Citykids i skärgården

Nu är jag fullkomligt slut. Frisk luft är verkligen utmattande. Har i princip inte lyft ett finger idag men jag känner mig som om jag har sprungit maraton. Typ.

På väg hit igår tittade Lovisa ut genom bilfönstret och konstaterade att det var många träd utanför. Jag frågade om hon vet vad det kallas när många träd står bredvid varandra. Det visste hon inte. När jag sa att det heter skog utbrast hon "som i Myror i brallan". Ett tv-program alltså.

Ytterligare en lurig sak här ute är att när man är ute och går hälsar alla på en. Sånt känns skumt. Jag känner ju inte dem.