söndag 29 mars 2009

Recension av mammabikten


Paulo och Lena. Bild från alltombarn.se

Inte kunde jag någonsin tro att Paulo Roberto skulle kunna röra mig till tårar. Han och de andra föreläsarna spelade på känsliga strängar och de gjorde det förbannat bra. En intelligent mix av humor, sex och barn. Fingertoppskänsla för relationer, smärta, liv och död. Att rannsaka sig själv. Att slänga skulden och skammen åt helvete. Att stärkas i sin egen övertygelse.

Jag stärktes i min övertygelse om att jag är en jävligt bra mamma till Lovisa. Jag stärktes i att jag väljer rätt som ofta avstår från att städa. Som åker på semester även när kassan sinar. Som inte kan baka men som är bra på annat. Jag stärktes i min övertygelse om att jag är en fantastisk person, hyfsat fri från kontrollbehov, skuldkänslor och manier. Jag stärktes i min övertygelse om att Kalle är den bästa man jag kan ha.

Jag vet att jag inte är perfekt men jag vet också att jag gör helt rätt som inte heller har några ambitioner att vara det. Jag vet att jag inte alltid mår såhär bra men jag vet att uppskatta när jag gör det.

Det sas inget jag egentligen inte redan visste men viktigheter dammades av och det behövdes. Jag tar med mig en del därifrån. Jag tar med mig att jag skrattade massor med alla föreläsare. Jag tar med mig att tre av dem rörde mig till tårar. Jag tar med mig bra idéer om vad jag ska göra av mitt liv och om hur jag vill leva det. Idéer som redan fanns men som fick en rejäl spark i arslet idag.

I foajén såldes det saker, böcker till exempel. En sak jag har otroligt svårt för är självhjälpsböcker. Mammabikten däremot var viktig, rolig och lättillgänglig. Precis som att plocka ut det bästa ur flera självhjälpsböcker och få det serverat på silverfat. Konfrencier Ann Söderlund var servitris. Jag visste att hon är bra men inte att hon är så bra. Nu vet jag.

Jag hade bara sovit fyra timmar men fan vad pigg jag var när jag reste mig efter sex timmar på 2009 års hårdaste stol.

Paolo Roberto
Katerina Janouch
Elizabeth Gummesson
Emma Hamberg
Jana Söderberg
Sköna Ann

Här kan du läsa vad som hände minut för minut. Vänta dig en något klenare sammanfattning än min dock.

På den extremt lilla 3-minus-i-topplistan hamnar:
1. Circus fixade inte fikaadministrationen
2. Goodiebagen innehöll mest skräp
3. Jag vann inte 15.000 kronor i presentkort på en resa. Jag hade inte skickat in min egen mammabikt. Jag hatar mig själv. Jag hade spöat skiten ur vinnaren. Som tur var gick resan till Gran Canaria. När jag insåg det kändes det mycket bättre.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Men tänk på att det är kanske lättare för dig än en del andra att ta semester med sinande kassa. ;-)

Cec sa...

Tyckte att du också såg lite ledsen i ögat ut, du med!
Jag tror att det var samma tre som jag berördes av; ifall jag nu inte fällde ytterligare tårar...

Så stolarna tog ut sin rätt på dig med?!

Emma sa...

Lät som nåt för alla, inte bara mammor!

Milla sa...

En sak till som jag tyckte var ett minus var goodiebagen.
2 tidningar, liten flaska schampoo & duschkräm från apoteket och sen den stora, tjocka, tunga Fritidsresekatalogen! Den åkte direkt ner i soporna vid Gröna Lund.

Toves sa...

I agree, den borde vara med på listan. Ska byta ut punkt två för den skiter jag nog i.

Fast katalogen resulterade i en förmodad Baliresa här hemma. Dock inte med Fritidsresor! ;)

annelie sa...

Bali. Trevligt. Berätta mer! :D

Anonym sa...

Fasen va BRA du skriver Tove! Kul o lättläst och med budskap/vettigt innehåll i en perfekt mix. Fast det visste jag ju sen förut ;-)...Do borde satsa på nåt skrivarjobb av nåt slag, sådeså.Kramkram/Tia