Jag fattar naturligtvis att långt ifrån alla utländska män kidnappar sina barn och jag fattar att det finns svenska män (och kvinnor) som gör det. Kanske är rapporteringen i media vinklad, inte vet jag men de fall det skrivs om innefattar nästan alltid en svensk mamma och en utländsk pappa. I kläm hamnar ett oskyldigt barn.
Kidnappningar är alltid vidriga men när en förälder kidnappar sitt eget barn får det andra proportioner. Hur mycket jag än skulle hata Kalle i en framtid jag hoppas och tror inte finns så skulle jag aldrig förvägra Lovisa rätten till sin pappa.
Den här historien är oerhört gripande. När jag läser mammans egen berättelse kommer tårarna. Intressant att hon skriver bättre än den så kallade journalisten på Aftonblaskan. Eller nej, det är sorgligt att journalisten skriver så jävla illa. Inte lika sorgligt som fallet i sig dock.
måndag 20 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar