söndag 10 maj 2009

Ung mamma - status eller white trash?

Såg precis "Dokument inifrån" som bl.a. handlade om att vi väntar för länge med att skaffa barn. Det ansågs vara låg status att vara ung mamma för då har man inte valt själv. Man har heller inte utbildat sig, gjort karriär och självförverkligat sig.

Utbilda mig både har jag gjort och gör jag. Sammanlagt kommer jag ha läst lika länge som en läkare. Karriär väntar jag gärna med tills barnen är större, tror det passar alla bättre då. Självförverkliga mig gör jag varje dag, både på egen hand och med min fina familj.

Jag anser mig dessutom ha hög status som "ung" mamma. Jag valde medvetet att föda mitt första barn när jag var 25 vilket gör att jag hör till en minoritet i Stockholms innerstad. Det ser jag som något exklusivt snarare än något udda. Jag sätter också ett värde i att vara en ung, fräsch morsa som kontrast till de jag dagligen ser på stan. De där som man undrar över om det är mamma eller mormor som är ute och rullar vagn.

Letade efter en bild som symboliserade hur ung och fräsch jag är/var men hittade den här sköna bildserien från rivieran -07:


 Torr i munnen?

 Är det nåt där på botten tro?

 Phu, det fanns lite kvar!

10 kommentarer:

Cec sa...

Jag hoppas jag inte är en av dem ;-)

Kaos-Anna sa...

Jag reflekterade lite över det också.
Jag var också 25 vid första barnet, dessutom var jag hemma 4,5 år och missade såååå mycket självförverkligande. Men jag var aldrig orolig.
Det känns så skönt att nu vara 30 år, ha två barn som är rätt stora och kunna jobba och faktiskt går min karriärs som på räls - kanske för att arbetsgivarna vågar statsa på mig som är "klar" med barnen och är ganska ung och har mycket att ge.

Kaos-Anna sa...

Jag reflekterade lite över det också.
Jag var också 25 vid första barnet, dessutom var jag hemma 4,5 år och missade såååå mycket självförverkligande. Men jag var aldrig orolig.
Det känns så skönt att nu vara 30 år, ha två barn som är rätt stora och kunna jobba och faktiskt går min karriärs som på räls - kanske för att arbetsgivarna vågar statsa på mig som är "klar" med barnen och är ganska ung och har mycket att ge.

Tove Kungsholmen sa...

Cec
Absolut inte, du är ju fräsch som en nyponros! De jag undrar över är gråhåriga och hyfsat rynkiga.

Fru kaos
Bra aspekt där, att arbetsgivarna vågar satsa på en. Inte tänkt på den.

Camilla sa...

Viktigast är väl att man känner sig redo för ansvaret som följer med ett barn, sen spelar det väl ingen roll om man är 21 eller 31 när man föder det.

Anna sa...

Jag var också 25 när jag fick första barnet och har både hunnit utbilda mig och få barn nr 2 innan 30. Jag förstår inte riktigt vitsen med att vänta så länge att man inte vet om man öht KAN bli gravid. Fast iofs tycker jag inte att 25 är sååå ungt. Då är man ju faktiskt vuxen.

Anonym sa...

jag är singelmor till två barn och jag är 24 år. Jag håller med dig i mycket. däremot så pajade jag mina snygga bröst innan jag ens hunnit ha dom och magen är krackilerad, men vad fan... när jag är 30 går mina ungar skolan och vill jag få fast kropp så kan jag ju spara ihop till en operation.

C a t r i n e & co sa...

här är det vanligare att du skaffar barn efter gymnasiet... för här har de inget jobb att gå till, de vill inte plugga vidare, de vill vara med de äldre och leka mamma, pappa barn. Jag känner mig gammal när jag besöker BVC, nu är det ju inte så ofta längre :-) men 2 barn innan 30, det fixade jag!

Di sa...

Känner mig inte speciellt wt och jag är ung mamma, fick barn vid 24 år. Flyttade i den vevan till Täby från innerstan och kände mig rätt så utittad på föräldraträffarna... På utbildningsfronten är jag inte speciellt orolig, har en mag. examen och jobbar nu på min andra. Vad gällande resor mm så har jag tex hunnit bo och plugga utomlands. Så det ena behöver ju inte utesluta det andra...

Viola sa...

Jag är tjugo år, fick min son när jag var nitton, men jag ser inte mig själv som någon ung mamma utan bara mamma eftersom jag inte tror det är någon större skillnad egentligen. Jag valde att bli mamma så tidigt eftersom jag hade möjligheten och viljan och det passade i mitt liv just då. Utbilda mig kan jag göra sen ändå, vet ändå inte vad jag vill bli just nu.
Och det där med val, alla har väl ett val, även om man är väldigt ung när man blir gravid, såvida man nu inte upptäckt graviditeten när det gått så långt att man inte kan göra abort.
Tycker inte man borde lägga någon status på vare sig det ena eller det andra.