Jag är desperat och kan till och med åka till Söder eller Östermalm även om Kungsholmen eller Vasastan är att föredra (som alltid).

Mitt liv som en rå fisk

Från Sushi Saké på S:t Eriksgatan

Jag är säker nu. I mitt nästa liv kommer jag att födas som en sushibit. Eller flera. Undrar hur många kilo sushi jag ätit sen den ödesdigra dagen i Florida 1992? Var 12 år och vågade bara beställa en enda bit. Sen den dagen är mitt liv ett litet sushihelvete. Jag erkänner mitt beroende fullt ut. Det uppehåller min tankeverksamhet, ruinerar mig och gör mig säkert tjock. Ändå älskar jag det. Mitt sushiliv. Jag borde bara äta sashimi. Slippa bli tjockare och tjockare av det klibbiga riset. Jag har utvecklat en metod, se nedan.

Letar nytt sushihak på Holmen iom att Roppan tappat stinget. Prövar mig just nu fram på rutten mellan skolan och hemmet så Vasastan halkar med på ett bananskal. Idag prövar jag Sushi Saké vid S:t Eriksbron. Det gör jag troligen inte om. Nagoya sushi på andra sidan bron nästa.

Mitt alldeles egna recept på budgetsashimi:
En rå laxkotlett
En avocado
Soya
Ett ark sjögräs
Wasabi för den som gillar det (I don't)

Klipp ner laxen i småbitar i en skål. Gröp ur avocadon med sked, plutta ner i samma skål. Riv ner sjögräset över det hela. Skvätt på soya. Moja ner wasabi om du vill. Ät!

Tillagningstid: under minuten.