måndag 2 november 2009

Jag är inte bara mamma, jag har ett liv också

En person i min närhet har länge varit väldigt generaliserande i sin syn på småbarnsmammor*. Han har raljerat vitt och brett om hur ointressanta de är. De pratar bara barn och är allmänt insöade på sånt som rör dessa varelser, särskilt deras egna. Helt ok har personen i min närhet sagt, så länge de inte tråkar ut honom med enbart barnprat.

Innan jag fick barn så tyckte jag att han gick på för hårt och försvarade de stackars mammorna. Jag ändrat mig. Det absolut tristaste som finns är andra mammor som bara vill prata barn. Dessutom har jag svårt att förstå mig på hela företeelsen. Det är som att de själva upphör att existera där på förlossningsbritsen. De är inte längre Sara, Johanna eller Ulla. De är inte längre revisorer, reklamare eller undersköterskor. De är inte längre intresserade av träning, litteratur eller shopping. De är mammor. Punkt.

De här mammorna finns precis överallt. De går på öppna förskolan. Och pratar barn. De hämtar på dagis. Och pratar barn. De åker buss. Och pratar barn. De fikar. Och pratar barn. De går på fest. Och pratar barn. De går till och med på krogen. Och pratar barn.

Ni fattar min poäng va? De här mammorna har lika stor rätt som alla andra att existera. Bara de inte tvingar på mig sitt jävla barndravel.

* Detta kan självklart gälla även pappor. Det är bara det att det sällan gör det.

9 kommentarer:

Lina sa...

WORD!! :-) Håller verkligen med. Visst är det kul att prata barn OXÅ men inte bara & heeeela tiden.
Har inte heller förstått dom som lägger ALLT (inkl sambo/man) åt sidan för att som dom säger "bara va mamma".
Självklart får dom göra det valet om dom vill. Men att dom sen tittar snett på mig för att jag inte kör samma race. Det är inte okej.

Bajsugglan sa...

Håller helt med!
inte för jag är mamma själv, men det är tröttsamt med folk som bara pratar om sina barn! man fattar ju att de vill göra det lite men inte hela tiden!!!

Anonym sa...

Håller med.

Sen är det väl svårt att alltid utesluta barn ur pratet. Trots att man inte vill. De bara slinker med iaf ;-) Men hela tiden är trist. Har sådana vänner oxå. Man ledsnar fort. Sen pratar man olika saker med olika människor. Man får ur sig barnsnacket på rätt personer ;-)

Cec sa...

Vi lyckas väl klämma in lite fotboll, svenska-grubblerier mm?
Det känns så i varje fall.
Fick du bilder?

Sus sa...

Uscha! Så där känner jag med lärare. Jag umgås helst inte med lärare på fritiden om de ska snacka skola och pedagogik.

Tove Kungsholmen sa...

Cec
Ja, stort tack! Skäms att jag glömt tacka!!!

Sofia sa...

Så sant så sant!
Barn hör inte hemma på krogen! Inte i någon form:)

Emma (Tri) sa...

Tycker i o f sig inte det är så konstigt. I alla fall i början av en föräldraledighet då man kanske inte hunnit etablera så mycket aktiviteter dagtid ännu och mest är hemma med den lill* (samt att barnet givetvis utgör en stor del av ens känslomässiga liv). Även i vanliga fall är ju många samtalsämnen hämtade ur vardagen (jobb, hem, relationer, shopping etc). Och om vardagen för närvarande är att vara hemma med bebis/barn tror jag att det lätt blir så... Får helt enkelt se till att lusläsa dagstidningen, kolla på TV, läsa böcker och ta varje chans att komma ut en sväng så man bli lite mer intressant när det är dags :).

Madlar sa...

Tummen upp i denna känsliga fråga! Blev påtagligt när jobbet numera har majoritet av fertila småbarnsmammor, pratas enbart barnämnen på rasterna. Sååååå trist, verkar inte ha något annat att fylla sina liv med!