torsdag 5 november 2009

Kommunal omsorg i sitt esse

Vi har lämnat in bilen på verkstan. I bilen låg barnvagnen. På dagis finns Lovisa. Hemma finns jag och Nils. Kalle slutar sent. Mamma är uppslukad från jordens yta. Trots flera försök så får jag inte tag i en enda förälder till nån av de dagiskompisar som bor i närheten. Ringer uppgiven till dagis. En ur personalen erbjuder sig direkt att ta Lovisa med sig när hon går hem och lämna av henne hos oss.

Vilken service! Personalen på Lovisas förskola är verkligen något alldeles extra. Är så glad och tacksam över att ynnesten att ha en plats där både vi och Lovisa trivs så himla bra!

10 kommentarer:

Malinka sa...

Vad snällt!

När jag var liten brukade mamma en dag i veckan hämta mig på dagis precis vid stängningstid, med andan i halsen och vild uppsyn. Det tyckte den stängande fröken var onödigt, och erbjöd sig att i stället möta mamma vid tunnelbanan med mig.

Det pratar mamma fortfarande om. (Och jag med, uppenbarligen! ;-))

Chrissan sa...

Wow! Vilken service! :)

Anonym sa...

Men visst är det väl en privat förskola?

Kan aldrig tro att en kommunal förskola är så proffsig!!

Fyra nyanser av rosa sa...

Wow! Jag är imponerad. Så är det inte riktigt på vårt.

Fan Tove vi skulle ha anmält oss till årets blogg. Kolla in mama.nu :-)

Kram

Anonym sa...

Vilken förskola är det?

Johanna sa...

Valuta för pengarna :-)

Fina sa...

Men dotra din är väl stor nog att gå? Och Nils i sele? Jag har två år mellan mina och har kört massor på den varianten. Men ni kanske har superlångt till dagis?

flickornalennartsson sa...

Jag misstänker att det är det där dagiset som man även här borta på denna mindre ön pratar om...det där himla braiga dagiset som jag har glömt vad det heter. Tack och lov har vi ett lika bra dagis. Fast just få personalen att lämna ungen har jag inte testat ... ännu.

Toves sa...

Jo, Lovisa kan gå men jag är en sjal- och selevägrare så den gubben går inte i längden. Visst hade jag kunnat bära Nils men det är i längsta laget faktiskt.

Fina sa...

Ah, jag är inner-city gal på sveriges framsida och jag har varit tokfrälst i min babybjörn med fleecepåse. Ofta med stora barnet i buggan och den lilla i selen.
Varför denna vägran om man får fråga? Skulle nån fråga mig vad som toppar pryl-listan så skulle jag nog lista buggan och babybjörnen (med suveräna vindpåsen).