Igår var jag av olika anledningar på Barnens Ö, en plats jag inte besökt på 15 år. Tre kollosomrar hann jag med under tidiga tonåren. Mina föräldrar trodde kanske att det skulle bli folk av mig och så nära har det nog aldrig varit heller.
Det var lite surrealistiskt att stanna bilen och kliva ur. Saker jag inte tänkt på under alla dessa år kom tillbaka direkt. Östergården var sliten och öde men fin ändå.
Ner mot vattnet
Huset jag bodde i och köket
Det finaste (och mest slitna) huset
Här innanför hände det grejer
Frågan är hur länge?
Inlägg
2 kommentarer:
Åh, jag var både personalbarn (tre somrar) och gick själv (två somrar) på kollo på Barnens ö när jag var liten. Underbara minnen!
Jag va på Östergården 1992. Det var då "Kollosommar" spelades in. Jag hade också vägarna förbi Barnens Ö för nå't år sedan och det var trist att se hur det hade förfallit...Vilka fina minnen man har därifrån.
Skicka en kommentar