Ett gediget teamwork med anor från tidigt 90-tal
För en vecka sedan var jag enbarnsmor. Det känns som en evighet sedan.
För en vecka sedan var jag enbarnsmor. Det känns som en evighet sedan.
Lovisa, förra måndagen var vi på Fjärilshuset vi tre. Du var vår lilla plutt som inte pratade rent, lätt som en fjäder och med små händer och fötter. Nu är vi fyra och du är så stor, en liten bjässe. Du pratar plötsligt nästan helt rent och du är så rolig och verbal. Du är lite argsint mot oss men du bryr dig mycket om Nils. Mest önskar du att han skulle vara vaken lite mer. Det kommer älskling, jag lovar.
Nils, det känns som om du alltid har funnits hos oss. Du föddes för sex dagar sedan, kom hem till oss för fyra dagar sedan och du tog en självklar plats i vår lilla familj. De här dagarna med dig har varit ett kort, litet äventyr. Hoppas att du trivs hos oss och känner hur mycket vi älskar dig alla tre!
Kalle, det här har vi gjort bättre än något annat!
Inlägg
6 kommentarer:
Men är det där du och Kalle. Ni måste varit ihop i hundra år?
Nä, men första svängen var 100 år sen!
Åh, jag blir så rörd, jag vill ha ett till litet knyt. NU!
Jag vill också vara tvåbarns mor!
Grattis igen!
Tove
Visst är det sjukt!?
Det känn som om man alltid haft barnen hos sig.
Jag och maken var ihop 11 år innan vi fick våran förstfödda...vad gjorde vi under de 11 åren typ?
Chrissan...jag och min man var ihop 12 år innan det dök upp några barn. Och det var självvalt. Galet, vad fanken tänkte vi på:-)
Ja, eller hur, så känner jag med!
Tove
Tuta och kör! Tack för grattis.
Skicka en kommentar