Jag spenderade morgonen i ett stort rum till hälften fyllt med nästan nakna människor och till hälften fyllt med människor i Foppatofflor.
Erkänner, min lyxiga massage var på Axelsons skola. Väl där ropades alla upp av de blivande terapeuterna. Jag får som alltid den vänaste lilla flickan som inte har ett hårstrå någonstans på kroppen förutom på huvudet. Jag framstår som en vitrysk kulstöterska i jämförelse.
Handslaget slappt och så den obligatoriska ursäkten om de "till en början kalla händerna". Jorå, hon kändes som en död snok. De blev inte varmare. Bara svettiga. Kalla och svettiga på samma gång alltså. Hon hade inte behövt någon massageolja, det gled så bra ändå.
Jag är van vid levande ljus och klassisk musik när jag tar massage. Här var det flimrande lysrör och då och då spelade en bergsprängare nån liten truddelutt.
Trots allt så var det faktiskt skönt men jag vet inte om jag går tillbaka. I så fall ska jag önska en karl eller en rejäl donna med stora, varma händer.
fredag 20 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det där är så sorgligt. Det kan väl inte kosta så mycket, mer än lite tankekraft dårå, att tända några ljus och tänka lite på musiken. Samma fenomen fascinerar mig alltid på restauranger, hur svårt kan det vara att inte sätta på Radio Bandit i högtalarna?
Haha, du får mig o skratta hela Lets dance! :D
Skicka en kommentar