Hon har sagt det någon gång förut men igår kom det första gången helt spontant. Hon sträckte fram sina knubbiga små armar, kramade mig och sa "jag äkar di". Senare när jag var i badrummet hörde jag hur hon sa till Kalle "jag äkar mamma".
Efter ett halvår med en extremt pappig dotter och mestadels kommentarer av typen "nä, slyta mamma" och "ajabaja, bort mamma" så är lyckan stor.
söndag 18 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
ja det förstår jag!
Här har jag en liten son som "äcklar" sin mamma. Fast han menar väl ;-)
Jag är avundsjuk, trots träget "jag älskar dig" och "mamma älskar malcolm" från min sida har orden fortfarande inte besvarats... Han visar det i o f sig på alla andra tänkbara sätt... Men det vore så mysigt att få höra orden...
Åh vad härligt! :)
Snyft, vad mysigt.
/Hon som också har en sjukt pappig tjej... som nu även "älschar mamma"
Nä, nu blev jag alldeles gråtmild!
Får skylla på att jag har en förkylning i kroppen ;-)
Skicka en kommentar