Det näst mest irriterande är att jag får tårar i ögonen så fort jag tänker på det. Hon älskade gympan, den var nog det bästa hon visste. Jag brukade bli varm i hela kroppen av att se hennes lyckliga lilla ansikte skutta omkring i lokalen. Nu får jag tydligen inte se det mer.
lördag 26 september 2009
Misslyckat gympaförsök, del 3
Idag gjorde vi höstens tredje gympaförsök. Nummer ett och nummer två har misslyckats av olika anledningar. Idag var förutsättningarna bra. Vi åkte inte kollektivt, vi var i tid, Lovisa var glad över att vara tillbaka på vanliga stället. Men något gick fel. Det var inte kul. Vi åkte hem efter en låt. Det mest irriterande är att hon inte kan förklara vad som var fel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Samma för oss i söndags. Frank började tjuta under första låten och saknade sin pappa.
Lovisa längtade också efter pappa. Mysko!
Skicka en kommentar