lördag 7 mars 2009

Memory lane

Efter en trevlig fika hos Fredrik och Hanna i Enskededalen tog Lovisa och jag en trip down memory lane. Söderleden in mot stan, trasslade oss upp Kungsholmsdelen av Kungsgatan, krypkörde bakom en taxi förbi hotell Amaranten, sicksackade Kungsholmsgatan upp mellan dubbelparkerade bilar. Anlände Kungsholmsgatan 40, fulparkerade utanför Polishuset, Lovisa somnar och jag smiter in på Bees' för att köpa Pad Thai. Ofattbart att vi levde i det stekoset konstant under ca ett års tid.

Bees', stuck från slutet av 1800-talet rimmar illa med thaitakmålning

Stans godaste Pad Thai?

Får maten och går ut till min sovande älskling. Sätter nyckeln i tändningen och minns med en rysning parkeringshelvetet i våra älskade gamla kvarter. Att leta uppåt en timme var inte helt ovanligt, 20 minuter standard. Att ställa sig på en plats där parkeringsförbud trädde i kraft klockan 7 morgonen efter var lyx.


Kungsholmsgatan 40, byggt 1898. Räkna tre våningar upp från den mörka porten, där var vårt sovrumsfönster. De två fönstrena bredvid var vardagsrummet. Köket vette mot mysig innergård.

Stockholms Polishus, vår utsikt under två års tid. Vidrigt fult hus men tryggt och ingen insyn.

Tar den långa vägen hem för att Lovisa ska få sova. Glider Fleminggatan upp till landets värsta korsning enligt teoriboken, Fleminggatan-S:t Eriksgatan. Svänger vänster och kläms mellan blåbussarna 3:an och 4:an. På Drottningholmsvägen tutar en pizzamerca ilsket på oss. Sen är det lugnt hela vägen.

En 3:a blockerar Fleminggatan-S:t Eriksgtan

När vi kommer hem kör vi en extra sväng innan vi svänger in på vår privata parkering. För ett år sen hade jag aldrig trott att jag skulle säga det men fasiken vad skönt det är att komma hem hit.

4 kommentarer:

Johanna sa...

Helvetskorsning kan man även kalla den, gäller och ta ett djupt andetag och hålla andan när man passerar. För att inte tala om och ta sig igenom korsningen på cykel... En nära döden upplevelse ;-) kan jag intyga! Speciellt när man blir klämd mellan två blå(dåre)bussar.
Ön känns trygg! Saknar den och närheten till er så klart.

cleanlivingbymed sa...

Den korsningen har man passerat ett antal gånger när man åkte från jobbet på Kungsholmen och hemmet på Lilla Essingen när vi bodde där. Och parkeringar ska man inte tala om. Tog tyvärr bilen vissa gånger när jag jobbade natt, närmaste parkeringsplatsen var 5km från hemporten och 3 till jobbdörren.
Samtidigt som man svor åt alla idioter som inte kan köra och av alla köer så saknar jag stan otroligt mycket. Här ute i djungeln finns det alltid parkeringsplats utanför huset, men inte fan har jag blivit lyckligare för det =)

Fortsatt trevlig helg!

cleanlivingbymed sa...

Haha. 8km till till jobbet, det är vad jag har nu från djungeln. Från Essingen var det bara 2km! Dags att lägga sig nu!!

Anonym sa...

Åh, vad jag längtar tillbaka till sthlm nu!