Paddan goes gravidfoxy

Ni ser själva hur illa det kan gå när man väger för mycket...

Eh. Igår fick jag se foton tagna den 16/4. Jag såg ut som en tjock padda. Ger incitament att hålla vikten nere efter att bebis är ute.

Jag har äntligen förstått att jakten på 90-talets armar inte har misslyckats pga uteblivna muskler utan för att musklerna har varit täckta av ett jämnt lager fett. Nu är armarna back! Att det var så lätt som att ligga lite för att lyckas hade jag aldrig kunnat tro.

Det är alltså tack vare graviditeten. Jag har fortfarande inte gått upp ett gram trots att drygt halva graviditeten har passerat. Magen har ju vuxit så alltså har jag gått ner på resten av kroppen. Noll paddpoäng! Komplimangerna haglar! Typ.

Nu uppstår några frågor:

*Har jag fått en sjuhelvetes förbränning tack vare bebisen?

* Hur har detta kunnat hända sen den 16/4? I början åt jag ju skitlite pga illamåendet. Sen april har jag väl ätit normalt. Det är den där förbränningen...

* Om jag har fått en sån förbränning, innebär det att en promenad på en halvtimme är som typ en hel timme för min del?

Tänk att få må toppen både psykiskt och fysiskt och dessutom ha en sjuhelvetes förbränning. Det låter ju nästan som att man skulle kunna bli äckligt avis på mig! (Undrar om inte solen tar lite jämnare också?)