Storyn om bageriet är sorglig. Familjen Schulz drev det i omodern regi till nån gång i slutet av 90-talet. En ny ägare tog vid och hoppsan så brann hela rasket ner. Försäkringsbedrägeri viskades det på byn. Om den ägaren sedan byggde nytt eller om det är en tredje vet jag inte tyvärr. Nu är det kasst iallafall. Societetstanterna som Dalarö kryllar av fast det inte är 1800-tal kuttrar ikapp med alla nyrika brackor. Jag ser inte charmen i att köpa kanelbullar som smakar som alla andra fast med mer smör för hutlösa priser.
Allt är dyrt på Dalarö men frukt- och grönsaksaffären som drivs av Östermalmshallen har åtminstone bra saker. Likadant med fiskaffären som dessutom är chosefri och ocharmig.
Nej, Amelia* och Tarras kan förtjusas vidare. Jag köper mitt bröd hos Norbergs Livs. Även kallad Snorberg. Fast det hjälper inte ursprungsproblemet. Klockan närmar sig midnatt och jag är sugen på bröd som inte funnits på tio år.
* Amelia kuttrade om detta i en av sina "ledare" i M-Magasin tidigare i somras. Ja, jag läser den. Nej, jag är inte i klimakteriet men jag kan allt om det tack vare M.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag hade enorma cravings efter Carlshamns apelsinsorbet när jag väntade första barnet. Jag skickade maken över hela stan, och pratade med inköpsansvariga, men det visade sig att de ganska nyligen slutat tillverka den!
Jag började gråta!
Hemglassbilen hade apelsinsorbet, och maken köpte glad i hågen två liter, men den var för söt så den kunde jag knappt äta. Jag hittade dock en ersättning i små orangea fyrkantiga syrliga klubbor som jag köpte sisådär tio i taget. Tyvärr frätte de ganska hårt i munnen, men det var det värt!
Haha, vet vilka klubbor du menar. Nu blev jag sugen på sorbet... Trist att den inte görs länge, alla smakerna var grymma!
Skicka en kommentar