I morse tog Kalle Lovisa till dagis. De hade inte ens gått upp när jag gick, har nog aldrig hänt förut. Det var den skönaste vardagmorgonen på jag vet inte hur länge. Jag stressade inte, jag hann med en tidig buss och jag var på jobbet i god tid med en lugn magkänsla.
Det är en ruggig skillnad på att bara ha sig själv att hålla ordning på och att väcka barn, leka/tramsa/lura barn att samarbeta, ge barn frukost, klä på barn, få med sig barn ut genom dörren, få ner barn i vagnen och spurta till dagis. Vinka till barn, springa till buss och slutligen sjunka ner på bussäte endast 30 minuter sen och ganska matt.
Jag börjar alltid senare än Kalle, därför ryker jag på ovan nämnda morgonstress. Vissa morgnar är helt okej, vissa morgnar känns det som om jag hamnat i helvetet. I morse var jag i himlen. Tänk att varje morgon var såhär förr i tiden. Otroligt.
torsdag 26 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Nä, när jag är föräldraledig så får han bara gå 15 timmar/vecka.
Har hört att det är bättre i stockholm (?) Lyckos er! ;-)
Det är inte upp till kommunen, utan varje förskola. På sonens dagis får man INTE fördela det som man vill, utan det är 3 timmar per dag som gäller. (08.30 - 11.30).
VÄRDELÖST! :-(
Skicka en kommentar