Novembermorgon 2009

Novembermorgon 2009. Jag sover i gästrummet. Kalle väcker mig mjukt. Han viskar att han ska åka till jobbet och att jag ska gå och lägga mig inne hos barnen. Barnen? Vad menar han? Det allra första sömniga ögonblicket fattar jag ingenting men så vaknar jag till liv. Barnen. Våra barn. Vi har barn ihop han och jag. Två stycken. Två underbara.

Jag vacklar in i sovrummet, kryper ner mellan dem och somnar tryggt till ljudet av Lovisas långsamma, djupa andetag och Nils lätta undulatandning.