måndag 19 januari 2009
Less på vinglande slöputtar
Jag går alltid fort och stör mig så otroligt mycket på folk som går långsamt. Försöker låta bli att störa mig men det är omöjligt. Jag väser och svär inombords varje dag när jag hamnar bakom nån slöputte på trottoaren. Den värsta sorten är de som går och vinglar. Precis när man ska ta sig om så vinglar de iväg så att man inte kommer förbi. Jag blir tokig, varenda dag blir jag tokig. Hur kommer man över sånt här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Jag känner mig lite träffad.
Här "nere" går jag förhållandevis fort, jämfört med mina medmänniskor.
Men var uppe i stockholm vid ett tillfälle och skulle gå till kurslokalen. HERREJÄVLAR var storstadsfolket springer...?! :-O ;-)
Haha, många gör det men inte alla, det kan jag intyga! Har märkt att det är lugnare tempo i småstäder, jag skulle bli galen om jag bodde i en sådan!
Det enda att göra är väl att ta ett djupt andetag och gilla läget...eller gå på dom! =D
Håller med om att det är irriterande, iaf "vinglarna" man inte kan gå om!
Haha ja sånt är störande. Jag är en vinglandes människa, fast jag försöker att gå ganska så fort.
Fan va klockrent jag gick och tänkte på just dessa otroligt störande människor i fredags när jag hamnade bakom två slöande teens.
Jag blir tokig!!!
Jag speedar förbi fortast möjligt!
Man taggar väl ner några kilo. ;)
Tove, vi är så lika i vissa lägen!
Vingelpellarna gör mig också oerhört frustrerad - ibland är det väldigt nära med krockar.
Och mina stackars finnar & pormaskar får inte heller vara ifred.
Vi kanske ska gå avvänjningskurs tillsammans? Och tagga ner lite på trottoarerna?
Skönt att jag inte är ensam! Tror folk är indelade i två läger här; de som går ivägen och drönar och de som speedar förbi irriterat. Mellanting existerar icke.
Kajsa
Nix, det gör man inte. Jag taggar upp flera ton!
Cec
Gärna! Men tagga ner på trottoarerna kan jag nog inte. Är en kronisk vingelputtehatare. Vet inte om jag ens vill bli botad.
En vacker dag kommer jag tjuta "flytta på dig tjockis" högt för det är det jag tänker. Även om den som är ivägen inte är tjock.
En av de värsta situationerna är när man ska upp ur t-banan på morgonen och alla går i bredd/klunga och segar. Jag blir galen och ser hur 73 bussar åker ifrån mig däruppe på gatan.
Jag håller verkligen med dig. Jag är en sån som hastar fram med långa kliv och folk är ständigt i vägen... :D Allrahelst nu när jag kör en vagn också, då är det extra bökigt att komma förbi.
Skicka en kommentar