lördag 5 januari 2008

Det dåliga samvetet

Kom att tänka på det häromdagen när jag pantade burkar. Det spelar ingen roll hur laglydig eller snäll man är, om man är givmild eller gör sin plikt som medborgare. Kalla det vad man vill men alltid ska man få lite dåligt samvete trots allt.

Man pantar burkar istf att slänga dem, för besväret kan man få tillbaka pengar man redan har betalat när man köpte burken. Numera kan man istället välja att ge pengarna till välgörande ändamål och gör man inte det ska man nog skämmas.

Man lämnar blod och för besväret får man en present. Istället för present kan man välja att ge en mindre summa till välgörande ändamål och gör man inte det ska man nog skämmas.

Suck! Kanske enklast att sluta både panta och lämna blod så man slipper stå där med skammen för att man vill ha sina surt ihopdruckna tior eller ett paraply med käcka bloddroppar på.

Det finns exempel där det är lättare att ge:
* I julruschen frågar expediterna uppfordrande om man vill runda upp. Klart man säger ja, man har ju ändå bara bidragit till kapitalismens värsta köpfest och i längden jordens undergång.

* I kassan i matbutiken tittar den lilla bössan för småmynt sorgset på en och det är klart att man matar den med växelpengarna. Man har ändå inte köpt rättvisemärkt dasspapper och ekologiskt groggvirke.

Jag vet, jag får dåligt samvete för de konstigaste saker.

2 kommentarer:

Annika sa...

Hi, hi, du är ju för kul.

Jag kom nyligen på att man pantar för miljöns skull. Ända sen man var liten och letade pantburkar har det ju varit för pengarna (till godis). Snacka om lucköppning, god morgon Ankan.

Tove sa...

Hahaha, den var faktiskt skitbra!