Life as we knew it

L är sin andra dag på dagis idag. Det gick jättebra igår och hon verkade laddad när de gick i morse. Min stora, lilla tjej. Är stolt och glad för att hon utvecklas så och nu har nått ett nytt stadium i sitt liv. Samtidigt värker det massor inombords över att det underbara liv vi levt i ett och ett halvt år är slut.

Oavsett vad jag känner så tror jag att L behöver dagis - kompisar och mer aktivitet och så länge hon behöver mig mest så ska jag nog överleva.

Det vi inte behöver är alla sjukdomar. Igår försökte jag parera så att de mest snoriga inte petade henne rakt i ansiktet men sådant tänker ju inte K på så i helgen kanske vi kan tävla tävlingssnora här hemma.

Har tänkt på henne nonstop sedan de gick, jag älskar henne mer än man kan uttrycka med ord och det har aldrig varit så påtagligt som nu.

Bild från dagis kommer!