1000 goes Alby

Känns inte ens halvkul att i sitt 1000:e inlägg kungöra att man med största sannolikhet har drabbats av influensa. Men det är min verklighet. Välkommen till min jävla förort som Dogge skulle sagt.


Debuten 1994

Känns som igår även om vi ju satt hemma i innerstaaan och lyssnade. Kanske hade vi lite andra förutsättningar också. Då. Nu får ju Dogge cykel på köpet.

Min Albykarriär
Jag besökte Alby första gången år 2001. Jag och Soffan hade hälsat på Emma som pluggade i Örebro. På vägen hem lyssnade vi på Latin Kings. När vi såg skyltarna mot Alby var en sightseeing given. Vi låste dörrarna på pappas cabriolet. Alby består som så många andra miljonprogramsförorter huvudsakligen av gångvägar. Vi kom ingen vart. Det var en misslyckad sightseeing.

Sommaren 2002 fick jag se det hela på närmare håll. Dejtade en kille som bodde i en stökig 1:a där. Skulle kunna berätta en del om den mannen men för allas skull avstår jag. Kan berätta om hans granne istället. Jag och Albysnubben satt och käkade sushi från min gata i stan på hans balkong. Balkongerna i Alby sitter liksom ihop med varann, det är ingen luft emellan. Plötsligt dök ett Jesusansikte upp i den täta haschröken från balkongen bredvid och undrade om vi ville ha en ganja. Det kallar jag goda grannar. I stan bjuder man på sin höjd på kaffe. Men då ska man ha en riktigt trevlig granne.

Nu kan man undra hur tusan mitt tusende inlägg kunde sluta i Alby. Sa jag att jag har hög feber? Jag har det iallafall.